Frågor till Er med GAD/ångest?

Provat venlafaxin, fluoxetin, oralin, och nu brintelleix. Sen "tillägg" som propavan, lergigan, atarax vilket är skit, (sockerpiller?) och sobril. Har fortfarande inte hittat rätt, och lär väl dröja ytterligare år tills dess.

Istället för att vänta ytteligare år på att hitta en medicin då kan du under den tiden tag i din ångest så du slipper att äta medicin om du ens hittar nån medicin?

"Tar tag" i min ångest varje dag, och har varit så i flera år. Vet att det inte finns några mirakelmediciner, men just nu är medicin ett måste.

Bra att du går på terapi så du dagligen kan jobba lite med din ångest för att bli av med den sen, vissa tror ju att man inte kan bli fri sin ångest utan medicin.

Jag går i terapi, men är svårt att få tag i en psykolog att träffa regelbundet. Får bara x antal gånger via psykiatrin. Finns ju även privata, vilket jag provat och inte tyckte om. Dessutom är det väldigt dyrt.

Tusen tack.

Är sjukskriven sedan två veckor för "Krisreaktion" (allt jag skrivit som hänt mig), till 100%.

100% sjukskriven en vecka till from imorgon, samt 75% sjukskriven veckan därefter.
(Blir ju nån form av rehab-aktiviteter i väntan på Beroendeenhet/Behandlingshem om jag förstod AF's rehab-handläggare korrekt.

Så det är lugnt som så, har ju fortfarande Stesolid tillgängligt.

Och tidigare erfarenhet.
Åt ju Venlafaxin i 12 dagar (enligt min nästan tomma karta) i streck för någon vecka sedan innan den liksom omedvetet lades på is pga det som hände mig.
(Står skrivet i tråden)

Visst var den lite creepy de 3-4 första dagarna, men tyckte väl att de värsta "buggarna" planat ut redan efter 5 dagar.

Å andra sidan får jag - på ett eller annat vis - alltid biverkningar/oönskade buggar på all psykofarmaka.. av all slags SSRI/SNRI/NRI/Mirtazapin.

Haha usch nej, fy fan.. låg inne 5 dagar på PIVA, frivilligt, första gången jag försökte kicka mitt Stesolid-beroende.
Jag var oförmögen att släppa taget om de där sista milligrammen så jag lade in mig ihop om att det liksom skulle underlätta att vara i en sådan miljö.
Planen var 7 dagar... dag 5 skrev jag ut mig frivilligt enligt ö.k med överläkare och flydde ut på landet.

Det är ju sinnessjukt på PIVA!
Man - blir - ju galen på ett sådant ställe om man redan inte är det.
Jisses vilken blandning av alla diagnoser från A till Ö på en sådan liten yta.. too much man, too much, to many weirdos ...folk som pratar för sig själv, folk som skriker hela tiden, folk som bältesläggs/övermannas stup i kvarten.

Nja, vet inte om dina erfarenheter av PIVA varit bättre... för mig var det alldeles för tokig miljö & klientel.. shit... rena rama Dårhuset, bokstavligen talat.

Japp.

För tillfället, och troligen ett tag framöver (tills jag kommer till ett behandlingshem, vilket är min önskan) - så bor jag hos mina föräldrar.
Så här är det ju chill som så.. 1km tätvuxen skog till närmsta granne, egen sjö med berg runt som hindrar insyn, öppna ängar och alltid något att pyssla eller dona med.

Då jag är lite varierande i mina intressen och aktiviteter så sträcker de sig från allt till:
Räfsa hö på ängarna, klättra i träd (japp du läste rätt.. snart 35-årig flerbarns-far klättrar i träd, det är kul), till meta fisk nere vid sjön, till gevärsskytte/redneckskytte, till ro båt kors och tvärs mellan olika öar, åka moped eller cross - till att dega på Flashback, läsa en schysst bok, se nån film på kvällen eller pyssla med korsord.

Är mest framtiden utan Stesolid.. behandlingshemmet.. den perioden jag är rädd för, innerst inne.
Vet att jag kommer att bli mycket sjuk under benso-AT'n... må väldigt dåligt.

