Lotta Rudholm misshandlad till döds i Ulvsunda, 2016-06-04

@NattJur
Lotta ville inte lämna ut sina sjukjournaler till åklagaren.

Men, sjukvårdspersonal har rätt att bryta sekretessen om offret har utsatts för en brottslig handling som kan ge minst ett års fängelse. Sjukvårdspersonalen behöver inte be offret om lov. Mig veterligen finns det ingen lag som förbjuder åklagaren att ringa upp sjukhuset och fråga om dom har lust att lämna ut journalerna?

– Nu har ett flertal vittnen självmant klivit fram, målsägandens telefon är i beslag och för mord är minimistraffet tio år, vilket innebär att journaler får hämtas in utan samtycke. Det har alltså nu dykt upp möjligheter att utreda de händelserna, möjligheter som inte fanns tidigare, säger kammaråklagare Tobias Kudrén och fortsätter:
– De händelserna kommer att utredas som en del av mordutredningen. Skulle det gå att bevisa att något brott har skett så är min bedömning i nuläget att åtal kommer att väckas även för de brotten.

Sekretessgenombrott
Vid vissa typer av grövre brott kan sekretessen brytas. Det finns möjlighet – men inte skyldighet – för sjukvårdpersonal att göra en polisanmälan när de får kännedom om att patienten har utsatts för ett grovt brott, även då patienten själv inte vill. Ett sekretessgenombrott kräver att brottet har ett minimistraff på ett års fängelse, som exempelvis vid våldtäkt eller grov misshandel. En sekretessprövning kan göras i en enskild fråga om patienten inte lämnar sitt medgivande till att sekretessen bryts. Det är då chefsläkaren, överläkaren eller patientansvarig läkare som avgör om uppgifterna kan lämnas ut.

Riskfaktorerna för återkommande våld mot partner är minst sagt uppenbara. En snabb titt på instrumentet SARA, som sedan drygt 15 år ska användas inom polisen för riskanalyser i ärenden om brott i nära relationer, bekräftar att situationen är allvarlig. Enbart mot bakgrund av den information som figurerar i media kan vi slå fast förekomst av tidigare våld och hot mot partner, upptrappning, misskötsamhet vid villkorlig frigivning, brott mot annan än partner, kontrollbehov, svårigheter att acceptera en separation och förekomst av missbruk. Dessutom finns uppgifter om att kvinnan inte ville medverka i utredningen på grund av rädsla, vilket (sannolikt med flera andra faktorer som vi inte känner till) indikerar hennes sårbarhet i denna extrema situation. Hanteringen av detta ärende lämnar därför en rad frågetecken.