17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

Hur kan man älska och dyrka en död flicka man aldrig träffat? Hur kan man så intensivt hata en man man aldrig mött, som inget sagt något av värde som man kan hata och som säger sig vara oskyldig (trots bevis som finns ska tilläggas)? Allt jag kan göra är att beklaga sorgen och smärtan hos alla inblandade. Man kanske kan hata vissa typer av brott eller företeelser i samhället, ideologier eller politik men enskilda människor man aldrig mött och egentligen inte vet något om?
Kan man älska eller hata en stad man aldrig satt sin fot i?

Fantasin kan som bekant skena iväg vilket din läsning visar. Din text och de två anmärkningarna är viktiga och kan räta ut en hel del frågetecken och fantasier om sexualsadismens väsen.
När förövare undantagsvis berättar är det bara att spetsa öronen.

" The friend told the police that Anderson covered the woman's mouth and nose with duct tape and watched her struggle as she suffocated, later complaining that he did not have enough time to do everything he wanted to do." (1)

" Frequently people mistake cruelty for sadism. Another misconseption is that sadist are aroused by the infliction of pain. In fact, what excites the sadist is the suffering of the victim". (2)

Läste för länge sedan boken Jagets teatrar skriven av Joyce McDougall, NoK 1988, om alla de teaterscener som utgör en människas jag. Boken skildrar människans kamp med sexualiteten, tomheten och perversionen i vår tid. Att vara levande och dynamisk enligt McDougall innebär att våga bejaka de skiftande rollgestalter som bor inne i en, lyssna på dem, låta dem agera jämlikt i olika pjäser. Men ofta har vi också en inre demonregissör, som envist utestänger vissa figurer eller låter dem synas bara som statister eller budbärare. Det är då vi hamnar i obalans, blir neurotiska, tyranniska eller ångestfyllda.

Det är ingen hemlighet att jag ser Lisas öde som en uppgörelse med den inre (och yttre) demonen och förföljaren Mamma Bilevicius och mötet med joggerskan som en generalrepetition för att testa kartan som lockbete.

I den bästa av världar hade han långt tidigare ställt mamman som övergav honom mot väggen och kanske till och med försonats. Men han var och är alldeles för skadad. Kriminalvården har en besvärlig nöt att knäcka.

Tänk att vara en fluga på väggen i besöksrummet OM modern skulle hälsa på Jag kan inte tänka mig att Nerijus kan botas från sina demoner, han måste väl vara alldeles för förstörd och skadad efter så lång tid och efter att ha briserat i detta han nu gjorde mot Lisa.
Kanske han t.o.m känner ett slags lugn över att vara inlåst, ha fasta rutiner, terapeuter och annan personal som ger honom uppmärksamhet? Kanske han känner en slags tillfredsställelse i att slippa moderns kontrollbehov, att slippa ringa varje dag, berätta hur duktig han är, hur hårt han jobbar osv i syfte att få lite, lite bekräftelse av henne? Han slipper att slava för svensken, slipper det undergivna beteendet och kan enbart fokusera på sig själv, sina tankar och sina fantasier (huvva!)
Han kanske nästan trivs där han är i sin bubbla. Om så är fallet så lär detta gå över när han väl hamnar i hemlandets fängelse.

Signifikant för tidigt störda är att de projicerar sina inre demoner och konflikter på aktörer utanför sig själva.

... Lite vad jag utgår från, ja.
Det är inte ovanligt att förflytta egna trauman till andra personer som får agera måltavla för hat och frustration. Kvinnohat i grunden. Fungerande familjer versus dysfunktionella. Avundsjuka.
I grunden finns oförrätter - troligen ända från barndom som upprepas som mönster i livet. Det byggs på som avlagringar snarare än bearbetats. Artificiella tryckkokarventiler lättar på trycket emellanåt, håller tillvaron i skick. Fantasier, masturbation... utbrott på fyllan. Verbala attacker och/eller via nävarna.
Tills det inte funkar längre, pyser över och hela systemet klappar ihop.

En del i tråden gränsar till fanatiska, visa har helt gått över. Det går inte att resonera eller ifrågasätta något längre utan att det blir hysteriska utbrott. Åklagarens historia, bevis och vittnen är för många lag.

Hur kan man älska och dyrka en död flicka man aldrig träffat? Hur kan man så intensivt hata en man man aldrig mött, som inget sagt något av värde som man kan hata och som säger sig vara oskyldig (trots bevis som finns ska tilläggas)? Allt jag kan göra är att beklaga sorgen och smärtan hos alla inblandade. Man kanske kan hata vissa typer av brott eller företeelser i samhället, ideologier eller politik men enskilda människor man aldrig mött och egentligen inte vet något om?
Kan man älska eller hata en stad man aldrig satt sin fot i?

