Själv tyckte/tycker jag att det var rätt jobbigt hela tiden fram till runt två års ålder då man börjar kunna kommunicera lite tydligare med barnet och ha en lite mer passiv roll som förälder (läs: inte konstant behöver vaka som en hök över dem). Den jobbigaste perioden är i mtt tycke inte den första tiden utan den mellan 6/7 månader och 18 månader när ungen börjar kunna krypa runt själv och utforska världen utan att ha en jävla aning om vad han/hon sysslar med eller minsta känsla för sina egna begränsningar. Då är det svårt att slappna av ens för en millisekund när man ansvarar för barnet i o m att det när som helst kan få för sig att sticka en hittad hårnål i ögat eller slicka på ett eluttag.
Tur som fan att ungarna är jävligt sköna att ha att göra med mellan varven också.
Trösten jag kan erbjuda är att småbarnstiden ändå rör sig om en begränsad del av livet som du (sannolikt) kommer att se tillbaka på genom rosaskimrande glasögon. De härliga sidorna minns man, de jobbiga skrattar man lite igenkännande åt. Lite som lumpen ungefär - medan man genomgår det är det 90% plåga och 10% skoj. I efterhand är det en av de mest minnesvärda tiderna i livet.
Tur som fan att ungarna är jävligt sköna att ha att göra med mellan varven också.
Trösten jag kan erbjuda är att småbarnstiden ändå rör sig om en begränsad del av livet som du (sannolikt) kommer att se tillbaka på genom rosaskimrande glasögon. De härliga sidorna minns man, de jobbiga skrattar man lite igenkännande åt. Lite som lumpen ungefär - medan man genomgår det är det 90% plåga och 10% skoj. I efterhand är det en av de mest minnesvärda tiderna i livet.
Citat:
Trösten jag kan erbjuda är att småbarnstiden ändå rör sig om en begränsad del av livet som du (sannolikt) kommer att se tillbaka på genom rosaskimrande glasögon. De härliga sidorna minns man, de jobbiga skrattar man lite igenkännande åt. Lite som lumpen ungefär - medan man genomgår det är det 90% plåga och 10% skoj. I efterhand är det en av de mest minnesvärda tiderna i livet.
Roligt att du nämner lumpen. Precis så var det, 90% helvete och 10% skoj. Men jävligt nyttigt för en, precis som att vara närvarande farsa för ett litet barn. Man växer. Bara att bita ihop. Trösten jag kan erbjuda är att småbarnstiden ändå rör sig om en begränsad del av livet som du (sannolikt) kommer att se tillbaka på genom rosaskimrande glasögon. De härliga sidorna minns man, de jobbiga skrattar man lite igenkännande åt. Lite som lumpen ungefär - medan man genomgår det är det 90% plåga och 10% skoj. I efterhand är det en av de mest minnesvärda tiderna i livet.
Vad jag vill minnas, var det framåt treårsåldern man kunde se lite lättare på livet! De har då blivit mer "människor" av dem 
Jag har två barn födda med dryga året mellan varandra, småbarnsåren på 90 talet så kan jag säga att jag var helt borta från film, tv, sportevenemang under några års tid! Men vaddå? Soffhäng har du tid för både före och efter de jobbiga åren!
Jag har två barn födda med dryga året mellan varandra, småbarnsåren på 90 talet så kan jag säga att jag var helt borta från film, tv, sportevenemang under några års tid! Men vaddå? Soffhäng har du tid för både före och efter de jobbiga åren!
Heheh.
Aldrig.
Din unge har nu övertagit din primära levnadsfunktion. För alltid.
Du borde såklart rationaliserat dina instinkter. Men nu i efterhand är det bara att härda ut.
Lycka till!
Aldrig.
Din unge har nu övertagit din primära levnadsfunktion. För alltid.
Du borde såklart rationaliserat dina instinkter. Men nu i efterhand är det bara att härda ut.
Lycka till!
Citat:
Har en grabb som blir fyra månader idag. Älskar honom över allt annat men börjar bli riktigt trött=)
Dagarna ser ut som följande:
Byter av med frugan kl 05, som har honom om nätterna. Jag börjar jobba vid 09 och mellan 05 tills dess tar jag hand om grabben, som kanske sover någon timme till under den tiden. Sedan jobbar jag heltid fram till runt 18, sen är det lek/bus etc fram tills grabbens somnar vid 21:30, och efter det får jag kasta mig i sängen för att iaf få 6-7 timmar sömn.
Har alltså i princip ingen fritid överhuvudtaget då jag kan göra vad jag vill. Har inte kunnat se en hel film i ett svep på fyra månader.
Saknar verkligen att bara kunna ta det lugnt några timmar, bara ligga i soffan och ha det gött.
När tyckte ni det blev lättare? När barnet kan krypa/gå? När det börjar somna tidigare på kvällen? Vore så skönt om han sov 19-07 eller något liknande, så man inte behövde stressa sig till sömns för att få sina timmar.
Dagarna ser ut som följande:
Byter av med frugan kl 05, som har honom om nätterna. Jag börjar jobba vid 09 och mellan 05 tills dess tar jag hand om grabben, som kanske sover någon timme till under den tiden. Sedan jobbar jag heltid fram till runt 18, sen är det lek/bus etc fram tills grabbens somnar vid 21:30, och efter det får jag kasta mig i sängen för att iaf få 6-7 timmar sömn.
Har alltså i princip ingen fritid överhuvudtaget då jag kan göra vad jag vill. Har inte kunnat se en hel film i ett svep på fyra månader.
Saknar verkligen att bara kunna ta det lugnt några timmar, bara ligga i soffan och ha det gött.
När tyckte ni det blev lättare? När barnet kan krypa/gå? När det börjar somna tidigare på kvällen? Vore så skönt om han sov 19-07 eller något liknande, så man inte behövde stressa sig till sömns för att få sina timmar.
Det blir lättare då de är 6-7 år. Individuellt förstås, så fråga din mamma hur jobbig du var
Som barnlös singel räcker det att läsa såna här trådar med några månaders mellanrum för att påminna sig själv om hur förbaskat skönt det är att inte ha någon annan än sig själv att tänka på
Lycka till TS!
Lycka till TS!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera