17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

Levnadsbeskrivning
Denna del beskriver relevant basinformation kring den intagnes livshistoria, med fokus på
specifika teman som har betydelse för risk- och behovsbedömning. Bland annat redogörs för
klientens skolgång, arbetshistoria och erfarenheter av substansbruk. Levnadsbeskrivning
upprättas av kriminalvårdare.

Risk- och behovsprofil
I denna del görs bedömningar kring den intagnes risker för olika typer av misskötsamhet.
Förekomsten av risk graderas som låg, medel eller hög och utifrån de riskfaktorer som identifieras
ska förslag på riskhantering ges. Detta innebär rekommendationer om vilka åtgärder
som bör vidtas för att hindra den intagne från att avvika/rymma, missköta sig eller begå
brott under verkställigheten. Rekommendationerna kan gälla yttre säkerhetsramar i form av
säkerhetsklass på anstalt och hur utevistelser ska utformas. Det kan även handla om inre
säkerhetsramar genom att exempelvis minimera möjligheten för den intagne att ringa fritt
eller att den intagne av olika skäl noga bör kontrolleras vad avser kontakter med/besök av
någon specifik högriskgrupp som han/hon kan begå brott med, som exempelvis kriminellt
belastade personer, eller mot, som exempelvis minderåriga eller kvinnor.
Riskhantering innefattar att notera tendenser och tidigare beteenden som personal bör
uppmärksamma för att bättre hantera klienten i anstalt och därigenom minska risk för att
han/hon missköter sig eller återfaller i kriminalitet. Behov av behandling och interventioner
uppmärksammas och förslag på deltagande i påverkansprogram kan vara en del av riskhanteringsrekommendationerna.

Risk- och behovsprofil upprättas av utredare och utmynnar i förslag till den intagnes särskilda
villkor för verkställigheten.

Bedömning av psykolog
Vid eventuell psykologbedömning undersöks genom testning begåvningsnivå samt screenas
för neuropsykologisk dysfunktion. Även frågeformulär som ger den intagne möjligheten att
själv beskriva grundläggande personlighetsdrag, psykopatologi samt förekomst av tidiga beteendeproblem
administreras.
Psykologbedömningarna utmynnar vidare, efter genomgång av bakgrundsinformation
och genomförande av strukturerad klinisk intervju, i en diagnostisk bedömning avseende
eventuell psykiatrisk- och/eller personlighetsproblematik. Även en riskbedömning avseende
framtida vålds- och/eller sexualbrott utförs. Utredaren tar del av psykologutlåtandet som
utgör ett underlag för risk- och behovsprofilen.

Om specifika kliniska- och andra bedömningar av psykolog
Bland annat fokuserar psykologbedömningen på förekomst av ADHD-problematik i tidig
ålder (mellan fem och tio års ålder) skattat retrospektivt av de utredda klienterna genom
självrapportformuläret Wender Utah Rating Scale (WURS) (Ward, Wender, & Reimherr,
1993), samt på begåvningsnivå och neuropsykologisk dysfunktion utifrån testen SynonymsReasoning-Block
(SRB) (Dureman, Kebbon, & Österberg, 1971) och Benton Visual Retention
Test (BVRT) (Sivan, 1992).
Psykologbedömningen fokuserar även på diagnostik enligt den psykiatriska diagnosmanualen
DSM-IV (American Psychiatric Association, 2000), grad av psykopati enligt Hare Psychopathy
Checklist-Revised (PCL-R) (Hare R. , 2003), samt på risker för återfall i våldsbrott
enligt den strukturerade skattningschecklistan HCR-20 (Webster, Douglas, Eaves, & Hart,
1997). För bedömning av risker för återfall i specifikt sexualbrott används Sexual Violence
Risk (SVR) (Boer, Hart, Kropp, & Webster, 1998) och för risk avseende specifikt partnervåld
används faktorerna i Spousal Abuse Risk Assessment (SARA) (Kropp, Hart, Webster, &
Eaves, 1995).

HCR-20 kan användas för att bedöma grad av risk för återfall i våldsbrottslighet efter
verkställigheten men det finns även vetenskapliga rapporter angående HCR-20:s förmåga att
predicera våld under verkställighetens gång (Doyle, Dolan, & McGovern, 2002; Dernevik,
Grann, & Johansson, 2002).
Grad av psykopati enligt PCL-R är ett av de områden som fokuseras i riskbedömningar
enligt HCR-20, SVR-20 och SARA, men psykopati är i sig självt också en allvarlig form av
personlighetsmässig psykopatologi. Psykopati enligt PCL-R har i flertalet vetenskapliga studier
påvisats vara den enskilt starkaste prediktiva faktorn för återfall i brott (speciellt våldsbrott),
även i jämförelse med andra potentiella prediktorer såsom tidigare brottslighet, missbruk
m.m. (Hare, Clark, Grann, & Thornton, 2000; Monahan, o.a., 2001; Tengström, Grann,
Långström, & Kullgren, 2000; Hanson, 2005). Eventuell förekomst av psykopati är alltså en
viktig aspekt att observera bland intagna. Viktigt att notera är dock att även om förekomst av
starka psykopatiska drag vanligen innebär en förhöjd risk för återfall i brott så innebär inte
frånvaro av psykopati nödvändigtvis en låg risk. I gruppen av intagna med mindre uttalade
psykopatiska drag finns andra faktorer såsom missbruk, antisociala attityder, kriminellt identifierat
umgänge, andra personlighetsstörningar med mera, som i hög grad påverkar risker för
misskötsamhet och återfall.
Generellt vanliga personlighetsstörningar i en långtidsdömd fängelsepopulation är förekomst
av psykopati enligt PCL-R och antisocial personlighetsstörning enligt DSM-IV. Viktigt
att notera är att dessa två diagnoser är olika men starkt relaterade. Antisocial personlighetsstörning
innebär ansvarslöst, impulsivt och normbrytande beteende som tagit sin start före 15 års
ålder och som kvarstår i vuxen ålder (American Psychiatric Association, 2000). Även psykopati
innebär typiskt dessa beteenden men innebär därtill att individen innehar utpräglade
brister i empati och känsloliv samt tenderar att ha en manipulativ interpersonell stil. Likheter
och skillnader mellan de två personlighetsbeskrivningarna har diskuterats i detalj i andra
sammanhang (Hare, Hart, & Harpur, 1991).
För att kontrollera objektivitet och tillförlitlighet i psykologbedömningarna vid riksmottagningarna
har bedömningar av två oberoende psykologer tidigare genomförts på en mindre
grupp (n = 32) av intagna på riksmottagningen Kumla. Med detta upplägg kunde den s.k.
interbedömarreliabiliteten undersökas (d.v.s. i vilken utsträckning olika bedömare är eniga
avseende en bedömning). Det kunde konstateras att reliabiliteten var god åtminstone vad
gällde psykopatibedömningarna, d.v.s. skattningar enligt PCL-R (ICC1 = .84; ICC2 = .91)
(Andershed, Forsman, Johansson, & Johansson, 2004).