Det kanske sker i andra krimtrådar också? jag vet inte för jag brukar inte följa dom så noga eftersom dom är ganska ointressanta. Polisen är i de allra flesta fall på rätt spår och man behöver inte ägna någon större tid åt det. Detta fall är annorlunda, åtminstone för mig. Varför? en flicka i en svensk sommaridyll försvinner efter sitt arbete spårlöst och återfinns några km bort död, inklämt i ett skåp. Där i mellan och efter ett tid, återfinns en mängd underliga fynd och spår samt vittnen som är mer eller mindre trovärdiga, intressant som sagt.

Jag och andra har tagit upp en hel del oklarheter vad det gäller motiv, åklagarens historia och bevis men här tänkte jag bara ta upp en, ett vittne, Adriana. Händelsen och vittnet belyser något viktigt då det gäller mångas fanatiska hållning. Många går nog i taket nu men vem bryr sig.

Så fort någon kritiserar eller ifrågasätter vittnen och bevis så krävs det att man är expert på området eller har 240 poäng från högskola i närliggande område, irriterande men förstårligt då man inser hur många av er fungerar. Men allt man egentligen behöver i många fall är sunt förnuft, lite begåvning och erfarenhet av människor (eller teknologier). Man kan enkelt resonera sig fram till en slutsats. Jag väjer att beskriva hur jag kommit fram till att Adrianas historia om mannen som frågar efter vägbeskrivning inte stämmer.


Adriana var ute och joggade denna söndag när hon kom fram till en rastplats vid Blomberg. Där blev hon invinkad av en man som stod vid en bil och som ville ha vägbeskrivning till Medelplana. Hon ville visa vägen på sin mobil men mannen ville att hon skulle följa med honom till hans bil visa på en karta istället. Adriana anade oråd och sprang istället iväg.

Adriana hade sett NB bara några timme före, sagt hej och NB bekräftar detta men trots det är hon osäker i början på vem hon såg. Hon är alltså osäker timmar efteråt hon ser en människa men helt säker efter några månader.

Om det var mördaren varför lät han henne springa vidare om hon vore ett tänkt offer, han hade henne inom räckhåll, inga vittnen, dög hon inte? Rädd och orolig kan han ju inte ha varit då han dagen efter begår ett sådant grovt brott på en sådan illa vald plats.

Om det var NB, varför skulle han ha valt sin arbetsgivares svärdotter som offer? Arne som gett honom och hans bror arbete, betalade relativt bra lön, lät dom bo gratis och uppskattate honom. Det kan ju heller inte vara så att han insåg att det var Adriana eftersom han mött henne tidigare för han ville ju sedan få henne närmare bilen och hans karta. Han borde då kanske ha sagt hej, jag jobbar för Arne, kan du hjälpa mig.

Adriana kunde visa platsen. Troligen finns det fimpar kvar då mannen rökte utanför bilen,
ca 40-45 år, talade engelska med brytning enligt Adrianas far.

Var inte fimparna viktiga eller hittade Adrianas far på det hella? Polisen tar inte upp det ens med Adriana trots att fimparna skulle via DNA bekräfta hennes historia.

Adrianas först beskrivning på måndagen efter mordet var:
"Mannen var ljus/blont kort hår. Han var ca 30–35 år och han bar typ fritidskläder vit/grå/svarta. Han talade engelska med henne. Han såg ut som en polack säger Adriana. Hon tyckte att det var något bekant med honom. Kanske han jobbar åt hennes svärfar Arne Jönsson."

"Bilen han åkte i var vit eller ljus, typ skåpbil. Eventuellt stod det något på bilen, typ en logga."

Varför skickade inte polisen direkt ut en detaljerad efterlysning av denna man och bil. Flickan var ju försvunnen på ett sådant sätt att brott direkt kunde fastslås? Anade man vem mördaren var redan då och ville inte skrämma bort honom från sitt "misstag" som dom trodde skulle komma och som kom?

Sedan blev hon hörd på fredagen och ger följande signalement:

ca 180-183 cm
bröt kraftigt på engelska
raka drag
ganska blek
blond
typisk östeuropé
nervöst intryck
arbetskläder (mörkare färger).
Skåpbilen var vit alt silvrig till färgen. Adriana kan inte bekräfta om det är en caddy men säger att den liknar den modellen.

