Bakgrund:
När jag nätt och jämt var i skolåldern så hörde jag en granne berätta för min far om ett postrån som ska ha skett någonstans i Sjuhäradsbygden (kommunerna Borås, Bollebygd, Mark, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamn). Det enda jag mindes från historien var att någon hette Nätt i efternamn. Om det var förövaren eller offret visste jag inte… Men jag kände till att Nätt var ett typiskt soldatnamn.
Eftersom en riktigt tidig variant av vägen mellan Borås och Varberg gick över mina föräldrars villatomt så antog jag att rånarna då och då måste har färdats över vår tomt. En tid efter jag hört historien så trampade jag ner i ett litet hål i vår gräsmatta och i hålet fann jag några mynt. Givetvis trodde jag att jag hittat rånbytet, men till min besvikelse såg jag att det var några 5-öringar från 1950-talet.
Drygt 100 meter in i skogen utanför villaområdet så fanns det en 10 cm djup rektangulär grop på en kulle. Gropen hade knivskarpa kanter och måste alltså ha varit en grävd grop. Givetvis antog jag att det var där skattkistan var nedgrävd. Jag tyckte att måtten motsvarade måtten på en typisk skattkista. Min ytterst begränsade erfarenhet av skattkistor kom antagligen från tecknad film.
Ytterligare 100 meter in i skogen så finns än idag ett litet torp som ser ut som ett klassiskt soldattorp. Dock är det benämnt som backstuga på gamla kartor. Men jag trodde då som barn att den som hette Nätt kunde ha bott där.
Så… Den här historien har funnits i mitt huvud sedan jag första gången hörde talas om den. Sommaren 2014 så började jag att ”amatör-forska” i det här fallet och upptäckte ganska snart att de båda rånarna har bott betydligt närmare mig än vad jag kunde ana…
Jag har använt mig av fem, sex olika källor varav en från en numera avliden person. Denne person har suttit på landsarkivet i Göteborg och tagit del av protokoll, domar, utsagor från olika domstolar samt fångrullor.
Inledning:
Historien utspelar sig under mitten av 1800-talet i sjuhäradsbygden, några år efter slaget vid Leipzig 1842 där Bengt Christoffersson Lilliehök af Gälared och Kolbäck deltog från Älvsborgs Regemente, I 15. Min far var officer på I15 från 1950-talet fram till 1990-talet och jag har gjort min värnplikt där.
Sverige hade upprättat ett ständigt knekthåll och kontrakts skrevs med allmogen som åtog sig att sätta upp och försörja regementen både i krig och fred. För infanteriet indelades respektive socken i rotar och varje rote, vanligtvis tre, fyra bönder, skulle hålla en soldat med utrustning, torp och tillhörande mark att bruka. I gengäld slapp bönderna de förhatliga soldatutskrivningarna. De indelta knektarna arbetade själva ihop huvuddelen av sin inkomst på soldattorpen.
Sverige började att industrialiseras och vi började att exportera olika varor, men järnvägen hade ännu inte kommit till Sverige. Västra Stambanan, som förband Göteborg med Stockholm, började att byggas först 1856 och stod klar 1862. Posten förmedlades vid den här tiden via postbönder till häst och svenskarna hade påbörjat utvandringen till Amerika.
Fortsättning följer...
När jag nätt och jämt var i skolåldern så hörde jag en granne berätta för min far om ett postrån som ska ha skett någonstans i Sjuhäradsbygden (kommunerna Borås, Bollebygd, Mark, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamn). Det enda jag mindes från historien var att någon hette Nätt i efternamn. Om det var förövaren eller offret visste jag inte… Men jag kände till att Nätt var ett typiskt soldatnamn.
Eftersom en riktigt tidig variant av vägen mellan Borås och Varberg gick över mina föräldrars villatomt så antog jag att rånarna då och då måste har färdats över vår tomt. En tid efter jag hört historien så trampade jag ner i ett litet hål i vår gräsmatta och i hålet fann jag några mynt. Givetvis trodde jag att jag hittat rånbytet, men till min besvikelse såg jag att det var några 5-öringar från 1950-talet.
Drygt 100 meter in i skogen utanför villaområdet så fanns det en 10 cm djup rektangulär grop på en kulle. Gropen hade knivskarpa kanter och måste alltså ha varit en grävd grop. Givetvis antog jag att det var där skattkistan var nedgrävd. Jag tyckte att måtten motsvarade måtten på en typisk skattkista. Min ytterst begränsade erfarenhet av skattkistor kom antagligen från tecknad film.
Ytterligare 100 meter in i skogen så finns än idag ett litet torp som ser ut som ett klassiskt soldattorp. Dock är det benämnt som backstuga på gamla kartor. Men jag trodde då som barn att den som hette Nätt kunde ha bott där.
Så… Den här historien har funnits i mitt huvud sedan jag första gången hörde talas om den. Sommaren 2014 så började jag att ”amatör-forska” i det här fallet och upptäckte ganska snart att de båda rånarna har bott betydligt närmare mig än vad jag kunde ana…
Jag har använt mig av fem, sex olika källor varav en från en numera avliden person. Denne person har suttit på landsarkivet i Göteborg och tagit del av protokoll, domar, utsagor från olika domstolar samt fångrullor.
Inledning:
Historien utspelar sig under mitten av 1800-talet i sjuhäradsbygden, några år efter slaget vid Leipzig 1842 där Bengt Christoffersson Lilliehök af Gälared och Kolbäck deltog från Älvsborgs Regemente, I 15. Min far var officer på I15 från 1950-talet fram till 1990-talet och jag har gjort min värnplikt där.
Sverige hade upprättat ett ständigt knekthåll och kontrakts skrevs med allmogen som åtog sig att sätta upp och försörja regementen både i krig och fred. För infanteriet indelades respektive socken i rotar och varje rote, vanligtvis tre, fyra bönder, skulle hålla en soldat med utrustning, torp och tillhörande mark att bruka. I gengäld slapp bönderna de förhatliga soldatutskrivningarna. De indelta knektarna arbetade själva ihop huvuddelen av sin inkomst på soldattorpen.
Sverige började att industrialiseras och vi började att exportera olika varor, men järnvägen hade ännu inte kommit till Sverige. Västra Stambanan, som förband Göteborg med Stockholm, började att byggas först 1856 och stod klar 1862. Posten förmedlades vid den här tiden via postbönder till häst och svenskarna hade påbörjat utvandringen till Amerika.
Fortsättning följer...
