Utsättning av Aplrazolam med Diazepam - Min resa

Ja, så länge svensk psykvård ser ut som den gör, dvs, väldigt restriktiva med att skriva ut narkotikaklassade läkemedel, så måste jag sluta helt. Nu när "min" psykiatiker" går i helpension i höst (efter 20 år).

Det gör det ju inte lättare att behöva tänka på doseringarna varje dag, vakna upp mitt i natten, full av ångest, börja räkna piller, kommer jag att ha tillräckligt, kommer de att finnas tillgängliga under sommaren, räkna på ekonomin, vad har jag råd med efter hyra, räkningar, mat, osv.

Förutom den abstinens jag känner av, inte livshotande, men jag känner av den, speciellt på kvällarna, så tillkommer den här ångesten, det gör inga under för psyket, kan jag lova dig.

Men det är som det är...

Dag 6

Jag har hållit mig till 30 mg Diazepam och 3 mg Alprazolam, något sånär, någon dag har jag tagit xanor depot 0,5 mg, när ångesten blivit för svår.

Denna vecka kommer att bli extra jobbig, har 32 kr kvar på kontot. Måste vänta tills den 18/7, tills jag kan uppdatera mitt CM-konto, vet inte om jag kommer att ha tillgång till det den 18:e. Dessutom verkar tillgången på de mediciner jag behöver vara väldigt osäker. Så megaångest denna vecka, kommer inte att sänka dosen Diazepam till 20 mg, jag har mediciner som räcker t.o.m den 21/7, sen är de slut.

Om jag inte lyckats få tag på mina mediciner tills dess, så återstår bara Capio Marias akuta beroendemottagning. Som jag skrev tidigare så har jag erfarenhet av akuta beroendemottagningar, så jag har garderat mig på flera sätt, så att jag kan få tag på rc-benso och rc-opioider, innan tiden rinner ut.

Jag har ingen erfarenhet av rc-opioider, men jag har hög tolerans mot vanliga opioider, som t.ex tramadol. Men som sagt rc-droger, noll erfarenhet, har ingen aning om hur de kan påverka mig, kanske så illa att jag får ambulansskjuts till Maria Capio eller så dör jag, vilket skulle lösa alla mina problem.

Annars vad jag upplevt de senaste 6 dagarna, extrem trötthet, sover mycket, inte alltid en rofylld sömn, det undermedvetna har en förmåga att smyga sig på en när man sover, så jag upplever ångest även när jag sover.

Aptiten är lika med noll, fast så har det varit en ganska lång tid nu, äter bara när det svider i magsäcken. Dieten är verkligen inte den bästa, jag menar med min tandstatus finns det inte så mycket att välja på. Jag äter bananer och fiberrikt mjukt bröd, med ost på, som jag smälter i mikron, dricker kaffe med mycket mjölk och mycket vatten. Jag tror att svagheten i kroppen, tröttheten och yrseln, jag upplever har en hel del med min dåliga kost att göra.

EDIT: Glömde skriva att jag använt Lergigan varje natt sedan jag började nedtrappningen, i natt tar jag en paus.

Så en extra ångestfylld vecka framför mig.

Jag hade, och har, samma problem med kosten p.g.a. abstinensen. Vad som har hjälpt mig är
proteinpulver som jag har köpt i hälsokostaffären Det finns med olika smaker så det är inte
så illa. Abstinensen gör ju att maten smakar ingenting, eller metall.
Det gör även att man inte rasar så mycket i vikt.

Kämpa på , jag följer din tråd !

Jag har köpt milkshakes och chokladpudding med extra protein, det slinker ju ner när man har "dåliga" tänder. Det är inte det att "maten" smakar konstigt, jag har ingen aptit, vilket är väldigt ovanligt för mig. Innan jag sabbade min nedtrappning av xanor depot, med hjälp av "min" psykiatiker, var det tvärtom, jag var hungrig nästan hela tiden. Det är märkligt och skrämmande att se hur dessa bensodiazipiner påverkar hjärnan.

