Citat:
Ursprungligen postat av
arkmike
Här följer ett tungt inlägg av Sten Levander och hans syn på den svenska rättspsykiatrin under rubriken Samvetslöshet och Perverterad moral. Klippet tar 1 tim och 2 min men det är väl förvaltad tid. Bl a tar han upp fenomenet "Preditator".
Håll till godo.
https://www.youtube.com/watch?v=KOCftGpTgF4

Tack.
" ...Rovdjurstypen, alltså predatory aggression på engelska. Hur ser en katt ut som jagar ett byte? Ser det ut som en arg katt? Nej, det gör det inte alls. Den är intensivt fokuserad på på bytesdjuret, den smyger, alla sinnen är på helspänn men den har inte håret på ända.."
Intressant beskrivning om extremt fokus samt att denna rovdjurstyp är utan tid (till skillnad mot affekt, tror han sa max 20 min) dvs kan likt en katt smyga på sitt offer länge och vara helt fokuserad hela tiden - leker med bytet.
Han fortsätter med att överlevande offer har beskrivit att ögonen på dessa gärningsmän var fruktansvärt obehagliga med just små pupiller:
Inte upphetsade utan snarare ett intensivt fokuserande - skärmar av och ser bara det som är framför dem.
Jag har skrivit om blicken hos psykopater tidigare. Psykologen Lingh benämnde det laserögon; att de har en förmåga att titta så intensivt att den andre uppfattar det som fasansfullt och får en känsla av att den där personen kan göra precis vad som helst.
Robert Hare kallar det "predatory stare" även benämt "reptilian gaze" i sin bok "Without conscience":
" Many people find it difficult to deal with intense, emotionless, or "predatory" stare of the psychopath."
" Some people respond to the emotionsless stare of the psychopath with considerable discomfort, almost as if they feel like potential prey in the presence of a predator."
En sån här blick ligger kanske i närheten av vad de försöker beskriva

:
http://psychone.net/blogs/wp-content/uploads/2012/09/devilseyes1.jpg
Han nämnde även ordet
instrumentellt och instrumentellt våld är till skillnad från expressivt/reaktivt våld (affekt, känsloutbrott, impuls) målinriktat och medvetet.
En målmedvetenhet återspeglas i domens påföljdsfråga (försvårande omständigheter):
TR:
Citat:
Han har visat stor hänsynslöshet mot Lisa Holm som haft svårt att värja sig. Han har agerat förslaget och avsikten måste hela tiden ha varit att döda sitt offer.
HovR:
Citat:
Han har sätt som bär tydlig prägel av en avrättning. Nerijus Bilevicius måste dessutom ha agerat på ett särskilt förslaget sätt och ha haft all möjlighet att besinna sig innan har genomförde sitt brott.
Över till en undersökning (examensarbete psykologi III) i detta intressanta ämne om tillvägagångssätt.
De gärningsmän som använde instrumentellt våld var mer benägna att förneka brott:
Citat:
Reaktiva gärningsmän erkände i större utsträckning omedelbart brottet jämfört med instrumentella gärningsmän vilka var mer benägna att förneka sin inblandning i brottet (Santtila & Pakkanen, 2006). Detta resultat ansågs kunna bero på att instrumentellt våld oftast förknippades med mindre skuld hos gärningsmannen på grund av det egosyntona beteendet vid brottet. Reaktivt våld ledde i sin tur i större utsträckning till känslor av skuld och skam hos gärningsmannen på grund av det egodystona beteendet.
Denna sorts våld är överrepresenterat hos psykopater:
Citat:
Teorin att instrumentellt våld oftast förknippades med mindre skuld hos gärningsmannen stöder Cleckleys (1976) publikation där han uppgav att instrumentellt våld var överrepresenterat bland psykopater jämfört med våld som begicks av ickepsykopatiska brottslingar. Detta uttalande testades empiriskt och bekräftades av Williamson, Hare och Wong (1987). De undersökte egenskaper hos 101 kanadensiska brottsling som begått våldsbrott. De fann att psykopater var mer benägna att använda sig av instrumentellt våld och motiverades av externa mål jämfört med icke-psykopater som oftast använde sig av reaktivt våld, 45.2% versus 14.6% (Williamson et al., 1987).
