Ateismens tro på att hjärnan är Gud (och skaparen) i människan

Finns mycket utbredd viljelöshet, håglöshet och avsaknad av motivation, man drar fram sin bibel (eller inte ens det, men läppars orkeslösa rutinmäsiga mantrande som en vidskepelseåtgärd vidhängande av ren medfödd vana) , och så sett kan du räkna ihop till en jädrans massa "teister".

Så kan du bygga upp det inte alls försnillande argumentet.. "om nu så många tror.. blah bla bla... är de då dumma eller?"

blaha

De flesta anar inte varför de påstår sig tro, för de tror inte alls, de är som oftast tvivlare av rang.

Jag tror att du har hört något och sen missförstått. Så du menar att om en växt luktar jävligt illa så är det bara när det råkar gå förbi en människa och känna doften, som den finns där. När det inte finns någon människa i närheten så sprider växten ingen lukt överhuvudtaget.

Självklart. Först när en partikel träffar näsan uppstår lukt. Om ett träd faller i skogen och ingen är där, hörs det då? Nej det gör det inte. Det finns vågor i luften men först när vågen träffar en trumhinna uppstår ljud. Utan någon som uppfattar finns varken lukt eller ljud. Och uppfattningarna är individuella.


Lukt och ljud finns bara i huvudet. Get over it

Hmm. Skrev du inte nyss att sånt är din ÅSIKT? Nu låter det mera som ett allmängiltigt postulat.


Ja, det "hörs" sålänge det finns nån/något som "tar emot" signalet (~"informationen"). Att detta signal/information sen kan tolkas varierande beroende på mottagerens mekanismer ändrar inte på att signalet/informationen existerar.

[quote] Nej det skrev jag inte. Min åsikt var att medvetandet föregår materien. Att lukten uppstår i näsan är ett faktum precis som du säger



här. Och detta är precis vad jag sagt, det existerar vågor/signaler men fenomenet ljud, lukt etc finns inte utanför mottagaren.

Är du lite trött idag eller bara allmänt grinig? Du protesterar mot det jag säger sedan säger du samma sak...

[quote=proconsul|57291830] Njaaa.. nog har väl ett händelsefenomen uppstått oavsett antal åhörare, och med eller utan publik så är ju ett ljudfenomen ändå resultatet av olika stark och olika våldsam friktion mellan olika ämnen.

Ett eldsprakande sprakar loss ordentligt också utan att just jag behöver höra det. Vind som välter omkring föremål, får dem att dunsa i marken med ljud, oavsett människor är i närheten att höra el inte. Vågskvalp och havsbrus... finns där lika naturligt som fotstegsljud i trappan finns där, fast man inte alltid hör dem.

Håller med om att människan behöver viss erfarenhet att identifiera ljud. Med smaker t.ex har barn ett extremt smalt smakregister och säger ofta på förhand att de inte gillar olika erbjudna smaker, detta mognar med tiden.

Men individuellt? Till en viss gräns!

Doften av skit, ruttet och allmänt motbjudande lukter signalerar fara... doften av nybakta bullar.. går in i samma centra hos alla individer. Att tugga aluminiumfolie ger ofta samma reaktioner.. liksom att höra metalljudets frekvens till skillnad mot träklappor som smäller mot varandra.

Ljudet av naglar mot griffeltavla är klassikern som får de flesta att rysa, men som du säger.. uppstår det först en tolkning.. innan det går fram i respektive erfarenhetsbank, om vad för ljud det egentligen är, desto högre igenkänningsfaktor ger ofta i motsvarande grad högre förmga att identifiera korrekt ljudbild.

Det är som med musicerande, somliga har gehöret.. andra behöver mer tid på sig att uppfatta samma tonbilder och liksom se.. melodierna/riffen som ger så många lycka glädje och direkt eufori.

Det är förvissom också kulturellt betingat, i vanan att ta till sig ljudd, att bli ombedd ATT lyssna, att obeservera. ller uppskatta därför tystnaden, och därmed kontrasterna tydligare.

Att fånga en bild med ögat på fri hand.. eller att inte kunna - har till största del inte med talang utan med övning att göra. Man uppövar färdighet i att uppfatta ljud, eller ljudspår.. bildspår doftspår osc, osv

De finns där, men ska bara upptäckas också! men de ska dessutom ERKÄNNAS, och då kommer alla dem med inte så bra erfarenheter in , och medbedömer.

