Citat:
Ursprungligen postat av
Fnissturken
Jag har alltid uppfattat honom som bög och litet av en kärring. Titta på hur han ser ut, det är tantglasögon, guldtand, smycken, läppglans, ser ut som han använder smink och gjort ansiktslyftning. Väldigt könlös. Påminner lite om Nalle Knutsson till stilen (inga likheter i övrigt).
Den typen av uttalanden han gör är standardformulär 1A för den som vill ha lite rampljus. I Niklas fall så tycker han säkert så, jag tror inte att det är en påklistrad fasad men man kan med rätta fråga sig vilken verklighetskontakt han har. Pappan var chefredaktör på DN, uppvuxen med guldsked i mun, alltid bosatt i den mest exklusiva bostadsområdena och antagligen inte sett något av världen (annat än semesterorter) eller Sveriges betongförorter på insidan.
Den typen av mes-svensk som han representerar funkade på 80- och 90-talet.
Men han har gjort en del bra musik, t.ex. Sista Morgonen, det kan ingen ta ifrån honom.
https://www.youtube.com/watch?v=FWM3tLlIvVQ
Den typen av människor som han är har växt upp privilegiat i urtypiska kärnfamiljer där det dock fanns "nåt" fel och som gjorde att dessa människor blev lite störda och fick godhetskomplex. Reinfeld är en annan typ.
De växte upp i en värld med en enkel men stark uppdelning mellan onda och goda. Där i folkhemmets slutskede kände de nästan-svenska sig ibland utanför "de 100% svenska", och tog parti med de fåtal invandrare som fanns. Invandrare som i början ofta var marginaliserade.
Strömstedt ser lite finländsk ut, kanske där hans sko klämmer.
Dessa privilegiade inser inte att världen förändrats och är mer komplex nu för tiden. Hotet mot "de goda svenskarna" är inte längre "de onda svenskarna".
Godhetsapostlarna lider hårt i sin identitesförvirring. De tillhör den rika klassen men hatar samtidigt sin privilegiade status. Samtidigt vågar de inte överge den. De livnär sig på privilegiade grannars uppskattning, samtidigt som delvis föraktar den inskränkta övre-medelklass mentaliteten.
I sin mesighet och kulturmarxism har de även en inre skräck för att deras status bara är fejk (pga den är grundad på ytliga människors uppskattning) och att de ska bli avslöjade någon dag. Då kommer allt tas ifrån dem och de kommer att hamna längst ner på samhällsskalan, dvs bland nyanlända. Av denna bisarra anledning sympatiserar de med de utsatta människor som de egentligen inte alls har något gemensamt med.
Det här privilegiade-vita godhetskomplexet har säkert nåt namn. Men det är inte riktigt samma sak som vitt självhat. Snarare kanske i kategorin kristet självförnekelse och tron på ideologisk altruism.
Det viktiga är dock att vi övriga lär oss att privilegiade vitas identitetsförnekelse är ett psykologiskt problem för individen som hindras dennes känslomässiga utveckling, och inte något som representerar befolkningen som helhet.