Bästa spelarna som aldrig spelat mästerskap?

Problemet är ju att äldre tiders sydamerikanska spelare är kända för oss just för att de spelat VM. Man får kanske söka efter statistik över flest matcher/mål i de stora klubbarna i Brasilien & Argentina för att hitta någon legendar som inte varit med i mästerskap. Eller spana efter de som var proffs i Europa på 50- & 60-talet. Kanske finns där lirare som inte togs ut i landslagen. Kanske kolla efter brasilianska OS-trupper. Gamla Copa Libertadores-finaler.

Hur var det med Bruce Grobbelaar egentligen? Är elvan "Latinamerika" eller "Resten av världen"?

Har ju såklart funnits mängder med riktigt bra spelare i tex spanska ligan som aldrig deltagit i mästerskap. Nu ligger ju ribban jävligt högt här med dessa elvorna men man kan ju ändå droppa några namn då jag nu kollar uppställningar från 2002.

Ofta kommer ju landslagsspelarna från Real Madrid & Barcelona, men lagen strax under hade ju sina trotjänare som var i klubben länge & var jävligt bra under lång tid utan att tas ut till mästerskap. Valencia hade ju Miguel Angel Angulo & Francisco Rufete (en absolut favorit för mig). Oscar De Paula var stjärna i Real Sociedad i många år. David Rivas höll fortet i Real Betis försvar. Quique Alvarez gjorde det hos Villarreal.

Annars var ju José Marí en jävligt bra anfallare vid den tiden. Mittfältaren Roger Garcia fick ju lämna Barcelona men hade en bra karriär med Espanyol & Villarreal. Espanyols stjärna Raul Tamudo togs aldrig heller ut till mästerskap.

Peter Luccin kom aldrig med i franska landslaget men var runt i många toppklubbar i Frankrike & Spanien.

Argentinare har det funnits massor i Spanien. Främst kan väl Ariel Ibagaza nämnas. Den lille kreatören från Hector Cupers framgångsrika Mallorca. Liksom Leonardo Biagini var han även i Atletico Madrid. Juan Esnaider var ju jävligt mycket i ropet på 90-talet hos flera klubbar. Espanyol hade många argentinare i backlinjen, bla Mauro Navas & Pablo Rotchen som såklart skulle platsat i de flesta landslag. Framåt var Martin Posse kreatören.

Cagliaris legendar Nené måste ju in på mittfältet i den sydamerikanska elvan. Jag menar såklart den äldre Nené. Cagliari har ju haft en brasse till med det namnet på senare år. Den gamle Nené spelade i laget som vann scudetton 1970. Han var i Cagliari åren 1964-76. Gjorde även en säsong med Juventus. Slog igenom i Santos där Pelé också spelade.

Tydligen har Nené deltagit i något som heter Panamerikanska spelen. Verkar vara någon amerikansk variant på OS, för det räknas som OS-landskamper. Ska ej förväxlas med Copa America då Panamerikanska spelen innehåller många idrotter. Det är någon sorts B-turnering & den engelska wikipedia har inte ens tagit med hans deltagande i detta spel.

Får slå ett slag för den store krigaren Bert Trautmann. Lengedarisk visserligen för den match med Manchester City där han spelade vidare med bruten nacke, men över 500 ligamatcher för City gjorde inte vem som helst ens på den tiden. Blev stort hyllad av historiens (potentiellt) bästa målvakt, Lev Yashin. Är själv aldrig sett honom spela, men litar på den gode Yashin:


0 tyska landskamper.

https://en.wikipedia.org/wiki/Bert_Trautmann

Japhet N'Doram från Chad är något av en legend i Nantes. Han gjorde 12 mål när klubben vann Ligue 1 (annat namn på den tiden) säsongen 94-95 och säsongen 1996-1997 slutade han tvåa i den franska skytteligan med sina 21 mål. Säsongen innan dess gjorde han mål mot Juventus i semifinalen i Champions League. Jag vet inte om han kan anses som en av de bästa som aldrig spelat i ett stort mästerskap men ändå.

Ännu ett förslag: Den irländska backen Mark Lawrenson vann under sin tid i Liverpool (81-88) fem ligatitlar, tre ligacuptitlar, en FA-cuptitel och en Europacuptitel men spelade aldrig i något stort mästerskap. Han skulle ha spelat i EM 1988 men var skadad.

"Säffle-Gunnar" Andersson gjorde väl knappt någon landskamp för Sverige, ej heller deltagit i större mästerskap. Men vann skytteligan i franska ligan ett antal gånger.

Mark Lawrenson är ju helt klart högaktuell som mittback.

Bert Trautmann kan ju egentligen vara med i både Europa & Britain. Storyn kring honom är ju så sjuk att det finns ju bara inte. Jag fattar det inte. Han hade aldrig egentligen varit målvakt tidigare då han blev tillfångatagen efter de allierades landstigning i Normandie 1944. Då var han 21 (född 1923). Någon klubb hade han väl aldrig heller spelat för. I lägret han satt i så spelades det fotboll & han ställde sig i mål då han blev skadad & fick svårt att springa.

1948 började han spela med en amatörklubb i en lokal liga. Då är han alltså 25. 1949 värvas han av Manchester City för att ersätta Frank Swift som räknas bland klubbens genom tiderna främsta målvakter. Hur är det ens möjligt? Det är ju rena Buster-storyn. Säger kanske lite om den tidens fotboll jämfört med dagens. Det var ju trots allt mycket publik på matcherna. Folk kom för att kolla även på amatörlaget han spelade för. Han blev snabbt ett namn. På någon final i någon lokal cup hade de 9000 enligt hans wiki-sida. Ett lag där målvakten har stått i något år.

Är det helt uteslutet att plocka med någon som förvisso "råkat" vara med i ngn mästerskapstrupp, men inte spelat en minut? Finns några sådana...

Jag sitter & bläddrar i en bok om alla som blivit "Player of the year" i England 1948-97. Alla har de tagit ut sin drömelva. Bert Trautmann blev Årets spelare 1956. I hans elva är det bara Duncan Edwards som aldrig fick spela mästerskap. Väldigt många har med Edwards i sitt lag. Han är bland dem som förekommer mest. Underbarnet som dog endast 21 år gammal i flygolyckan i München 1958.

Frank Swift som Trautmann ersatte i Manchester City kommer faktiskt med i flera av de äldre spelarnas drömlag. Säger lite om hur sjuk Trautmanns prestation var. Hur osannolik hans karriär var. Swift stod för City 1933-49 & i landslaget 1946-49. Heller inga mästerskap där.

Sebastiano Rossi som var Milans startmålvakt under stora delar av deras framgångsrika 90-tal. Inte enda landskamp.

Bara fyra landskamper på Marco Simone från samma lag. Klart att han hade fördel där av att man bara fick ha tre utlänningar på planen större delen av hans tid i Milan. Annars hade han kanske inte varit nästintill ordinarie forward i världens bästa lag. Men han var jävligt bra Simone. Framgångsrik i franska ligan också.