Lukt ljud etc. är identitesmarkörer som kräver skickligt identifieringsarbete - get that IN.

När hunden är ute och går med husse, och lägger av en märla på trottoaren... som ryker där i präktig liten hög, så luktar den av bara den, för skiten består av luktavgivande ämnen som ska ut... vare sig man bryr sig om djurets ämnesomsättning eller inte. Det stinker där det stinker. Blod luktar och är en stark markör som alla vätskor utgör t.ex medicinska markörer i den medicinska världen, inte minst vid diagnosticering som komplement.

Så med bilar, ljudet av mkt slitna däck i kurva , el. en sliten kamaxel eller något, kan väl inte låta som en sprillans ny ?

Varför ljudar det då isf ? ljudkällan.. är det intressanta. När det ljudar i fel kontext och doftar elelr värmer i fel situation.

Doften svamp i skogen.. skulle "inte finnas" OK... det skulle inte heta doft.. ordet doft är ett s.k "civiliserat uttryck" för något som alla inte reflekterar över. (men alla sporer skulla vara där! och avge.. ! det betyder, att doften skulle vara där.. men det är vi människa som sätter ord på fenomenen, det du ville säga. Räkor valar hästar eller hundar kan inte, men människa kan och gör. Samtidigt är djuren vägledande, för de följer också doft- och ljudbilder! Atmosfäriska förndringar t.ex



Redan olika väderlek doftar, det är ju stoff och kemiska reaktioner... uifrån din tes, så existerar isf inte kemiska reaktioner och friktioner.. vad skulle det vara-- ljudlösa fenomen?

Men...Procosul talar om doft- ljudfenomen.. i den religiösa bemärkelsen, jag känner igen det från buddhismen som också talar om illusion

.. så kom också den tid, när jag långsamt men säkert blev mätt och belåten med den asiatiska visdomens snår och vinklar.. reste å mig och ville begära istälelt mera, inte mindre, rättare sagt. asiatiska religionen stod mig upp i halsen.

En slags fling av uppnervända värden.. man gjort lek av - vad asiaterna gort och gör av fenomenen och de tolkar också människans egna reaktioner på helt annat sätt än de gängse "vanliga"


Begären, följ inte begäreen.. till viss gräns fullständigt klokt och man känner sig gärna dum av att öht vilja ha kvar sitt ego, men det brukar komma en dag då de mest hängivna gråter sig fördärvade över att ha kastat bort också barnet med baddvattnet, sådana stunder sker i det tysta lidandet, förstås.

Så vist kan man göra religion av vindens framfart och sluta upp med att sätta det i idelig förbindelse med sig själv, men.. beror alltid på var man är och vem man är och hur man är, erfaren och mätt med sin ndvändiga uppsättning eller i behov av samling erfarenheter och därmed kanske lyhört lärande. Eller, att inte förkasta de ljud som finns inom oss, liksom utom oss.

Barnets hunger kommer med skrik, det är inte -bara en upplevelse- av illusion.

Jag är så kverulantisk p.g.a. att jag har/hade två frågor:

1/ Är/var du inne på observer-created-reality?

2/ Definerar du denna typ av information/signaler ENDAST som slutproduktet av perceptions-procedurer? Är t.ex. en specifik frekvens med en specifik volum inte "ljud" utan att nån perciperar det?

1. Ja och nej. Så vitt vi kan säga finns bara observer-created reality. Det finns inget sätt för någon av oss att bevisa för oss själva att vi inte bara drömmer.
Sedan säger ju sunda förnuftet något annat.
Vad jag pekar på i mitt inlägg är att världen utanför oss består av ett brus av signaler/vågor som uppfattas/tolkas på olika sätt av olika individer/varelser. Ingen har någonsin sett världen som den är, vi ser den enbart genom våra sinnen och vad de tillåter.

2. En specifik frekvens är inte ljud, nej. Ljudet uppstår vid kontakt med trumhinnan. Eller egentligen inte ens då, ljudet uppstår när medvetandet uppfattar vibrationerna i trumhinnan. Man kan ju sova och ändå ha en vibrerande trumhinna.
Att det inte finns ljud utan en observatör borde väl vara en självklarhet för dig som har koll på fysik.
Ljud är bara vågor. Om de inte stöter mot något uppstår inte ljud. Det är samma sak med ljus även om det är svårare att greppa.

Synd att underskatta sinnena, och fel att undervärdera sinnen i att inte förmå tolka det som är, jsut som det är.

Det ligger något religiöst i psåtåendet att "vi, tolkar olika".

Hittills är det svårt att tolka vått som något annat än väta. Ett jordskred som något annat än exakt jordskred. Med tiden där erfarenheten spelar med, blir människan skickligare och skickligare, specialiserar sig och frambringar på egna meriter instrumentell kunskap om bl.a audiovisuella fenomen som vägledande. Det går att göra så, p.g.a MAN KAN HÖRA DET SÅ SOM DET ÄR, och SE DET SÅ SOM DET ÄR, utan övertolkning eller vantolkning och lära sig vad personligt filter av VÄRDERING kan fåför konsekvens eftersom det påverkar, varför man till slut förstår när personlig önskan eller mer mönsteranpassad sociokulturellt förhållande till ljud och bild, är dminant.. medan det självklart går att i samma grad, arbeta bort önsketänkandet.

Jag ser ju sinnena, som exakt de delar som förmår människan att förstå fenomenen som-de-är.

Det moraliserande kulturdanande civiliserade beteendet däremot behöver inte ljud och bild som orienterande, det är orndat så i många samhällen, att människan ska tro att hon egentligen inte fattar vad hon ser hör och därför ska kunna ses som efterbliven och icke-upplyst, det i RELIGIÖS dimension som enbart rör om i systematiken för att upprätta enbart en egen religiös ordning, som däremot rimmar rätt dåligt med de optimala sanningsvärdena.

Ett vågbrus.. ett havsdjup.. jordmån.. går det att bygga på? Det är bra att ha lite uppfattning om olika resonans, utöver fysik och kemi biologi. Det finns inget mer än populärvetenskap, som förtäljer berättelser i kortformat om hur dåligt människan själv tolkar och orienterar sig, när det i realiteten är tvärtom så att mänskliga sinnen, ÄR NATUREN SJÄLVT.

Förstår inte hur så många kommer till felaktig konklusion om att människan är e slags felande länk med ideliga brister i hela sin konstitution, det är givetvis religiöst griller.

Som länga nog tutat i mänskligheten , vanans makt är för härlig i sitt rotsystem at´v illusionsskapandet som meningsfullt i sig ... ja så länge det gagnar förfarandet över den fria begåvningen...

Bla om att det ska gudar/prästerskap/gurus och allehanda narcissism elelr dess motsats kanske masochism till , för att förstå sig på *Den sanna, naturen* som den tycks borde kunna vara med lite övertro bara.

Men äsch. det ska inte vara människans domän öht, men tyvärr är människan lika naturlig och en lika narurens lag som det formaterade ljudet som träffar eller tar annan omväg runt örat..


att sen lokalisera och urskilja vilken art av ljud det är. metalliskt.. och förstå hur ljudet fortplantat sig, är mer än vad man kan säga vad "naturen" vet om "oss"

ja men vem bryr sig i tider när det ska vara andra, som ska berätta vad-man-egentligen-hört, utifrån att man bara tror att en krasch nyss inträffat, det är ju inte så viktigt alls? med nyanserna?




Vi är uppbyggda av celler, i orgaiska föreningar, nog fan känner komplext organiskt system igen andra organiska system, övet till.. evolution pågår.

som att fråga någon om vad den tycker om npgon kraftigare incident, och vederbrande säger att den inte kan tycka något ännu... den inväntar vad, hägre signaler att lägga ut spår om vad den ska tycka den hört bevittnat och trott?


Finns ju precis inget som är slutdefinierat. Om något, så är vi iaf redan självkontrollerande.
Är havet sjlvkontrollerande? knappast.. något säger att hav.. och vind.. och naturkraft.. är väldigt, passivt. Människan däremot är aktiv, biljemässigt men också av nöd driven att söka över alla gränser, sådant ägnar sig inte bara-vara-aktiviteter åt. Som fågeln som sitter på grenen och kvittrar eller flyger en tur som en båge dit det passar.. riktigt så före människan är inte allt det "omänskliga" bara för att det av vissa människor tolkats som därför mer naturligt än människan själv. Em mänsklig individ är LIK OMEDELBAR som allt annat naturligt uppkommet.

Därför kan jag inte nedvärdera sinnena. Men människans vilja att kultivera sig, är en annan diskussion.. och därigrån til religiositet.. är ytterligare urspårningar där förlorad kontakt med verkligheten ses som eftersträvansvärt och adligt föredömligt.