Fram tills dess, som sagt:
Venlafaxin.. allsköns varierande aktiviteter... KBT-terapeut som jag går till... och snart 25% på AF/Rehab i kombination med Beroendeenhet/önskan om att få bli placerad på behandlingshem A.S.A.P... vill bli drogfri, bli betrodd med att ha mina barn själv hos mig.
Börja om på ny kula.
(Barnen är liksom allt jag har i min framtid, de ger mig motivationen... kärleken... hur illa man än mår, eller kommer att må, så vet man att barnen består... rakt av)

Mvh B.

Tillägg:

Läste ett inlägg jag skrev då jag mådde pyton för två dagar sedan... då var det illa alltså.

Där hade rädslan för framtiden och benso-älskaren inom mig övertaget.

Ser ut som att Venlafaxinet faktiskt (placebo eller ej) åtminstone har fått mig upp på fötterna på relativt kort tid, två dagar, i.o.m "uppåteffekten" och smärtlindringen.


Vill även minnas att under de 12 dagar jag tog Venlafaxin så utförde jag absolut aktiviteter och resonerade annorlunda kring livet i allmänhet.

"Nöjd om jag tar mig ur sängen, vet vilken dag det är och kan gå 1km pga värken"... skrev jag.

Tja, på Venlafaxin-insättningen där så var det absolut inga problem att ta sig ur sängen eller att påbörja en aktivitet, utan att känna en känsla av överhängande förbannelse för all framtid.
Så har jag känt sedan jag började med den igår... är ju påtaglig effekt 30min efter intag.

Som sagt, placebo eller ej... Venlafaxin skall prövas adekvat utan glapp i 6 veckor nu innan man kan dra någon egentlig slutsats.

Kan ju vara något som man inte ska förkasta i första taget menar jag.

Skall även ge Atarax en ärlig chans mot ångesten, inte mot abstinensbesvären som ju kommer vid specifika tidpunkter från Stesoliden, utan när den rena egenskapade ångesten kryper på.

Tyckte jag blev rätt seg av 50mg Atarax nu ikväll... går nog att somna på, utan att fumla efter Stesolid-burken.

*gäsp*

Men jag skiter fullständigt i om mediciner har missbrukspotential. Mediciner ska utvecklas ur ett perspektiv där individen vill bli frisk och sköta sin medicinering, med så lite biverkningar som möjligt.

Tar ADHD/ADD som exempel, Dexamfetamin är ett mycket bättre preparat än Metylfenidat, för de allra flesta. Förstahandsvalet ska vara Dexamfetamin där, mindre biverkningar, bättre effekt.

Oxikodon har jag provat, när jag tagit en dos på ca 15mg, så är jag så ångestfri på sammagång uppåt och glad att jag fan skulle få ångest om jag tog Xanor. På 25mg skulle jag känna mig som jag ska ungefär. Aldrig känt renare känsla på någon substans mot ångest och nedstämdhet. Morfin känns smutsigt i jämförelse och har inte alls den effekten, säger därmed inte att morfin är ett dåligt smärtstillande preparat. Bara att Oxikodon har teraputiskta eller medicinska egenskaper vid ångest och nedstämdhet eller depression också. Det tror jag inte morfin har.

Fick jag jag välja fritt bland läkemedelssortimentet skulle jag medicinera mig med Oxikodon mot GAD, och hålla mig vid den dos som gör att ångesten drar upp tolerans eller dylikt. Det är sjukt illa att inte läkarvetenskapen fattar att det är sjukdomen som förstör inte läkemedlet. Oxikodon är totalt otoxiskt i jämförelse med ångest. Frisk så skulle jag inte ta det. Jag skulle söka efter dosen där jag mår så bra som möjligt utan att det går över till biverkningen rus. Så bra självkännedom har jag att trots det kraftiga kontrasten från att må dåligt till att må bra skulle kunna tolkas som rus av andra så skulle inte jag tycka det. Jag skulle inte utveckla någon tolerans mot den dosen överhuvetaget.

