Citat:
Ursprungligen postat av
Lost-Soul
Därför att det finns inga mediciner som fungerar mot psykisk ohälsa, däremot finns det utmärkta mediciner för fysiska sjukdomar, tex blodtryckssänkande mediciner och antibiotika för att nämna ett par.
Lider man däremot av depression, borderline eller manodepressiv sjukdom så finns det inget som hjälper mer än mycket marginellt, de flesta mediciner ger dessutom en uppsjö av biverkningar som gör att det inte är värt att ta medicinen i förhållande till den lilla positiva effekt det ger.
Anti-depressiva tex är fullständigt verkningslösa, det enda som sker är att du blir avtrubbad, mindre kåt och torrare i käften, om nu någon blir hjälpt så är det till 100% en placebo-effekt. Dessa "mediciner" är populära av två orsaker: 1. Det genererar enorma intäkter till läkemedels-tillverkarna. 2. Det är bekvämt för en läkare att skicka hem en patient med en påse lycko-piller och ett "lycka till".
Anledningen är att psyket är långt mer komplicerat och mer outforskat än vad kroppen är, det går liksom inte att reparera en trasig barndom 30 år senare med ett mirakelpiller, det säger sig självt.
Håller absolut med om det sista. Det har jag skrivit tidigare. Man måste naturligtvis få hjälp att gå till botten med vad det är som gör att man mår dåligt. Men många ggr om mående har gått för långt och man är suicidal så måste man få hjälp att ta sig över ytan först, för att sedan börja rodda i problemen.
Av de inlägg jag läst/läser så är många så nere i skiten så de behöver hjälp att "stänga av"känslorna som blivit en negativ spiral, för att sedan börja kravla sig uppåt.
Min fråga är bara av ren nyfikenhet vad det är som gör att man vägrar medicin utan att ens provat....för det är det många som gör.
Svaren är intressanta.
