Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Den där tidningsartikeln är rätt så intressant, socialarbetaren som kommer till tals säger att hon möter dagligen det ökade våldet mot prostituerade och bara på kort tid har tre av kvinnorna hon haft kontakt med mördats. Våldet finns enligt henne alltid med i i heroinmissbrukarnas vardag på Malmskillnadsgatan. Tänkvärda ord minst sagt eftersom torskarna var den grupp som stod för detta våld och dagliga hotbild mot de prostituerade.

I din uppräkning av hotell som CdC bodde på så saknas Maranatas hotell på Gamla Brogatan, att de prostituerade tog dit kunder är känt sen länge, vi kan nästan anta att CdC plockade dit kunder eftersom hotellreceptionisten där tillät svängdörr vad gäller trafiken till och från hotellrummen.

Vad gäller kulvertarna under gatorna i city så frekventerades dessa av de prostituerade långt innan CdC blev mördad, aftonbladet och expressen skrev också redan 1983 om hur nedskitat och sunkigt det var i dessa kulvertar. Sprutor, använda kondomer, kanyler och blodiga servetter och annat spreds i dessa utrymmen. En hemsk miljö med andra ord.

Här är en halvbra bild på S***gatan 17.

https://minfil.org/b8Dameb9bb/nr17.jpg

Någon arty upplösning behövs iofs inte. Grunderna syns. Dörren till förråd/cykelrum finns till höger om porten.

Till vänster finns en annan, mindre dörr - den leder förmodligen till det källarförråd som kan nås från gården där M. bodde på 80-talet.

Vasaparken finns ung 100 m åt vänster (och på vägen dit kunde M. passera Systembolaget, praktiskt nog), och den stora, breda Karlbergsvägen (där Vinofs firma huserade) finns till höger, ung 50 m från denna port.

S***gatan 17 är en charmig gammal adress, men på 80-talet hade ju innerstan inte alls samma värde som idag, och massor av utslagna människor kunde man hitta på adresser innanför tullarna, och att hitta ett andrahandskontrakt eller till och med ett förstahandskontrakt var ganska lätt.

Monika & Co gjorde intryck på grannarna, av förklarliga skäl. De fick inte bara uppleva slagsmål, missbruk och skrikande. Det skedde troligen också ett inbrott i en lägenhet nära Monika. Det vore iofs inte konstigt alls om det var så. Troligen stals smycken.

M. var sjukskriven länge, och åkte ut och in på sjukhus och behandlingshem, och det var inte så konstigt att hennes sociala liv urartade på 80-talet.

Hon hade för mkt tid, som många andra missbrukare, hon hade inga hemmavarande barn (socialen fråntog M hennes föräldraansvar - troligen i slutet på 70-talet), och hennes rymliga, barnlösa, centrala lya borde ha gjort henne populär bland missbrukare från när och fjärran ...

Hennes blandmissbruk var knappast originellt och behöver inte tröskas så mkt just nu, men hon blandade nog valium och liknande tabletter med alkohol, och båda grejerna är ju hämningslösande, och ska inte blandas - personer som redan är labila och våldsamma kan plötsligt urarta totalt, om de krökar och äter lugnande.

Hennes långvariga blandmissbruk (hon började på 60-talet) bör f.ö. ha lett till permanenta hjärnskador, långa blackouter, akuta förvirringstillstånd (i värsta fall psykosliknande tillstånd), fysiska kollapser, kramper, känslomässig avtrubbning osv.

En sådan här missbrukare kan göra lite allt möjligt (utan att minnas ett smack) och kan sova sig igenom vad som helst

Hm ... nu har vi fått tag på en eminent personkälla, vilket tidigare nämnts, och om vi har lite tur så ska vi få reda på mer om både Vinof och Monika - och Vinofs missbruk är av visst intresse.

Artikel ur tidningen Misstänkt från 2008, inget direkt nytt, om arkitekten m.m...
https://dacostarkivet.wordpress.com/2016/04/26/medieuppdatering-sista-chansen/

Både Annica och Catrine beskrevs som oförsiktiga av bekanta, Elisabet var nog för ung för att förstå och hade sitt handikapp, MM i "Citymordet" hade såklart ingen möjlighet att veta att kunden var en psykopat som mördat redan som barn. Antagligen spelade försiktigheten en viss roll för överlevnad, men säkert var mycket slumpen. Vissa "ofarliga" kunder kunde säkert spåra ur...

http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/media/Pressmaterial%201982-2014/1982/EX1982-07-18Annikassistakund-hennesmoumlrdare_zpsbfb6d4b5.jpg.html

http://s1033.photobucket.com/user/daCosta_arkivet/media/Pressmaterial%201982-2014/1982/AB1982-07-21TraumlffadeAnnikasinmoumlrdarehaumlr_zps7f876ab0 .jpg.html

Ja man kan väl kalla vänner och bekanta "urkälla" till en persons förehavanden men samtidigt får man ta hänsyn till situationen som gällde där och då. Var det vänner i ordets rätta mening, dvs folk som ställde upp i vått och torrt utan egoistiska baktankar? Hade Catrine överhuvudtaget ett umgänge där inte missbruk fanns med i bilden? Mamman och systern hade hon ju kontakt med då och då, men förutom dem tror jag att det var ganska tomt. De som fanns i hennes liv den sista tiden hade onekligen själva nån form av problematik oavsett om de räknades som pojkvänner, tjejkompisar eller torskar.
Och då kan man ju undra hur driven en sån person är att utkräva nån slags personlig hämnd på TH och TA...De som är inne i den egna drogkarusellen har i regel fullt upp 24/7. Den vänskap som finns att tala om omfattar inte hämndaktioner för den döda kompisens räkning. Möjligtvis om det finns något att hämta för egen vinning, t ex utpressning. Det är bara att konstatera att desperata missbrukare sätter sig själva i första hand. Sen ingår det att ha "vänner" (kontakter), man är ju beroende av andra hela tiden för att fixa och styra.

Catrine som dessutom var utan fast bostad. Då blir man 'vän' med den som för tillfället erbjuder ett tillhåll där man kan sova, duscha m.m. I hennes fall blev det övernattning hos olika torskar. Återigen folk som hade egna motiv (sex) för att låta henne få tak över huvudet.
Och eftersom alla är upptagna med att fixa och styra och ställa för sitt ,så tror jag knappast man hade koll på var Catrine befann sig hela tiden..Speciellt inte med den tidens totala avsaknad av sms/sociala medier....Var hon tillfälligt borta utgick man säkert från att hon var med en torsk, inget mer med det.
Har svårt att tro att det finns någon gammal missbrukare som liksom Catrine jagade pengar och knark på 80-talet som kan komma med något matnyttigt. De flesta tänkte nog att det här klaras nog upp så småningom i och med de rättsliga processerna som pågick, men utöver det tror jag inte det fanns så mycket engagemang. "Life goes on" i de kretsarna. De enda där inte "life went on" är Catrines anhöriga.

Människor som missbrukar och inte har jobb att gå till, är väl extra farliga och benägna att göra överilade saker? Var det inte Kenta som kastade in en yxa i ett skyltfönster efter att kamraten Stoffe dog? Både allmänheten och missbrukare hade nog gett sig på allmänläkaren på något sätt, att ingen gjort det pekar väl på att det hela bara var ett skådespel som ingen tog på riktigt allvar. Kanske fanns det också en känsla bland missbrukare att det inte var rätt GM?

