Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Ah, du kör den klassikern! När man inser att man har fel släpper man ämnet helt och flyttar istället fokus till motparten. "Ahmendurå?!?!?"

I en tråd som handlar om TM konstaterade jag bara stilla att ditt inlägg visade att du var TM. Varken mer eller mindre. Om du sen tog illa vid dig så är det bara att beklaga, men i en tråd som handlar om fenomenet tacky så får man vara beredd på att ett tacky uttalande inte går obemärkt förbi.

Är jag TM i dina ögon så kommer jag inte ligga sömnlös för det. För mig är detta snarast en humortråd och inget fora för seriös analys. Med det avslutar jag diskussionen med dig, men jag kommer fortsätta skriva i tråden, dels för att jag tycker fenomenet TM är kul och dels för att ängsligheten över att till varje pris inte själv vara TM som finns här är ännu roligare.

Vad bra, för det är inte meningen att du ska göra heller.

Jag tycker det är en blandning av humor och verklighet, men frågan är vad det har med saken att göra? Gör det faktum att du ser det som en humortråd ditt uttalande mindre tacky? Menar du att du att du alltså bara skämtade?


Och där satte du just ord på vad som gjorde ditt ursprungliga inlägg TM. Du ville med ditt uttalande distansera dig från TM. Men genom att hänvisa till en regel som bara existerar i huvudena hos TM så fick det hela motsatt effekt och visade istället att du tillhör just TM.

I en humortråd (som du själv kallar det) måste du väl kunna ha lite självdistans och erkänna när du själv är tacky? Jag har massor av egenskaper som är tacky, och det har jag inga problem att vara öppen med (tror t.o.m. att jag skrivit om det i tråden för länge sedan). Alla bär en viss grad av TM i sig, och i ditt fall visade det sig i ditt ursprungliga inlägg. Då blir det ju ganska naturligt att någon påpekar det i just en sådan här tråd.

Om jag är tacky i något inlägg har jag inget emot att du eller någon annan påpekar det. Det är väl bara roligt att kunna diskutera runt det hela? Vi är ju alla anonyma.

Finns en parallell till de röda byxorna: sjömanstatueringarna som visar olika steg i sjövanan, t.ex. att man har korsat ekvatorn, rundat Kap Horn, seglat på alla de sju världshaven... Men jag vet inte om TM har hittat till dessa ännu?

Jag har seglat mycket med min familj, varje sommar i ett antal år, och jag har träffat andra människor som seglar, och ingen har någonsin gjort något som var ens nära det här (röda byxor och tatueringar). Om du hade gjort det hade du ansetts som galen. Det här är inte okay.

Låt oss slå fast att lokala höjdare och mellanchefer med "framgångsbyxor"/ atlantseglarbyxor eller vad man nu kallar det per definition är tacky. Jag skulle rentav påstå att den röda herrbyxan är lite av grundbulten i en tacky livsstil. Genom byxan förstår man att här har vi en man som tycker om att i imponera med jättelika trädäck , svarta konstrottingmöbler och känner sig lite busig när han kryddar laxen med chili och lime. Vi har en herre vars solsidanfru i 60-årstappning med stor sannolikhet har "hippa" pilotglasögonbågar och poncho. De älskar Kaj Bojesen och marinor i största allmänhet. De klär upp sig när de handlar på Ica och han tycker Ecco är ett unikt bra skomärke som ger bra stöd för foten. De röstar självklart på moderaterna eller folkpartiet.

PS. De älskar även "julkonserter". Gärna med musikalartister som "sjunger bra". Varför inte Tommy Körberg eller Helene Sjöholm? Lite U2/ Coldplay slinker osså ner

Testa att se dig omkring Tele2 arena nästa gång Coldplay spelar - här snackar vi mumma för antropologer!

Jag tycker detta är fantastiskt träffande.
Har du lust att kanske skriva några meningar om varför vi "andra" människor tycker detta är anmärkningsvärt eller konstigt? Vem som helst får kommentera saken.

En ganska klassisk del bland åtminstone den övre medelklassen är hatet. Hatet mot de som på något sätt avviker från klassens normer är oerhört och får dem att reagera instinktivt. Hatet mot Palme var välkänt men även det mot en teaterkille vid namn Staffan Westerberg. Läs om Staffan Westerberg på wikipedia och betänk sedan varför man hatade honom så.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Staffan_Westerberg

Som lite extra tips på vilken familj den senare tillhörde får ni även dessa länkar:
Hans pappa:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Folke_Westerberg
Hans farfar:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Axel_Westerberg

När Staffan Westerberg pratar om storpatroner eller när Palme pratade om babianhannar kring direktörsborden så var det insikter som de hade fått och lämnade ut. Överklass och övre medelklass blev ju vansinniga. Att en del av dem betedde sig som mer eller mindre psykopater fick absolut inte komma till allmänhetens kännedom.

1) En av mina vänners pappa var direktör. Han är den snällaste mannen du kan tänka dig. Direktörer är snälla farbröder som sitter och samtalar och dricker kaffe. Vad annat skulle man göra?

2) Det verkar som att alla som är medelklass får sin verklighetsuppfattning från Hollywood filmer. Man har tittat för mycket på Gordon Gekko och så tror man att folk beter sig så där. Nu får ni kamma er och sluta titta på Hollywood filmer.

Jag minns från min barndom att min TM-mor alltid skulle visa upp vartenda rum i lägenheten när väninnorna kom på besök. Barnrummen skulle städas minutiöst, annars kunde väninnorna få för sig att det bodde barn där inne, som lekte med leksaker och betedde sig allmänt ovuxet.

Att mitt sovrum såg likadant ut under dessa 15 år spelade ingen roll. En gång var tredje månad så skulle mor tvinga väninnorna att för hundrade gången titta in i rummet och återigen berömma mors goda smak. Det var även viktigt att dörrarna till alla barnens rum stod vidöppna, så att väninnorna kunde se hur fint hon städat.

Vad jag minns så var det bara hon som hade detta bekräftelsebehov. När vi hälsade på hos väninnorna så fick deras barn minsann ha sina rum ifred med dörrarna stängda och skyltar med texter som typ "den som går in i mitt rum slår jag ihjäl".

Jobbigt!

Jag hade en gång en kamrat, vars föräldrar (eller snarare mamma, jag tror att pappan var under toffeln) inte ens lät barnen komma in i vardagsrummet, utom vid speciella tillfällen då familjen hade (vuxna) gäster. Mamman var rädd att barnen skulle ha sönder något! Hon menade att hon hade arbetat så mycket på rummet, att det var perfekt. Inget behövde läggas till och inget behövde dras ifrån. Det skulle därför vara katastrof om någon sak gick sönder! Det var glasrutor på dörren så man kunde kika in.

Det mest idiotiska var, att det där rummet inte ens VAR fint, eller belamrat med några speciellt dyra saker. Inga riktiga tavlor utan bara inglasade litografier (ändå måste persienner och gardiner ständigt vara fördragna för att inte "konsten" skulle blekas...), bokhyllan med all sannolikhet inte äkta mahogny utan bara fanér på spånplatta, små glasföremål av dussintyp (typ fåglar) överallt på små, vita, virkade dukar...