Här förvinner, polack och ersätts av typisk östeuropé och kläder ändras till arbetskläder. Även nervöst intryck tillkommer en vecka efteråt. Skåpbilen får silver som alternativ färg och senare försvinner även loggan hon tror sig har sett. Även ålder ändras med tio år om man ska lägga vikt vid vad hennes far sagt.

Därefter kommer fotokonfrontation den 15 juni, ett skämt.

8,9,10 är troliga med 10 som mest lik.
Ett varv till är 10 och 12 mest lik.
Förhörsledaren visar tydligt att han är intresserad av nummer 10, NB, det är bara att räkna antal gånger han kommenterar det nummret. Det slutar ändå med att det blir en blandning mellan 10 och 12 och inget säkert utpekande av NB så som det senare görs i domstolen. Några bilder på bilar visas aldrig.

Adriana går alltså från att vara osäker till att vara säker efter några månader. Man behöver inte vara vittnespsykolog för att begripa att det är galet och förstå vad det beror på, om hon nu inte bara helt enkelt ljuger av någon anledning. Hon påverkas troligen av omgivningen och mordet och bygger på historien omedvetet för att mer och mer passa in på NB. Det hela förstärks genom polisers gillande och vänninors nyfikenhet och sympatier. Det kunde ju har varit hon, eller hur, vad hemskt säger alla. Sånt här är vanligt och förekommer i många upplevelser, man vill göra sin berättelse unik och intressant om man anser att det är viktigt för en själv. Det är därför dom första vittnesmålen så otroligt viktiga, åtminstone i min bok och det tyckte troligen tingsrätten också som inte lade någon vikt vid hennes berättelse.

Arnes fru är 99,9% säker att hon såg familjen röka utanför deras bostad nära kl 18:00. Hon är säker på tiden och dagen eftersom hon väntade på middagsgästerna för just den tiden. Detta betyder inget för åklagaren och många andra. Hon tar också den naturliga vägen under månaderna som går genom att bli lite mer tvivlande då minnet svalnar och mycket pga Adriana, som tar helt motsatt väg och alltså minns bättre efter månader. Arnes fru är en ärlig människa.

Att sen Arne inte tror på sin svärdotter säger också en hel del.

Adriana historia är viktig för det finns inget annat i NB:s bakgrund som är misstänkt. Arnes frus vittesmål är helt ointressant för det går emot polis och åklagares version, objektivitet var det inte.

Så resonerar en enkel man med sunt förnuft. Det görs även då det gäller andra vittnen eller bevis i detta fall. Jag kommer alltså fram till att det troligen inte var NB hon träffade detta lördag och ställer mig frågande till en hel del annat i övrigt.

Jag tänkte att ni skulle få lite fredagsmys och tilltugg.

Att avundsjuka och konkurrens styrt i familjen Bilevicius är ingen kvalificerad gissning och att Nerijus dragit det kortaste stråt med katastrofala följder inkl "landsförvisning".

Din meningsuppbyggnad här är förvisso ofullständig men jag tyder det till att du hävdar, att alla experter som uttalat sig anser att NB är sexualsadist.

Det är väl ändå lite magstarkt. Ingen expert har uttryckt att NB är sexualsadist, inte ens professor Långsökt, som uttalar sig i allmänna ordalag. Nej, sexualsadism är blott en fantasi hos dig och vissa andra postare i den här tråden.
Jag tror inte ens det är en fantasi hos Wennerholm och Brandtler, utan bara en strategi

Du får ta det lugnt med personangreppen om du vill vara trovärdig och om du vill tänka på din hälsa.

Det jag skriver framkommer i fupen och av åklagarens sakframställan.
Jag kommer dessutom inte ihåg exakt antal gånger nu men jag tror det är 5-8 ggr som de sexualsadistiska bilderna återkommer i fupen på de mest märkliga ställen. Det säger också något. Det ovidkommande instoppandet av dessa kvinnoförnedrande bilder möjliggör också för polisen att med tillåtelse titta på sexualsadistiska bilder.

Upphängningen på NB och hans frus sexvanor, sextidpunkter och om de tittade på porr gemensamt förutom om onanin som skedde i januari/februari är andra delar som gör att man funderar på utredarnas och åklagarens sexuella preferenser och deras egna ständiga tankar på sexuella fantasier.