Jo det stämmer det där med Kenta men frågan är om Catrine hade en kompis som var så genuin (?) som han verkade vara. Den där filmatiseringen är ju för övrigt lite speciell med föregångaren 'Dom kallar oss mods", jag menar inte att det var fake men nog inte riktigt jämförbar med Catrine. Som kvinna var hon extra utsatt. Hade hon en riktig vän som fanns till för henne, ville henne väl - försökte få henne att sluta leva det liv hon levde?
Jag får en känsla av att de tjejkompisar hon hade var mer av det ytliga slaget, och ingen som hade kraft och vilja att ordna upp sina liv (och än mindre att dra med henne på den vägen...).

Nja, allmänläkaren var väl mer förskonad än 'obducenten' på det sättet...Den känslan du pratar om bland missbrukare gällde nog inte för honom. Tvärtom så tror jag att rätt många bland både missbrukare/prostituerade kände sig tämligen säkra på vem GM var. Catrine hade bevisligen kontakt med läkare. Hon gick på Malmskillnadsgatan. Dessa två omständigheter räckte säkert för att TH skulle betraktas som misstänkt bland hennes bekanta.

Snacka om helkonstigt resonemang, eftersom det är Eremona som börjat föra dessa skumma tankar på tal här i tråden så förstår ju var och en som tänker till lite att med denna "teori" så menas det i förlängning att eftersom missbrukarna och CdC:s vänner "förstod" att CdC hade tagits av daga av en person i missbrukarkretsar så var alla andra misstänkta personer självklart oskyldiga och då behövde inte folket i CdC:s missbrukskretsar hämnas på några av polisen misstänkta GM.

Om vi istället vänder på omeletten och för fram en helt osannolik teori som går ut på att eftersom de misstänkta männen mer eller mindre utmålades som monster i tidningarna så vågade kanske ingen hämnas? Vem ville riskera att råka ut för samma behandling som offret? Observera! att nu gör jag helt medvetet en ologisk tankevurpa bara för att visa att din (?) och Eremonas teori om en missbrukarhämnd som aldrig kom är helt orimlig. Vi pratar inte om kriminella grupperingar i Malmö och Göteborg som ska hämnas döda gängmedlemmar eller några maffiastrukturer som vill "betala tillbaka" med ränta. Förresten så friades väl de misstänkta männen från alla åtalspunkter i TR? Detta om något borde väl vara en rätt stor anledning till att någon hämnd aldrig infann sig?

TA och TH var utan tvekan några av landets mest avskydda personer (trots att de inte ens träffat offret ifråga), och frånsett massiva förtalskampanjer, hot och indragna läkarleg klarade de sig - men TH:s förstörde förvisso hörseln pga sucicidförsöket - men hur som helst har jag svårt att förstå att denna aspekt av historien (den uteblivna hämnden) inte har diskuterats oftare.

Människor som missbrukar som da Costa gjorde har iofs väldigt få nära och friska kontakter, men visst fanns det omsorg, och visst fanns det människor som tyckte tillräckligt mkt om henne för att vilja hämnas. Man kan undra var BM, TÅ, CB, Saba, Kicki, Nils K och de andra tänkte 1990 ... om man trodde att läkarna var skyldiga måste ju deras frikännande ha varit extremt provocerande, men ingen vän skipade egen rättvisa ...

Det är ju otroligt ironiskt (med tanke på alla yviga skräcksagor som skapades på 80-talet) att det bara finns ett (ett!) enda vittne (Nils K) i hela den massiva utredningen som förstahandsvittnar om fysiskt våld mot CdC och också namnger personen som utövade våldet.

Våldet utövades av "Finn-Pekka", vid en telefonkiosk, medan NK försökte fixa knark. FP slog till CdC, som for i backen, och FP skällde på NK, som "skulle passa sin skalle".

En patetisk scen, sanna mina ord, och den repriseras varje dag, på torg, i trappuppgångar och i parker.

Oj, oj ... längre från säljande löpsedlar och thrillerintriger och perversa överklasspsykopater kan man inte komma. Tänk så mycket skit det har snackats om detta fall, och tänk så många fantasier det finns, och här har vi ett snudd på patetiskt lite fynd - det var iofs flera personer som gav sig på da Costa, men här har vi vår enda namngivna gubbe iaf. Någon som iakttogs när han attackerade.

