2006-12-05, 07:33
#1
Jag har nyligen varit på sjukhuset pga kraftiga hälsmärtor (troligtvis Hälsporre).
Den kvi9nnliga läkren jag träfafde då gav mig en ny tid med en annan läkare för att gå igenom min hälsa.
I samband med det mötet tog jag up bla smärtorna i hälen och även dom kraftiga obehag jag har av krypningar och smärta i ena benet som gör det i det närmsta omöjligt för mig att sova. (Den första läkaren ansåg att en kontroll efter blodproppar mm skulle göras.)
Den nya läkaren genomförde inga som helst tester eller undersökningar utan sa bara "Det är för att du är för fet" varpå jag diskuterade det med honom ang försök att gå ner i vikt mm och han börjar mer eller mindre skälla ut mig och när jag frågar om det finns nån hjälp att få med viktminskning så kläcker han ur sig han "Ät mindre så går du ner i vikt". (Och la till att motion och "bra" kost inte hade nån som helst effekt på vikten enbart "ät mindre")
Då jag redan i dagsläger håller ett väldigt litet kostintag så påpekade jag det varpå han tycker "Då får du väl ta och äta ännu mindre då" varpå jag uplyste honom om vad jag åt varpå han tycker "om du åt det så skulle du gå ner i vikt, du äter uppenbarligen mycke mer" , till saken hör att det finns inget "mer" att äta i huset (dvs ingen "skåpmat" eller liknande alls, bara dom förlagade frysta dags "doserna").
Efter ett tag så frågade jag när han hade tänkt att påbörja den undersökningen jag var där för och han tycker bara "Finns inget jag kan göra, du är bara för fet" han kollade alltså ingenting alls, inge blodtryck, han kollade inte up krypningarna i benet som den andra läkaren ansåg att det förlåg risk för blodpropp.
Under hela mötet var han väldigt nedlåtande och använde vid flera tillfällen väldigt otyrevligt tilltal (tex påpekanden om hur "korkad" jag var och att "det fattar ju vem som helst" mm) han vägrade göra undersökningen och var mer intereserad av att jag var arbetslös och "vad jag hade för framtidsplaner" och att påpeka hur korkad jag var och anklaga mig för att ljuga och äta mat som inte fanns. (Han menade att jag alltså skulle äta mat som inte finns hemma.)
Som resultat av mötet konstaterade han att jag inte hade några medicinska problem utan skickade en remiss till psyket. (Detta utan att göra några som helst underökningar eller frågor om dom problem jag har.)
Är denna typ av bemötande vanligt i vården, eler är det reserverat för oss överviktiga?
Den kvi9nnliga läkren jag träfafde då gav mig en ny tid med en annan läkare för att gå igenom min hälsa.
I samband med det mötet tog jag up bla smärtorna i hälen och även dom kraftiga obehag jag har av krypningar och smärta i ena benet som gör det i det närmsta omöjligt för mig att sova. (Den första läkaren ansåg att en kontroll efter blodproppar mm skulle göras.)
Den nya läkaren genomförde inga som helst tester eller undersökningar utan sa bara "Det är för att du är för fet" varpå jag diskuterade det med honom ang försök att gå ner i vikt mm och han börjar mer eller mindre skälla ut mig och när jag frågar om det finns nån hjälp att få med viktminskning så kläcker han ur sig han "Ät mindre så går du ner i vikt". (Och la till att motion och "bra" kost inte hade nån som helst effekt på vikten enbart "ät mindre")
Då jag redan i dagsläger håller ett väldigt litet kostintag så påpekade jag det varpå han tycker "Då får du väl ta och äta ännu mindre då" varpå jag uplyste honom om vad jag åt varpå han tycker "om du åt det så skulle du gå ner i vikt, du äter uppenbarligen mycke mer" , till saken hör att det finns inget "mer" att äta i huset (dvs ingen "skåpmat" eller liknande alls, bara dom förlagade frysta dags "doserna").
Efter ett tag så frågade jag när han hade tänkt att påbörja den undersökningen jag var där för och han tycker bara "Finns inget jag kan göra, du är bara för fet" han kollade alltså ingenting alls, inge blodtryck, han kollade inte up krypningarna i benet som den andra läkaren ansåg att det förlåg risk för blodpropp.
Under hela mötet var han väldigt nedlåtande och använde vid flera tillfällen väldigt otyrevligt tilltal (tex påpekanden om hur "korkad" jag var och att "det fattar ju vem som helst" mm) han vägrade göra undersökningen och var mer intereserad av att jag var arbetslös och "vad jag hade för framtidsplaner" och att påpeka hur korkad jag var och anklaga mig för att ljuga och äta mat som inte fanns. (Han menade att jag alltså skulle äta mat som inte finns hemma.)
Som resultat av mötet konstaterade han att jag inte hade några medicinska problem utan skickade en remiss till psyket. (Detta utan att göra några som helst underökningar eller frågor om dom problem jag har.)
Är denna typ av bemötande vanligt i vården, eler är det reserverat för oss överviktiga?