Vilken tonart är vanligast inom Jazz?

vad betyder det?

Tonartsval i jazz hänger mycket på instrumentering.
Är det t.ex mycket brassinstrument inblandade i arrangemanget är tonarter med b-förtecken (F, Bb, Eb, Ab, Dd, Gb) vanliga.
Men egentligen är ingen tonart vanligare än någon annan.
Spelar man med sångare/sångerska så är det ofta denna som avgör tonart baserat på omfång.

Jazz spelas i alla tonarter, men man befinner sig oftare på "b-sidan" av kvintcirkeln än på "#-sidan". Upp till 2 st # (alltså G-dur/E-moll och D-dur/B-moll) förekommer ofta, medan man inte sällan är uppe på 4 b (Ab-dur/F-moll). Att b-tonarterna dominerar beror som nämnts förut på hur blåsinstrumenten är stämda (trumpet/sopransax/tenorsax i Bb, altsax/barytonsax i Eb). Att spela en jazzlåt i E-dur skulle resultera i att t ex en trumpet hamnar i F#-dur, och en altsax i C#-dur. Inte så kul att improvisera i.

Om du inte vet vad en TONART är, varför skriver du i en sån här tråd...?

Det betyder att man på gitarr kan stämma ner den ett halvt tonsteg, eller spela med capo så blir det enklare. Det kanske är vanligt med capo när det gäller Jazz?
När det gäller tonart så tänker jag mer på karaktären, känslan i uttrycket av hur ackorden klingar, men det kanske är
underordnat på gitarr eftersom jazz är mer dominerat av blåsinstrument?

Inom rock/blues/folk/flamenco är det ju gitarren som är i fokus (gitarr-musik)

Man kan alltså inte säga vilket ackord läge som är vanligast på gitarr inom jazz(för att nyansera frågan)? Sen undrar jag om maj-ackorden är dominerande eller skulle man kunna säga vilket typ av ackord som är mest vanligt?
Inom 60-tals musik är ju 7-ackord vanliga, inom hårdrock kvintackord.

Det är en lathund för jazzevergreens. Med Ackord o noter. Googla "The Real Book".

Du måste kunna ackorden i flera lägen på gitarrhalsen. Det är inte som att spela pop/rock, där man försöker använda öppna ackord så mycket som möjligt, och oftast göra ett "KRÄNNNGGG" över alla strängarna. Öppna ackord är ovanligt inom jazz (vilket också besvarar din fråga om capo - jag har nog aldrig sett en jazzgitarrist med capo).

De tre vanligaste ackordtyperna är:

Majsjuackord (bygger på durskalan, har stor ters och stor sjua, analyseras ofta som I)
Mollsjuackord (bygger på doriska skalan, har liten ters och liten sjua, analyseras ofta som II)
Dominantseptimackord (bygger på mixolydiska skalan, har stor ters och liten sjua, analyseras ofta som V)

En viktig grej att förstå när man läser ackordanalys i en jazzlåt, är att ofta anges bara ackordtypen - inte exakt vilka toner som ska vara med. D.v.s. om det står "Dm7" så säger det bara att det är ett D-ackord med liten ters och liten sjua. Det kan spelas som Dm7, men av mer sofistikerade musiker kanske som Dm9 eller Dm11.

OK. jag förstår
Anledningen till att jag frågar är eftersom att jag senaste 1-2 åren har börjat skriva musik
i Tab där jag skapar ackord efter gehör och sen i efterhand när låten är klar kollar jag upp vad ackorden heter. Har börjat "färga" musiken väldigt mycket vilket påminner om jazz.
Jag är inte skolad musiker och har inte lyssnat speciellt mkt på jazz. det har bara blivit så här som en naturlig utveckling av min musik. Det skulle vara kul om en skolad musiker som kan harmonilära skulle analysera min musik hur den är uppbyggd hehe...tror jag gör annorlunda eftersom jag inte vet harmonilära och går bara på känsla och nyfikenhet utan att veta vad jag gör rent teoretiskt när jag skapar...

Det är väl ingen tonart heller. Möjligtvis är det en typisk färgning av ett tonika-ackord, och nån jazzsnubbe
som tycker det ser djupare ut att skriva Dmaj7sus4 än Dmaj11 ... (Eller Dmaj11 no fucking 9 som jag skulle skrivit)
Är inte alla maj7 maj9 och maj11 färgningar av tonikan belagda med Burt Bacharach-varningstext??

Det är vanliga färgningar i rockmusik också. Använder dem ofta (sås- och potatisackord), det är färgningar som är mycket äldre än jazz. Bachs "Jesus du bist mein Freund und Liebe" är från 1700-talet, där finns det dominantsjuor så det skvätter om det. Dessutom gjorde han en klassisk modulering där han färgade tonikan med en septima och vips blev tonikan dominant, och subdominanten den nya tonikan.
Led Zeppelins "Stairway to heaven" börjar med en mollsjua (Am7) där i partiet där sången går "ooooh and it makes me wonder".
Standardrock på den tiden folk lärde sig spela ordentligt.

Maj7 hade man nog ansetts ha lite suspekt sexuell läggning som rockmusiker om man använde för mycket av.
Beatles och Queen kom undan med sånt, och Freddie Mercurys preferenser i sänghalmen...tja...