Citat:
Ursprungligen postat av
NosTrack
Tack. Ruggig läsning, indeed.
De värsta delarna är där Joel Ander i sina anonyma brev till polisen, och ägarna till katterna,
på ett sakligt och stolt sätt beskriver sina dåd.
"Jag närmade mig katten med en plastpåse och en kökskniv. Planen var att trycka ner katten
i påsen, bära iväg med honom till en mer avlägsen plats för att sedan "experimentera" lite på
honom. Det var synd för katten att den var så folktrygg. Hade han varit mer skygg av sig så
hade han fortfarande varit vid liv idag. Han närmade sig försiktigt så jag kunde klappa honom.."
Alltså: Först dödar han ett kärt husdjur för någon familj eller barn. Sedan skriver han
detaljerade brev till den sörjande där han beskriver hur djuret plågades och skrek innan
avslutade "sitt verk", som han kallar det. Han avslutar sina brev med:
Med vänliga hälsningar, "Kattmördaren i Lerum"
Tänkt som en avslutande förnedring kan man anta.
Nu var ju inte den lille skithögen så smart som han trodde, och polisen kunde göra en
effektiv utredning som tack och lov, skickade in skithögen på psyket för överskådlig tid.