Eftersom det här inlägget städades bort från mejl-tråden antar jag att det kosher att posta här.
Jag vet att jag kommer att ångra det här, men vafan, here goes.
Jag har ett begrepp om vad som är sant. Vissa av mina sanningar
måste vara fel, om inte annat så på grund av "halveringstiden för fakta" (
https://en.wikipedia.org/wiki/Half-life_of_knowledge), men mer sannolikt för dålig perception, kognition, minne m.m.
Grunden för mitt beslut att beteckna någon som kriminell, och den enda erkända grunden för sådana beslut, bygger på huruvida personen har dömts genom en kontradiktorisk process i en domstol efter ett åtalsbeslut byggd på en förundersökning av någon rimlig lägstanivå. Jag tror att vi är överens om att Hillary Clinton inte har åtalats för något brott någonsin. Det följer att hon inte dömts. Det har inte heller hennes make.
Enligt min syn på hur en människa kan uppnå kunskap i ett rättsligt sammanhang (hård vetenskap är annorlunda) är det såväl en teoretisk som praktisk
omöjlighet att få vetskap och följande den ett motiverat påstående om att en person begått en brottslig gärning utifrån ett beslut varigenom det beslutas att
inte ens åtala personen. Det finns ingen alternativ procedur. Ingen kan simulera den resterande processen.
Jag tror att de flesta människor håller med om mina påståenden hittills. De borde inte vara kontroversiella.
Fel - påståendena är kontroversiella. Trumps följare och den alltid pyrande kristna falangen som hittills upprätthållit en skör vapenvila med
New York value Trump håller inte med om att det krävs en fällande dom meddelad av en domstol efter en juryrättegång, trots att republikaner inte brukar ha något emot konstitutionen, Article III § 2.
Men just i det här fallet ser Trumps anhängare processen som förfelad, trots att utredningen bedrivits utan att kritik har riktats mot den, vare sig av den tidigare misstänkta Hillary Clinton, eller förundersökningsledaren. Vad jag helt sanningsenligt
inte kan få att gå ihop är hur någon person som gör anspråk på att vara rationell utan att för den delen vara allvetande eller ofelbar, tror sig kunna nå vetskapen att Clinton har gjort sig skyldig till en brottslig gärning
utan process, eller som jag tycker mig ana,
just på grund av den snopna utgången i den upplevt förfelade processen. De tycker därför att det är legitimt att utan ens ett embryo till en fällande dom, men genom den samlade tankekraften hos flera arga lekmän tillika politiska rivaler till den numera avskrivna och inte längre misstänkta Hillary Clinton är skyldig till nån sorts brottslig gärning enligt en lagregel som Bill O'Reilly väste om på TV.
Den typen av beteende - att kringgå rättsväsendet för att istället tillsammans med en grupp likasinnade brännmärka (som tur är bildligt) den definitionsmässigt oskyldiga personen som skyldig - brukar kallas mobb, pöbelvälde, lynchjustis. Kalla det vad ni vill, det
är en usel, gemen, enfaldig eller värre, antiintellektuell, handling.
Det säger jag är sant. Hillary Clinton är oskyldig, per definition. Den som inte respekterar utgången av processen och kallar henne skyldig har tagit ett kliv med en fot utanför civilisationen och där anslutit sig till den skändliga traditionen av hetsande uppbåd. Och där man har gjort sig till åtlöje.
Med dessa sanningar, som är mina, får jag leta efter en rimlig förklaring till att Repsen tycker sig hålla i sin sanning. Den förklaringen kan jag som sagt inte hitta genom de institutioner som "vi" har enats om ska hantera just den frågan. Då tvingas jag leta någon annanstans - här och där.
*Att hata Hillary Clinton är en populär konservativ folksport som hyser över trettioåriga anor med avspark då Hillary Clinton inte skilde sig från sin otrogne make. Detta folknöje hittar ofta nya spännande vägar.
*På samma sätt som folk är flygrädda eller upplever sina liv hotade av kärnkraft är människor benägna att kraftigt överskatta faror och oro när det gäller maskiner eller människor vars jobb - i detta fall politiker - de inte begriper sig på (vilket är ett demokratiskt problem med många ansvariga, däribland politikerna själva).
*Det är kul att rättfärdiga sin allmänna och kanske i sanning mer ljusskygga motvilja mot en person genom att försöka kasta ut personen från samhället helt och hållet. Bush, Cheney, Rumsfeldt och Blair (m.fl.) fick känna på den strategin från vänstern 2004 ff. Repsen försökte med Bill Clinton på 90-talet. Nixon avgick men blev benådad av Ford.