Tack för omtanken

Dag 7

Ingen sömn i natt, slumrade till ett par gånger, men det var jag förberedd på, för att jag inte tog något Lergigan på kvällen

Denna vecka har redan blivit en helvetesvecka, pga av att jag är pank, kan jag inte köpa de mediciner jag behöver. Vet inte om jag kommer att få tag i dem den 18:e, om de hinner komma fram i tid. Extrem ångest över att behöva uppsöka den akuta beroendemottagningen.

Min gardering med rc-droger kanske inte kommer att fungera, vissa av dem kan komma att klassas inom 60 dagar, folk kanske börjar köpa som galningar, så på måndag kanske de är slutsålda. Fyfan vad det suger att vara pank just nu.

ÅNGEST

Och det är inte abstinensångest, utan ren och skär överlevnadsångest.

Så jävla typiskt, i Juni fick jag pengar på kontot den 17:e för att den 18:e inföll på en lördag, Nu i Juli är den 18:e på en måndag, så en extra lång månad, plus att alla jävla kvartalsräkningar ska betalas innan sista Juli. Fan, fan, fan!!!

Det sägs att bensodiazepiner är värre än heroin, jag är benägen att hålla med. Jag har aldrig varit beroende av heroin, men däremot opium, under ett års tid när jag bodde i Indien. Den var MYCKET lättare att trappa ut än den här jävla benson.

Jag vet inte hur jag ska palla med den här veckan.

Vad jag upplevede på S.t Görans akuta beroendemottagning, 2008, har lämnat sådan djupa spår, ett trauma. Att jag är skräckslagen för att hamna på en sådan mottagning igen, jag tar hellre livet av mig.

Jag har ganska gott om Lergigan, får väl försöka sova mig igenom den här veckan.

S:t Görans akuta beroendemottagning

2008 bestämde jag mig dumt nog att sluta tvärt ("cold turkey"), från att ha medicinerat med xanor depot 4mg/dag i fyra år. Dag 3 började jag känna av svåra abstinensbesvär, ringer 112 och berättar hur jag mår, de tyckte att jag skulle vänta ett par timmar för att se om jag mådde bättre. Vilket jag inte gjorde, snarare värre, till slut skickar dom en "icke-akut-ambulans". Jag blev inskriven på Huddinge sjukhus medicinska akut.

Där blev jag snabbt omhändertagen de tog ekg och blodtryck, blodtrycket var så högt att de inte kunde skicka hem mig, de gav mig en diazepam och jag blev sedan remitterad från medicinakuten till S.t Görans akuta beroendemottagning. Jag hade inte en aning om vad den akuta beroendemottagneing var för något. Jag fick värsta chocken när jag kom fram, det var rena kaoset där, svängdörrar för polisen som kommer in med alla sorters missbrukare.

Dyngfulla personer som vrålar och skriker, rena rama "Dantes Inferno". När man då hamnar där med svår bensoabstinens, så är man ju extra ljudkänslig, plus att man får vänta tillsammans med alla andra i evigheter innan man får träffa en läkare.

När det blev bestämt att de skulle lägga in mig, blev jag behandlad som en brottsling, av med alla kläderna, stod där naken och blev "inspekterad", de sökte igenom mina tillhörigheter. Därefter fick jag äntligen ett rum, en säng att lägga mig i, att sova var omöjligt, då de väckte mig varje timme för att kolla mitt blodtryck. Det var första dygnet.

Sedan blev jag inlagd i 3 dygn på St. Görans slutna avdelning, för tunga missbrukare. Överläkaren där var väldigt otrevlig, hon påstod att jag ljög om att min psykiater som behandling, skrivit ut recept på 4mg Xanor Depot/dag. Undersköterskorna var underbara, sjuksystrarna lite barska, överläkaren en riktig jävla häxa. Eftersom det var en sluten avdelning för tunga missbrukare som fått hjälp av soc att läggas in där, kunde de inte hålla kvar mig. Jag skrev ut mig så fort jag kunde.