Studier har dock visat att det under vissa omständigheter kan ses hur instrumentellt våld fått reaktivt inslag - dvs då det inte gått som GM tänkt sig. Fortsatta studier (101 interner) visade dock att 79% kunde indelas i dessa två kategorier av våld (instrumentellt, reaktivt).
En studie av Keppel och Walter (1999) visade att sexuella mördare motiverades av en sk. Power-försäkran: en inledning utan vapen, övergång till att använda vapen för att få full kontroll över offret samt att för att skrämmas.
Canter (1994) studerade hur GM förhöll sig till offret i tre olika kategorier.
Gällande "
victim as object" så ansåg inte GM att offret var en "fullständig människa utan något som bör utforskas och lekas med." Det fanns en " total avsaknad av empati eller intresse för offrets reaktioner" och
det sågs samband mellan denna kategori och strypning.
"
Victim as vehicle" visade att offret användes för att uttrycka känslor som ilska samt önskningar. Offret hade en symbolisk betydelse och det användes oftast ett tillhygge.
"
Victim as person" - offret ansågs som en individ och GM mer delaktig, en intimitet och ofta vid våldtäkt. Mer improviserande vapen.
Salfati och Canter (1999) gick igenom 82 uppklarade engelska mordfall:
Reaktivt - mer skärsår, huggskador över kroppen och ofta skador i ansiktet - dvs känslomässiga utbrott mot själva kärnan som representerade personen.
Instrumentellt - " mer manuellt vilket kan innebära att makten som ett vapen medför ej behövdes för att hindra offret från att agera. Skadorna var belägna runt halsen (möjligen strypning utan verktyg) och ansiktet var dolt.
Det existerade också ett sexuellt inslag på detta område och offren lämnades delvis avklädda (Salfati & Canter, 1999).
Fortsättningsvis en svensk studie som " vidare antyder föreliggande studies resultat
att strypning (såväl med hjälp av händer samt verktyg) oftare begås av instrumentella gärningsmän."
Citat:
Kontroll över offret, å andra sidan, skulle enligt Canters modell kunna tyda på att instrumentella gärningsmän ser offret mer som ett object som används för egen vinning. Utifrån denna studie kan det konstateras att det är fler instrumentella gärningsmän som kontrollerar offret jämfört med reaktiva då de är betydligt mer benägna att strypa sina offer med verktyg.
Slutknorren i denna diskussion ser jag ha stort värde. Författaren reflekterar kring skillnaderna mellan våldets karaktär då det ger viss vägledning om GM (psykologiska egenskaper) och utifrån detta kan förhör hållas mer individanpassat för bättre resultat. Detta ses via studier jag läst från FBI som går mer målmedvetet in i intervjuer eller förhör. Psykopater måste hanteras/bemötas på ett visst sätt till exempel. Egentligen skulle man utan PCL-R kunna ana sig till behovet av viss dynamik i ett tidigt förhörsskede antar jag för effektivisering. Hur stor utsträckning detta sker vet jag dock inte.
Citat:
Då det existerar skillnader i erkännande av brott skulle det kunna innebära att förhör med gärningsmän bör vara dynamiska och individanpassade efter gärningsmännens känslor vid brottet.
Förhörsledaren kan då vara bättre förberedd, vilket skulle tänkas kunna underlätta utredningsprocessen. Denna form av studie kan på så sätt ge kunskap om en persons känslor under pågående brott varvid resultatet skulle kunna leda till val av samt utvecklande av intervjumetodik vilket torde kunna vara av vikt.
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:866590/FULLTEXT01.pdf