En enda person.

En heroinkille med världens mest allmänna smeknamn, en kille som blir ovanligt skrikig och jobbig på fyllan, och slåss när han blir abstinent. Det är så socialrealistiskt det kan bli.

Och denne Finn-pekka är en sorts körriktningsvisare, även om han inte har med offrets död att göra.

Da Costa levde nere i myllan under slutet av sitt, bland de egendomslösa och de maktlösa, och tappade kontakten med de få ankare hon hade (Anckers, TÅ osv), och i myllan bör nog hennes mördare ha levt.

Det där är väl också en bisarr omskrivning av hur verkligheten faktiskt såg ut, Anckers lämnade väl i själva verket den sista trovärdiga beskrivningen av CdC i livet och det baserat på hans dagboksanteckningar. Kan du hitta någon annan person som förde anteckningar av CdD:s sista tid i livet? Att hon "tappade kontakten" med detta ankare berodde nog på att hon inte var i livet längre veckan efter Pingsthelgen. Om detta ankare sedan var inblandad på nåt sätt eller hade vetskap om hennes öde vet ingen heller. Och förresten, det andra ankaret TÅ letade ju febrilt efter CdC, om hon var i livet så borde han väl ha hittat henne eller i vart fall fått korn på vart hon kunde tänkas vara?

Och du kan inte heller likna det våld som FP utövade mot CdC med det våld som de prostituerade kvinnorna fick erfara när vissa av deras kunder löpte amok, en socialsekreterare som hade nära kontakt med CdC uppgav att våldet mot tjejerna på Malmskillnadsgatan hade ökat vid tidpunkten för hennes död och att hon mist tre av sina klienter till mördare som med mkt stor sannolikhet kan antas ha varit sexkunder till offren. Att förminska hotbilden som faktiskt fanns mot CdC och de andra tjejerna på stritan tycks ha blivit ditt signum här i tråden?

Det går faktiskt att dra en fullt rimlig slutsats att vid misshandel och grova överfall på prostituerade kvinnor så var det nog extremt sällsynt med några vittnen, hur många sexkunder åker vidare till en plats med en prostituerad kvinna där många personer rör sig och kan se vad som händer och det oavsett om det gällde ett sexköp eller andra mer obehagliga ting? De flesta torskar parkerade nog bilen på en undanskymd plats eller så utspelade sig hela dramat inomhus utan några nyfikna ögon om det gick så långt som till våldsamheter. Inte fan finns det några vittnen då.

Tidigt i utredningen hittade man också andra otrevliga personer, förutom denne Finn-Pekka, vars biografi är gömd under tidens sand.

Man hittade en knepig, svartsjuk torsk, man hittade hot och "obehagliga" knarkkunder, och man hittade en personlighetsstörd torsk, med missbruk och färsk brottslighet i bagaget. Det fanns allt möjligt att ta tag i.

Och eventuella färska konflikter saknades inte heller; svartsjuka, blåsningar och skulder kan noteras som problemområden. Och möjligheten att offret dödades av en hastigt uppdykande sexkund kan inte utealutas. Detta är dock ett mindre troligt scenario.

Var det en sexkund var det nog en utvecklad kontakt. Mord hör samman med utvecklade relationer, oavsett offrets proffession.

En av fördelarna med "sexstråken" är ju också att kontroll finns - i någon mån kan kollegor, vänner och pojkvänner se vad som händer. Färger på bilar, konstiga typer och regnummer kan noteras. Ytterst sällan försvinner en kvinna i ett svart hål, spårlöst.

Och om da Costa åkte hem till en ny torsk utan att meddela någon, då betedde hon sig märkligt, milt uttryckt.

Jag tror som OT, att Saba snackade skit om da Costa, och att hennes oförsiktighet har överdrivits. Det finns ingenting som tyder på att da Costa skulle ha varit en idiot.