Detta hände mig 2008, det var ett helvete som nu har blivit ett trauma, jag är livrädd för att hamna där igen. Då slänger jag mig hellre framför ett tåg.

Har du någon i din omgivning som du kan lita på, och som kan stötta dig ? Eller är du helt
ensam med alltihopa ?
När jag mådde som allra värst de första veckorna så hade jag en vän som ringde till mig
morgon, middag och kväll. Svarade jag inte så skulle han komma direkt och titta till mig.
Jag fick även hjälp med att handla och betala räkningar.

Det är jobbigt att sitta ensam med alltihopa, speciellt om man är rädd för att börja krampa.
Har du någon kontakt med din familj, förstår de din situation ?
Man är ju så oerhört känslig, och så irriterad, nu efter 5 mån så vill jag fortfarande knappast
ens prata i telefon med min familj. Den enda som jag står ut med när det gäller personlig kontakt
är denna vän. Men det måste vara någon som man vet till 100% inte kritiserar, eller tappar tåla-
modet, då självfötroendet redan är i botten.

Och detta med aptiten känner jag så väl igen. Jag tycker väl egentligen inte att man ska ta SSRI-
preparat i onödan, men en av fördelarna är att de håller min vikt. Utan dessa hade jag nog gått
ner 10-15 kg, har mycket lätt att rasa i vikt.

Nej, jag har ingen att prata med, min bästa kompis sedan 10 år tillbaka är alkoholist, hans alkoholism har förvärrats till den grad att jag inte kan umgås med honom längre. Det går inte att prata med honom nu, han super stenhårt, är på gränsen till dement, har ingen som helst förståelse för andra människor, eller omgivning. Sista gången jag träffade honom var i februari, då var han rejält nedgången, han levde helt i sin egen värld, gick inte att kommunicera med honom, Dessutom dricker jag inte alkohol längre, jag kan inte dricka på det sättet, har varit helt ren från sprit i 4 månader, innan dess kunde vi umgås på helgerna Jävligt tragiskt att se en människa förändras på det sättet pga spriten.

Angående SSRI, medicinerade jag med fluoxetin i 20 år, med påföljden att mina tänder förstördes, pga av biverkningen: Muntorrhet - Mycket vanlig. Ibland kunde jag vakna på morgonen coh känna långt bak i gommen hur torr munhålan var, nästan som sandpapper. Slutade med fluoxetin i början på detta år. Vet inte hur länge eller om det ens går att få serotoninupptaget att fungera normalt igen, efter så många års bruk.

Vad som oroar mig mest just nu är hur jag ska få tag på mina benso, i tid innan de tar slut, så jag kan fortsätta nedtrappningen och skräcken över att behöva söka mig till en beroendemottagnong, är det som dominerar just nu.

Så egentligen är jag inte i behov av en vän att prata med just nu, finns ingen vän i världen som kan hjälpa mig med den "skräck-ångest", jag upplever just nu.

EDIT: Angående min aptitlöshet är det inte vikten jag oroar mig för utan näringsbristen, jag är väl snarare lite övervikting än underviktig. Så i det hänseendet är det bara bra om jag tappar lite i vikt.

Men tack så mycket för omtanken.

Hm, skum politik från vården här. Och så dåliga tänder?
Du måste Dr-shoppa.
Eller finns det någon anledning för DIG att sluta annat än denna pensionsgrej? Och sen brukar ju bra benzbehadlingar styras av patienten. Vill du inte sluta..ja...kolla strängen. Det är väl bara att spela soft och dra storyn för en allmänläkare på ett smart sett. Jag ska på beroendevård utan att vara beroende eventluellt, bara för att det är "narkotika". Och så får man köra igen då, fram med nya grejer LMVs medlemsbolag, som inte alls ger folk beroende... Själv skulle jag oroa mig mer för beroendet som är det storqa problem: Käk! Men inte bryr sig beroendevården om att jag försöker och försöker sluta andas eller äta, går inte! Jag är definitivt beroende. Men nej, det är sånt man ofta kan vara utan fast livet suger som ska bort.