Funderar på att ge Stesolid + Venlafaxin en chans, där Venlafaxinet sätts ut först. Behöver energi, nog för att jag blir pigg av Stesolid men i och med att Tramadol + Stesolid funkar för mig, kanske det finns en liten chans att Venlafaxin + Stesolid gör det.

JDtic och liknande preparat är dock inte tänkta att ge belöning utan någon anledning - vilket blir resultatet om man tar opiatagonister som behandling mot problemen. Meningen är inte att någon ska gå runt och vara uppåt och glad hela tiden, utan meningen är ju att man inte ska gå runt överdrivet ängslig och stressad.

En ganska stor skillnad.

Som jag ser det så ger JDtic den ultimata balansen - som friska människor har, medans Oxikodon i längden skapar en obalans och nedreglering av receptorerna för välbehag och belöning.

Sen glömmer du ju att problemet med många beroendeframkallande (därmed missbruksbara) preparat är att den effekten går hand i hand med toleransen - du behöver mer och mer för att få samma goda behandling av dina problem.

Vad är det för mening med en medicin som du inte kan ta i längden? Har man en kronisk sjukdom, vilket många psykiatriska är, så måste man ju ha en medicin man kan lita på, som alltid finns där.

Du kan läsa mer om toleransbildning vid opiatbruk här:

Opioid Tolerance Development: A Pharmacokinetic/Pharmacodynamic Perspective
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2628209/

Tycker absolut att du borde prova Venlafaxin, och känna hur du mår på den, utan att läsa skräckhistorier om den medicinen.
(Som brukare/missbrukare av Stesolid och Opiater så borde du förstå att även Venlafaxin har lite biverkningar o så.. men tja, du vet ju "haken" med Stesolid och Opiater.. inget man göra nåt åt ändå)

Jo man piggnar till utan den där "tjackiga" och ångestladdade bieffekten som typ Ritalin, koffein och andra anti-depps jag provat har.
Man piggnar inte till av ångestpåslag, menar jag.

Blir mer alert och.. well svårt att förklara.. mer "färger"/kontraster både rent visuellt och mentalt.
Den där känslan av "evig förbannelse som kommer att leda till undergången" försvinner.

Vaknade kl 8.00 idag, pigg(!)... (men med lite abstinensbesvär från Stesolid givetvis).
Har aldrig självvaknat så tidigt och så pigg sen innan Stesoliden.
Det var väl runt 20-årsåldern innan alla tabletter och sånt som man kunde vakna sådär på ett klick, utan väckarklocka.

Smärtan/Bechterews Syndrom lindras ganska bra också tycker jag... så Alvedon 665mg + Ipren 200mg vid behov räcker till... inte "Citodon-ont" i kroppen längre.
Det är ju en bonus.

Med detta sagt, prova den och känn efter själv.
Givetvis upplever jag muntorrhet (finns ju tuggummi mot detta), får tefatsstora pupiller (ja man ser speedad ut, men och?).. magen strular lite (finns päron att äta om man blir hård menar jag).

Och att man svettas något mer vid fysisk aktivitet än vanligt... inget som stör mig.
Finns ju tvål och vatten samt tvättmaskin liksom.

I ärlighetens namn så upplever jag alla de hemska bieffekter som folk skriver om Venlafaxin - när jag tar vanlig SSRI typ a la Citalopram, Sertralin, osv... tål inte SSRI alltså.
Där snackar vi genuint jobbiga biverkningar, för min egen del.

Lycka till och skriv en rad här i tråden om/när du påbörjat Venlafaxin och hur du upplever den!

Nej det gör den inte. Det gör ångest. Däremot om man skulle ta den utan ångest eller i reaktionellt syfte så kan det mycket väl ske. Jag undrar mest när ni ska fatta att de bästa läkemedlen mot ångest är det helt enkelt. Jag anser Oxikodon i ej rusgivande dos (väldigt inviduellt) eller Stesolid är de två bästa preparaten (även att medicineras med i längden). Men fatta att ångest är det som är boven inte bra läkemedel, missbruk av läkemedel är en helt annan sak.