Citat:
Ursprungligen postat av
Merapi
Svensk feminism har uppnått mycket ja. Svensk feminism är dock inte "feminism" i sin helhet. Behovet av rättigheter till kvinnor och därmed jämställdhet världen över är enormt. Men trots stora mängder forskning som påvisar världens behov av feminism för att lösa några av vår tids största problem så är ofta kvinnors rättigheter en underprioriterad fråga.
men ska vi återgå till lilla Sverige och för att svara på din fråga varför feminism behövs just här så.
1. Bara för att man uppnått något ideologiskt så packar man inte sin lilla väska och säger fint! nu är vi färdiga, nu kan alla gå hem! Krafterna som verkar mot feminism sitter fortfarande i väggarna, bara läsa på detta forum så får man ju besked därom.
2. Det som uppnåtts är också till ytan liggandes saker, s.k. synliga saker, såsom rösträtt, 50% i riskdagen, kvinnor i TV rutan etc. Under ytan återstår åtskilligt som rör våra sociala normer, oftast sådant som rör sex, reproduktion och makt ex. Och är detta som ex. speglas av saker som
sexuella trakasserier, där pojkar, för att bli män, måste kuta runt och kalla flickor för "fittor" eller "horor" eller tafsa på dem mellan benen. Något som alltså är på tillbakagång i skolans värld om man lyssnar på experterna, behövs alltså MER motkrafter till detta idag inte MINDRE. Respektlösheten mot kvinnor ligger i själva den manliga gjutformen. Och nej jag vägrar se detta som en biologisk nödtvång utan som en socialt konstruktion. Med andra ord jag, som feminist, har större tilltro till män än vad många andra på detta forum har.
Och har vi en gång i tiden konstruerad den gjutformen, så går den dekonstruera.
Och är DÄR svensk (eller västerländsk) feminism m.fl (inte enbart feminister) är och petar idag. Därför vi tjatar om barnuppfostran, genus och sexuellt våld/ makt m.m.
Sen! och läs nu noga. Feministisk teori säger inte "MÄN" och menar tvåbenta individer av könet män x det antal miljoner som struttar runt i godan ro på vårt klot. De pratar om/ kritiserar oftast "manlighetsnormer" "könsmaktordning" " social strukturer" "Hegemonisk maskulinitet" etc. etc. Dvs DET som gör/ formar män och då i sin genusvariant.
Att sen denna teoretiska skola droppar ner till en blogg/ journalistkår som förmänskligar/ förenklar och individualiserar saker för att uttrycka sig tydligt och "klickbart" provokativt mot en publik är en hel annan femma.
Att alltså som normalbegåvad, tänkande och normalutbildad människa idag sitta och ta åt sig "personligt" av artiklar av denna typ är något tramsigt.
Problemet är att allt det där är så abstrakt, med beteenden och normer. Varför kvinnor och män generellt beter sig som de gör.
Det enkla praktiska har ni så att säga löst med inkvotering, delad föräldraförsäkring, dagis, kvinnor kan jobba och sitta i bolagstyrelser, rösta och komma in i riksdagen.
Jag förstår vad ni försöker komma åt med genusteori och att inte forma efter könsroller och det är ju tio gånger värre att lösa. Vi har i tusentals år delat upp sysslor i manligt och kvinnligt av ren praktisk betydelse (läs styrka och omvårdnad exempelvis) men också genom att män och kvinnor tänker och fungerar olika.
Som i kampanjen vi diskuterar finns denna artikel:
https://www.flashback.org/leave.php?u=http%3A%2F%2Fwww.aftonbladet.se%2Fdeba tt%2Farticle22954451.ab
Här försöker Lisa Wollter få med oss män på förändringsarbetet för att hon och andra kvinnor inte ska känna sig otrygga och riskera att bli utsatta för sexuella kränkningar. Bra så.
Problemet. Det görs på fel sätt. Vi ska lösa det gemensamt, vi ska organisera oss, stå upp för kvinnor, ut och protestera. Skapa mansgrupper. Det är ett typiskt sätt för kvinnor att göra saker. Gemensamt.
Många män fungerar inte på det sättet. De är betydligt mer individualistiska i sin natur. De samverkar inte på det sättet och beter sig inte socialt så.
Mycket bättre sätt att nå män är att liksom få de att förstå att man ska behandla en kvinna med respekt, lite enligt det gamla gentlemannaidealet. Att få de männen att uppfostra söner till att respektera kvinnor. Vi har det naturligt i oss, de allra flesta.
Om en kille beter sig illa mot en tjej, så är det föräldrarnas uppgift att förklara att man respekterar tjejer och kanske också se till att personens beteende får konsekvenser. Inte minst fadern har en roll i detta.
Du behöver bara förflytta dig till 50-60-talet så är jag övertygad om att det fanns en lösning på det problemet då. Till viss del hette det nog stryk, men viktigt var nog också respekt enligt gamla skolan. Man hade respekt mot sina föräldrar, medmänniskor, inte minst äldre.
Idag är den respekten som fanns då totalt bortblåst. Däri ligger en del av problemet, jag tror att den grupp killar som kränker tjejer helt saknar respekt och omdöme och det finns inget att sätta emot. Inga hårda tag, inga konsekvenser som känns. Det är det enda som biter på de som fortfarande håller på. Vi kunde ha 10-års fängelse för sexualbrott, utan villkorligt. Då skulle de flesta nog tänka både en och två gånger innan de gjorde något.
Idag har stryk och konsekvenser byts ut mot silkesvantar, samtal och attitydförändringsarbete. Det funkar på vissa men inte på alla, den taktiken känns på nåt viss redan prövad. Vad gör vi med de som fortsätter?