To whom it may concern

Den här länken är inte okänd för de som följt tråden seriöst och inte drunknat i diverse konfirmeringsbias medvetet alternativt omedvetet.
Sexual Homicide and Paraphilias: The Correctional Service of Canada’s Experts Forum 2007.
http://www.csc-scc.gc.ca/research/shp2007-paraphil06-eng.shtml


Författare är Professor Bruce Arrigo, University of North Carolina Charlotte 2007. Vid forumet deltog expertis och Arrigo sammanfattade.
Dokumentet innehåller en översyn av teoretiska modeller mot bakgrund av eskalerande parafila fantasier och beteenden avseende sexuella, sadistiska och seriemördare.

Jag fäste mig vid senaste läsningen vid IPA modellen, fig 3 (Integrated model on paraphilia and lust murder). Modellen är i mina ögon ganska pedagogisk i form av ett spektra av omständigheter. Flera av er har konkret prickat in och redogjort för faktorer kända i fallet NB så jag behöver inte upprepa.

I slutet av dokumentet efter källorna får vi ta del av en dialog mellan Arrigo och några deltagare. Jag fäste mig vid att Fernandez tog upp den orgasmiska delen i den parafila processen. Just det faktum att LH inte utsatts för fysisk penetration blir dialogen intressant. Fernandez frågar om det inte kan finnas även ett element av tillbakadragande/flykt för att på annan plats åstadkomma orgasm.
Arrigo kommenterar att den aspekten är inte något som uttryckligen identifierats på det sättet i modellen. Vi talar om reträtt och flykten i fantasiliv som grund, som ett sätt att hantera världen... och nämner att fokus har legat på reträtt eller flykt som ger en känsla av myndighet och makt till individen, men vi vill inte gå så långt som jag tror att ni föreslår. Fernandez slutkommenterar att tillbakadragande i sig inte förefaller vara en känd faktor i processen.

Förklara varför missförståndet uppstod .
Vad jag tror spelar ingen roll .

Vad svamlar du om?

Som ett brev på posten kommer offerrollen fram med jämna mellanrum. Så extremt patetiskt. Gilla läget att bli ifrågasatt - du är i ett debattforum.
Grunden till att du ifrågasätts är att du framför korkade slutsatser, att du verkar bokstavstroende och inte klarar av att extrahera det som är väsentligt ur en text och se sammanhang då citeringar från vetenskap presenteras. Det är urdåliga motargument du kommer med gällande gärning och motiv samt att du smiter från motfrågor där det glappar nåt för jävligt och som nu börjar rapa annan skit istället. Du är en feg jävel med andra ord.

Är jag tydlig nog?

Redan förklarat via Långström som i sin tur grundar via forskning och vetenskap:
Gärningsmän likt NB prövar ut delar av sin fantasi innan det övergår till mord. Testar, modifierar. Alternativt tycker det är spännande att leka katt och råtta och njuter.

Personligen tror jag NB har psykopatiska drag. Jag tror fortsättningsvis inte att han gillade AJ för fem öre. Han slickade hans röv för att få förmåner men hatade underdog positionen samtidigt. Parallellt så njöt han av att bedra folk i sin omgivning. Det handlar om makt. Att i det fördolda, sjuka och mörka utöva makt. Makt som inte finns externt. Jag tror att NB är bland det mest sjuka som funnits i Sverige på lång tid och för att ens nudda vid hans sjuka hjärnas tänk så får man sänka sig ner till hans nivå, in i beteendestörningars värld. Han mördar i sin arbetsgivares lada. Han gömmer offret i sin arbetsgivares bod. Han möter Adriana för första gången samma dag när AJ svansar runt och stoltserar på sina domäner.
Vem vore det ultimata offret att stå jävligt nära och tänka:
Jag kan utöva den ultimata hämnden på en sekund. Jag kan krossa din familjelycka även om du äger halva Blomberg din jävel.
Det måtte vara rejält upphetsande för en sjuk hjärna som har en plan och fantasi i sin skalle.

Att han är komplett rubbad sexuellt behöver man inte fundera över.

Krydda den hypotesen med ett pyrande kvinnohat som skymtar fram via hur han behandlat sitt ex och sin fru.
Jag anser att NB var en hatisk stinkande bomb via gamla oförrätter och det ligger ända bak till hans ex separation och förlusten av sin dotter.
Samma avsky kan nämligen skådas mot Lisas pappa. Lisa som han mördade och som älskade sin dotter och hade en en bra relation till. Triggern samma dag (irritation) får honom att skrida till verket - med grogrund av kringliggande stressfaktorer. Hårt pushad av sin arbetsgivare, en bror som ska flytta och en mor på intågande. Droppen som får bägaren att rinna över och där runkandet inte längre fungerar som medicin.
Detta är min psykologiska profilering av NB. Take it or leave it.