Citat:
Vid det här laget skiter de flesta ukrainare helt i politiska ideologier och deras ledares eventuella (brist på) moral, bara det blir någon jävla ordning på Ukraina. Vad som sökes av 99% av befolkningen är en auktoritär ledare som STYR UPP! Ukrainarna är öppna för precis vad som helst, och man diskuterar på allvar om kanske John McCain eller Carl Bildt skulle ta över spakarna. Putin ligger längre ner på önskelistan. Han är förstås duktig på att styra upp och tukta oligarker, men i ärlighetens namn så är ju faktiskt Västeuropa och USA på en helt annan välfärdsnivå än Ryssland. Våra idioter till EU-politiker har ju lovat en drömvärld av mjölk och honung (*) till ukrainarna. Självklart förefaller Tysklands eller Sveriges välfärd som attraktivare än Rysslands för den genomsnittliga ukrainaren.
Jag är dessutom inte säker på att Putin skulle kunna fixa Ukrainas problem. Och jag tror ukrainarna också vet om att uppgiften är nästan omöjlig. Låt mig förklara varför:
Om vi börjar med Ryssland: Vad Putin lyckades med under sina första år som president var att ta befälet över råvaruproduktionen från gangstrarna. Därefter såg han till att en mycket större del av dess intäkter hamnade hos staten. Sedan säkerställde han att pengarna i någon mån "droppade ner" till den offentliga sektorn och vidare till det ryska folket. Detta enkla drag fick välfärden i Ryssland att stiga som en raket. Sedan dess har dock Putin haft mycket svårare att komma vidare. Låt oss inte ha illusioner om Ryssland - den ryska landsbygden är en katastrof, man har inte lyckats diversifiera ekonomin bort från råvaruberoendet, rättsväsendet lämnar mycket att önska osv.
Ukraina är ett skede av mycket mer framskriden förruttnelse än vad Ryssland var år 2000. Den en gång fantastiska ukrainska industrin med allt från bilar till flygplan och rymdraketer är nedlagd och alla experter har flytt till Ryssland eller till Väst. Det ukrainska jordbruket har förstås potential men det är en jättelång turnaround-period, logistiken är inte på plats, priserna är snarare på väg ner än upp, plus att jordbruksimport är reglerat i många stora länder så exportvolymerna kan inte öka hur som helst. Med andra ord är Ukrainas jordbruk inte alls samma potentiella "lottovinst" som oljan var för Ryssland när man var världens största oljeproducent då priset per fat steg från $10 till $100 på mindre än 10 år. Det talas också om Ukrainas IT-industri, men konkurrensen från t.ex. Indien är stenhård och i vilket fall så är dataprogrammering inget som kan föda hela Ukraina. Sammanfattningsvis: Ukraina står inför en enormt lång resa tillbaka den dag man får en bra ledare, vi snackar åtminstone en generation av fortsatta umbäranden. Fram till dess så fortsätter färden ner mot noll.
Det finns två andra fundamentala problem i Ukraina jämfört med Ryssland:
För det första så är tålamodet noll i Ukraina medan i Ryssland är människor beredda att härda ut hur länge som helst. Det gör att politiska ledare i Ryssland kan ta sig tid att lösa långsiktiga problem, medan i Ukraina är det tack och adjö för genomsnittlig minister i regeringen efter 6-12 månader om man inte åstadkommer mirakel. Tjetjenienkriget tycker jag är ett bra exempel: Det tog Putin många år att få bukt med de USA- och Saudistödda jihadisterna därnere, och problemet har fortfarande inte helt försvunnit. Men de ryska väljarna var beredda att ta smällen för att vinna kriget mot terrorismen.
Det andra problemet är att det inte finns någon institution i Ukraina idag som kan STYRA UPP landet ungefär som armén styrde upp Turkiet 1920 och katolska kyrkan styrde upp Polen på 1980-talet. Man kan tycka vad man vill om Röda armén och ryska FSB men dessa organisationer var i princip intakta i slutet på 1990-talet, dess tjänstemän var välutbildade, ideologiskt sammansvetsade och samspelta patrioter och man hade ledarskapserfarenhet och trovärdighet hos befolkningen. Detta underlättade Putins tillträde till makten och hans möjlighet att genomdriva riktiga förändringar.
Sedan så får man väl säga att Putin hade lite tur i början genom att hans fiender (oligarkerna och USA) underskattade honom. Den enda som hann ge Putin en match var Chodorkovskij och då var det försent. De ukrainska oligarkerna tänker inte göra samma misstag och släppa fram någon okänd lirare från SBU (ukrainska säkerhetstjänsten).
(*) För att förstå ukrainarnas fullständigt mentalsjuka världsbild och varför de röstar som de gör kan man fundera över följande:
- Mer än 30% av befolkningen är pensionärer - ofta vid 50 års ålder.
- 18% av Ukrainas BNP är pensionsbetalningar på i snitt 50 euro per person
- Lokala politiker lovar "EU-pensioner" på 1000 euro per person om Ukraina går med i EU.
- Kievregimen har redan krävt att ukrainare som jobbar inom EU ska få sina framtida pensioner betalda av Bryssel.
__________________
Senast redigerad av G-Kill 2016-07-26 kl. 13:16.
Senast redigerad av G-Kill 2016-07-26 kl. 13:16.
