Kändisviner..

Såg det också. Sorgligt att se den gamle humorkungen gräva sig djupare och djupare ner i skithålet.

Kan tänka mig att köpa Slayer-vinet.

Motivera? För att musikanter har trampat druvorna?(Det har dom inte förresten)

Det var längesedan någon skrev något i denna tråd, som jag tycker gott borde kunna få nytt liv. Det har ju kommit många nya viner värda att diskutera/såga/spy galla över/hylla – vad vet jag. Viner ”från” Maria Montazami, Per Gessle, Tina Nordqvist, Laila Bagge m fl har exempelvis inte förekommit i tråden såvitt jag sett.
Själv har jag inte provsmakat något så kallat ”kändisvin” (även om jag faktiskt råkar ha en flaska
http://www.vingruppen.se/Vingruppen/1915-750ml.aspx hemma just nu, får se om det dyker upp någon gäst som vill dricka den...).
Har därför inte så mycket att bidra med själv just nu, men det finns det säkert andra flashbackare som har.
Jag skulle t ex vara intresserad av att veta hur stora slantar vinimportörerna egentligen är beredda att slanta upp med för att få in vinerna i Systembolagets hyllor, d v s hur mycket de lägger på marknadsföring. Det är ju sjukt mycket annonser i olika blaskor för vin, förvisso inte bara kändisviner utan snarare alla slags lådviner...).
Tror knappast fenomenet med kändisviner finns i andra länder än i Sverige, möjligen i USA!

Sanningen är att det aldrig är någon mening att diskutera något nytt kändisvin eftersom de alla följer samma mönster. De är aldrig någonsin värda att bemöda sig med av den mycket enkla och fullt logiska anledningen som nämnts tidigare i denna tråd, nämligen att det bara är (i BÄSTA fall) ett halvdant vin med en ny etikett och en för hög prislapp för sin kvalitet. Det går aldrig att komma ifrån detta faktum. Det är en företagsekonomisk sanning som är konsekvent som gravitationskraften, och hur mycket man än gillar kändisen i fråga så ändras inte detta faktum.

Kanske kan finnas nån kändis med egen vingård som kan vara ok? Men att bara sätta sitt namn på ett random vin är inte svårt att förstå vad syftet är med det.

Detta har du förstås rätt i! Men, det finns ju ändå kändisviner och kändisviner.

Ibland har en vinintresserad person som är känd just för sitt matlagningskunnande/vinkunnande valt ut eller tagit fram ett vin i samarbete med en vinmakare; ibland har en musik-/mediekändis fått en vinflaska hembudad från nå’n reklambyrå som betalar en rejäl slant för att få använda henne/honom i marknadsföringen – och massor av andra varianter.

Dessa mekanismer och metoder varierar en hel del, och vore intressanta att diskutera.

Jag har till exempel hört från en i alkobranschen att inte bara Tinas Bistrovin är ett gammalt vin som funnits på Systemet i evigheter men fått nytt pris och Tinaetikett (vilket Expressen skrivit om: http://www.expressen.se/kvp/mat-tinas-vinbluff-ny-etikett-pa-gammalt-vin) utan att liknande även gäller Maria Montazamis viner (vilket ingen skrivit om, såvitt jag kan googla mig fram till). Det är på det viset de förmodligen genomusla vinerna kan ta sig in i Systembolagets hyllor (för att de redan finns där, alltså – alternativet vore att enbart finnas i beställningssortimentet vilket såklart ger mycket lägre försäljning). Vad Montazamis viner hette tidigare och vad de kostade då har jag dock ingen aning om.

Riktigt komiskt blir det med citat som ”Jag skulle inte säga att det är ett kändisvin” (
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article18143658.ab)

Rätt kontraproduktivt att sätta ett "kändis"namn på en vinetikett när det gäller personligheter som undertecknad.
Hur smakar ett vin som inte tål att marknadsföras under sitt eget namn? Eller är det till och med en blandning av dåliga viner som man försöker dölja genom ett namnbyte?
Det är dock tur för marknadsförarna att vi "motvalls" är i stark minoritet. Eller är vi det, egentligen?

Sämsta kändisvinet är nog Kiss-vinet. Ett riktigt mediokert vin som inte borde kosta mer än det billigaste boxvin man kan hitta..

Nu har jag testat Per Gessles ”Fru Nordin”, som är ett alkoholfritt vin. Det var, som ni kanske kan gissa, inte särskilt intressant alls. Men, hittills har jag inte testat något alkoholfritt vin som är drickbart (förutom några mousserande som är helt OK, t ex Chapel Hill) trots allt producenterna försäkrar – detta ska t ex vara tillverkat enligt en speciell, nyskapande teknik som bevarar dryckens aromer blablabla. Men det var trist. Dock inte värre än något annat i genren, och förmodligen inte dyrare heller (55:-). Inget för Per att skryta med.

En flaska Lasse Stefanz från 2014 har nu provsmakats. Tyvärr misstänker jag att en katt har pissat i vinet.

Ligger det någon sanning i Fredrik Virtanen-vinet som ska komma till sommaren?