Citat:
Ursprungligen postat av
magiciadehex
Det här du tar upp är ett märkligt och otäckt fenomen som det skulle vara intressant att få en förklaring till. Det finns ju några skribenter här vars försvar för mördaren verkligen påminner om det förnekelsemönster som ses hos grova sexualbrottslingar.
Hos sexualbrottslingen handlar det väl mycket om ren överlevnadsinstinkt - man vill slippa berätta om sina sjuka drifter, sin sexualitet. Man vill inte berätta eller erkänna i hopp om att få behålla familj, vänner och kanske bli "bättre" behandlad av medfångar.
Man förnekar, både gärning och drifter. Normaliserar allt, saker "råkade bara hända", "är inte så hemskt som det ser ut" - man förminskar vidrigheten i brottet, vill "ta bort" den smutsiga sexualsadismen.
Och, på exakt samma vis försöker några skribenter här försvara Nerijus.
Man förskönar bilden av honom, förminskar vidrigheten i mordet.
VARFÖR? Varför gör man det?
"Nerijus är en bra balt, bättre än de flesta från andra sidan Östersjön. Han jobbar ju så hårt och dricker så "lite" jämförelsevis. Finns ingenting som säger att han är sexualsadist, mordet bevisar ingenting. Om han är sexualsadist så borde han minsann visat och berättat det för ALLA, för så gör väl sexualsadister annars, de döljer väl inget? De har väl en alldeles egen Pride-parad där de med stolthet står för sina sexualsadistiska drifter?"

Ja, det har slagit mig att det har snardrag gällande alternativa gärningsbeskrivningarna samt om NB som person. Det slog mig via en sexbrottslings uttalande då terapeuten i sexbunkerns bok presenterades av Grandioso / De mest hatade av Börje Svensson:
"de är inte sådana egentligen"
" När förövaren kommer med bortförklaringar till brottet är det hans sätt att säga att han inte är en så dålig människa som det förefaller i domen. Där är allt ont han gjort komprimerat och där står inget om han goda gärningar. "
FUP kan ge en liknande bild. Det är knappast format som en positiv CV och är inte meningen heller.
...samt via grunderna inom kognitiv terapi och diskussionen med Arkmike där jag nämnde "role reversal".
Tankar som uppstår är inte sanningar.
Det ses tankefällor (förstorar, förminskar och
tror att det är si eller så). Främst selektiv abstraktion:
Överfokuserar på detaljer (automatiskt) snarare än se helhet och sammanhang och får en förvanskad bild. Proaktiv interferens (minnen stör inlärning) har nog del i faktaresistens för att nämna en annan.
Parallellt ses tydligt att det är svårt att leva sig in i offrets situation (Lisa är klart i bakgrunden och mindre intressant).
Det handlar väl om skam (och i grunden ett självförakt) som du säger och vore väl ett förväntat mönster
från NB om han öppnade käften - att förhöja sig själv och förminska händelsen aka hittar på en massa försvar/ursäktar handlingar/kognitiva förvrängningar.
Är han med i ROS-programmet (
i behov av behandling för sexuellt våld enligt riskbedömningen) är det en av punkterna att arbeta på förutom avvikande sexuella fantasier eller tändningsmönster bland annat.
Är det nån om varit verksam inom förövarpsykologi så är det Långström, även på uppdrag av socialstyrelsen - så han blir väl per automatik en het potatis i sammanhanget. Man blir full i skratt när vissa tror sig veta mer än professorn, att han begår tankefel.

Han är ofta refererad i utländska artiklar eller forskningsmaterial gällande sexuellt våld, har snubblat över hans namn flertal gånger speciellt vid begrepp som sexual offender/predator, sexual violence eller pharaphilic.
Vänder man på steken så kan man vara väldigt säker på att han har koll på området med tanke på hans publikationer. Ett exempel:
http://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10508-015-0674-2
Antingen förnekas den sexuella handlingen helt eller så sker omskrivningar i form av förmildrande.
1. Trivialiserande, normaliserande kring NB som person om det så är våld i relationer, hans hygienvanor eller runkande. Han är inte alls så hemsk som person.
Varför får NB inte vara en normal, vanlig våldtäktsman - räcker inte det?
Rationalisering handlar om att förövaren försöker normalisera sig själv eller sin handling.
"Jag är egentligen inte så här i vanliga fall. Jag är en hårt arbetande hyvens kille som bara föll för frestelsen."
2. NB är ett offer för omständigheter. Antingen som den stackars utvalde syndabocken eller via impulsstörningar. Sistnämnda är ofta förekommande som bortförklaring: "Jag kunde inte rå för det, jag agerade impulsivt", " jag var full, jag kunde inte motstå för att.."
3. Skyller antingen direkt eller indirekt på offret som orsak (och med aktiv roll) till det som sker varav det finns otaliga varianter.
Omfattningen av brottet begränsas, offret görs delvis delaktigt. Lisa kom in i ladan. Lisa kom i vägen för ett inbrott eller stöld. Ansvar förflyttas utanför förövaren: "Hon får skylla sig själv", " Hon var ju där när jag blev arg"...
4. Förnekande. Motivet är inte sexuellt (överraskad under rån, stöld eller annan aktivitet) och parafili inte får förekomma. Tydlig aversion mot sakkunnig som arbetar med sexualbrottslingar och sexuellt våld.
5. Offrets lidande är inte intressant. Offret nämns knappast och framstår mer som ett objekt; ett bihang i sammanhanget.