Nu har jag redan skrivit för mycket för att läsas, men jag kan inte undgå att misstänka att Hillary symboliserar ett hot mot den sista bastionen för folk som har förlorat alldeles för mycket på alldeles för kort tid. Kvinnor fick rösträtt långt senare än svarta män i USA. För 50-60 år sen fick man en rätt att våldta sin fru på köpet när han gifte sig. För 30 år sen kunde nationer bygga på rasism som ett fundament i statsskicket. Ungefär samtidigt slutade man - i Sverige - slänga folk i fängelse för att de stoppade kuken i en person av fel kön. I USA har jag för mig att sodomilagar fanns kvar på sina håll fram till 90-talet, även om de inte kunde genomdrivas. Senaten hade 1994 två-tre valda kvinnliga ledamöter av 101. Det var varken "cruel or unusual" att avrätta barn eller utvecklingsstörda.
Men sen har det gått förhållandevis fort. Hillary började ju göra väsen av sig redan som FLOTUS. Affirmative action, skyddad rätt till säker abort, avskaffande av diskriminering pga äktenskaplig börd, svarta snutar, fler svarta skådisar i Hollywood än två samtidigt, kvinnliga astronauter, bögar i armén, flator som gifter sig, gräs blir medicin, en allmän våg av minskande brottslighet sveper över hela den industrialiserade världen och gör tidigare obeboeliga stadskärnor i amerikanska storstäder beboeliga, förebilder för människor av snart sagt alla kön och av (nästan?) alla etniska, religiösa, språkliga, sexuella och socioekonomiska grupper finns inom näringslivet, polisen, lagstiftandet, dömandet, de väpnade styrkorna och nästan som chef över den federala förvaltningen och överbefälhavare. I ungefär samma veva som liberalerna vinner livsstilsfrågorna drabbas större delen av i-världen av en finanskris som i USA skördar många offer på arbetsmarknaden bland medelålders vita människor i glesbygd och utan högre utbildning.
Jag fattar att de personerna, en generation äldre än min, känner sig allmänt ansatta. Allt ändras och de får inte saker gratis längre, om alls. Det går inte att rättfärdiga uppenbart antisocialt beteende på grund av bibeln eller koranen längre.
Man kan reagera på olika sätt när det händer grejer. Barn tycker ofta det är kul. I Missuori där det i princip inte händer ett skit är det mer läskigt. När Flint och Detroit, Michigan förvandlas till spökstäder har det gått långt.
Enter Donald Trump - en politisk fiskdamm för hatarna, för de revanschssugna, anti-intellektuella, principlösa sökarna. Och han är så festlig - en underhållande figur, som en dokusåpa där det brukade vara så obegripligt förut och
hela tiden kommer det nya fräsiga förslag. Lite som Joe McCarthy fast utan fisandet i kommittén mot antiamerikansk verksamhet. Donald klär på sig det republikanska partiet som en hyrsmoking helt obekymrad om att lämna tillbaka den i återanvändbart skick.
Och samtidigt, allt som Hillary symboliserar kan göras till föremål för hat hos tillräckligt många: en knivskarp toppstudent på den näst bästa juristutbildningen i världen, en yrkesarbetande kvinna inom advokatbranschen fast hon hade barn, en FLOTUS aktiv inom policy, lagstiftare i åtta år, exekutivt arbete skött på nåt skumt sätt, arbete med internationellt utvecklingsarbete* (till vilken Trump donerat?). Maka till Bill Clinton - de konservativa och kristna republikanernas egen antikrist.
Det
är konstigt för mig, hur så många väljer hat och negativitet när världen de fucking facto blir bättre och bättre på så oerhört många sätt. Men tyvärr är det inte konstigare än att det kan hända i en unperfect storm.
Det är därför det är
sant att Hillary Clinton varken är en crook eller brottslig. Det är därför det är en
skam att anklaga en person som fram till nyligen i princip bara arbetat inom public service och därefter med internationellt och socialt utvecklingsarbete genom the Clinton Foundation*, för vilket hon
inte fått betalt, för att vara förljugen och egoistisk. Det är politik och det går hårt till, men inte ens jag tror på de olika våldtäktsanklagelserna mot Trump.
Citat:
*300,000 contributors; 90% of donations are $100 or less.
*more than 31,000 American schools are providing kids with healthy food choices in an effort to eradicate childhood obesity;
*more than 105,000 farmers in Malawi, Rwanda, and Tanzania are benefiting from climate-smart agronomic training, higher yields, and increased market access;
*more than 33,500 tons of greenhouse gas emissions are being reduced annually across the United States;
*over 450,000 people have been impacted through market opportunities created by social enterprises in Latin America, the Caribbean, and Asia;
*over 11.5 million people in more than 70 countries have access to CHAI-negotiated prices for HIV/AIDS medications;
*an estimated 85 million people in the U.S. will be reached through strategic health partnerships developed across industry sectors at both the local and national level;
*and members of the Clinton Global Initiative community have made more than 3,500 Commitments to Action, which have improved the lives of over 430 million people in more than 180 countries.