Ju större erkännande om den naturliga organiskt omedelbara inkänningsförmågan, desto mer fyfy.. från adelns sida, den som skulle kultivera fram vilden att bete sig efter annans vilja, om så att det skulle strida mot naturen och påkalla total katastrof, så fick det väl bli katastrof hellre än försöka tona ner gudens eminenta vilja, att vilja alal gott.. genom att ge litegrand.. men därför också få lov, att ta lite till.. och låt folk vänjas vid att inte tro sig vara något förmer än iaf de gudar som proklamerats redan ha tolknngsföreträdet att dana det mänskliga sinnet, och för det.. behöva vingklippa.. ofta logiska flöden.. att förmå mäniskan att självförnedra sig och lära sig sin "identitet" jag kan inte, jag är inte mäktig nog och jag är född i synd och kan inte hjälpa mig själv, enbart gud eller annat "mäktigt väsen" (det blir naturväsen, kanske prasslande mus i lövskogen) kan visa mig vägen i den illusion jag lever i där jag tror jag är något och kan något,ocjh ska va glad att ha-livet-till-låns. Inte förhäva och tro jag äger rätten att vara den jag är.

-----------

Eftersom LJUD i fysisk skolning... är ljud som människan identifierar, ljudet i sig har ingen vad som gittilsl framkommit, avsikt att vilja föra dialog med människa.. men ljuden uppstår och existerar ändå. Människan själv, har sedan fortsatt lokalisera och därför fått ut antagligen mer av alla ljuden, än vad alla ljuden (naturfenomenen) får ut av får närvaro. Det är oavsett, olika språk.

Det matematiska språket sägs vara exakt, och är deofta, men det finns sammanhang där det är allt utom exakt. T.ex vid mänslig interaktion, är människans luktförmåga förvisso inte så intensivt skarp som hundens, men vi kommer kängre med det luktsinne vi har, vilket visar att man inte behöver vara bäst på någonting, för att komma längst. Bland arterna.












Men vi människor vet hittills mer än den mäktiga naturen, vinden kommer liksom inte i en automatisk lierad position med havet... de två är lika främmande för varandra som myran är för elefanten. De antagligen vet inte ens om varandras närvaro. Men man kan-inte-veta nej.

Dock tycks det som att en vindil.. med det sus som frambringas i genomfart.. är självomedvetet, att vi människor äger självmedvetande, ser jag som något så dyrbart unikt, att det inte håller att försöka nedvärdera våra sinnen att inte klara av att läsa-av-det-som-är, det är exakt det som görs.

Att somliga saknar erfarenheten, är enbart ett led i naturlig utveckling, med tiden och intresset med ork påkopplat, kommer det till den som vill oavsett.

Väljer det här att svara på, din wall of text skymmer sikten för vad det är du vill säga, om det nu är något, du verkar skriva mest till dig själv, no offence.

Igen då, nej det finns inga ljud utanför öronen. Ljud uppstår när en ljudvåg sätter trumhinnan i svängning och ett medvetande uppfattar detta. Vad är det som är så svårt med det?

Du har helt fel. Låt mig förklara det här med Immanuel Kants "Kritik av det rena förnuftet".

Vi gör ett fundamentalt misstag då vi tar tingen som de ter sig för oss (fenomen) för tingen som de är i sig själva (noumenon). Vi måste ha klart för oss att erfarenhet aldrig kan vara oberoende verklighet, utan bara just erfarenhet, och som sådan formad av det subjekt som erfar. Utgår man från att den empiriska världen visar oss tingen såsom de är i sig själva, blir den empiriska världen en paradox, som på samma gång måste vara både ändlig och oändlig, både måste bestå ytterst av enkla delar och inte göra det etc. Betraktar man däremot den empiriska världen som en tolkning, som subjektets sätt att bilda sig en upplevelse, försvinner detta problem, eftersom tid, rum, orsakssamband, ting etc. då endast blir ett (nödvändigt) mönster för denna tolkning. Hade vår kunskapsapparatur varit beskaffad på ett annat sätt, hade också mönstret varit ett annat. Det är således endast i den fenomenella världen som det existerar tidsliga, rumsliga och kausala relationer etc. I den noumenala, det vill säga det som existerar genom sig självt oberoende av om det upplevs, kan inte dessa relationer finnas, menar Kant. Det är därmed endast den fenomenella världen, vår egen upplevelse, som är åtkomlig för vetenskaplig undersökning och som förnuftet kan ha kunskap om.