Kan ju ta 50 år som för somadril att försvinna, och den kom väl 55 och klassades 95.
Dessutom menar jag att specialister inte ska behandla symtom de inte kan som regel.
Med din almenhälsa bör man väl tänka på lite innan man klurar hur det ska behadlas.
Jag tror det finns opiumtinktur ännu, det som var laudnum. APL.
Görs nog inte många flaskor men den är mild. Sen bör väl 2-8 mg Iktorivil, om det passar, det brukar det göra, funka bra i 10-tals år. Du har siktat på slutet länge nu och visst, bra om det funkar, men Iktro gör dig ju inte så muntorr heller.

ja...Sverige...
Mat: 32 kr.
Viktigtast "att vara ren". Jag har svårt för ordet mår. Kan jag må? Menar Dr att de funnit en själ i oss? kan de föra det i evidens? Annars är man ju bara biomassa med kopplingar. Men i Sverige är det ju inte som i andra länder. Nån läkare måste du väl kunna hitta på ö-malm eller nåt? Nu sysslar du ju med ngt blandmissbruk som jag inte vet vad det syftar till, tramadol, jaja, ok, gillar du den så... Diazepam, gör en seg. Och 240h halveringstid, jodå, det är bra, när du ligger kanske på 2 mg Iktorivil (40h om jag inte missminner mig) en dag.

(sen får jag väl överlämna smärt och skitpokalen till dig här. jag har ju rätt oK tänder, om än en rotfyllning.)

Nuförtiden när man besöker, t.ex en husläkare, det första denne gör är att kolla i datorn och där står det klart och tydligt att patienten han har framför sig, behandlas förnärvarande på den öppna beroendekliniken Capio Maria.

Dag 10

Jag har inte upplevt någon svår abstinens, men ökad ångest och oro. Har sovit extremt mycket denna vecka (Tack Lergigan), försöker undvika "saker" som triggar igång känslor som, ilska, irritation, osv. Undviker vissa trådar här, som är alltför extremistiska, de trådarna triggar igång min ilska och min stressnivå höjs. Orkar inte ens engagera mig i terrorattacken i Nice, jag är alltför skör.

Jag måste undvika alla YouTube videos också, gjorde misstaget och såg en massa "taharrarush" videos, och alla videor om massmigrationen/inavsionen. Angela Merkers uttalanden om invandringen till Tyskland, från 2015, skrämde livet ur mig, såg en riktig häxa framför mig. Huh!!!

Jag har nog med mina personliga "problem", räknar fortfarande tabletter, kom på att jag räknat fel... suck. Men nästa fredag är mina mediciner helt slut, och jag är pank tills den 18/7.

Så allt måste ske så fort pengarna är tillgängliga på mitt konto, stannar nog uppe hela den natten. Först måste jag förnya mitt CM-konto, som typiskt nog går ut samma datum. Sedan göra beställningar, vad ska jag beställa, hur mycket, ekonomin är väldigt begränsad. Vänta på bekräftelser, sedan vänta på posten, nästa vecka kommer att bli ännu värre.

Ifall mina bensobeställningar inte kommer fram i tid, då måste jag ta mig till en beroendeklinik på fredagen. Om det går så långt då måste jag ha rc-droger för att palla med, de kostar också. Så kalkylatorn har körts varm på denna dator. Jag har inte råd att köpa allt det som jag skulle vilja köpa, jag måste prioritera, men vet inte hur ännu.

SUCK!!!

Din tråd börjar mer likna en tråd om hur du ska kunna fortsätta droga, snarare än hur du ska kunna sluta.
Du lägger all din energi på att oroa dig för att dina droger tar slut, ingen energi på att göra något åt ditt beroende/knarkande.

Du är inne i en ond cirkel och den måste du bryta, i varje fall om ditt mål är att bli drogfri.