Aldrig helsidor i DN eller SvD. En liten tvåspaltare i ett hörn på sin höjd, inte särskilt lätta att uppmärksamma. Han gjorde ju en tabbe, den gamle kotknackaren, han layoutade annonserna så att de skulle se ut som artiklar. Eftersom han snålade med utrymmet hade han aldrig med några bilder. Alltså såg hans annonser ut som supertrista artiklar och därför bläddrades de snabbt förbi.
Citat:
Menar du att det som skrevs i Svenska Dagbladet tiden innan MOP, var ett patologiskt hat?
Nej, tvärtom. Hatet - och i synnerhet det patologiska - drevs i kretsarna. Under de mest spända åren, säg från Bildtaffären fram till MOP, skulle jag kunna klassificera SvD:s nivå som otrevlig, slag under bältet och personangrepp. Men inte som hat. DN höll sig hela tiden ifrån de nivåerna.
Citat:
Thage G. Pettersson och Örlogskapten, Tommy Åsman vill mena att det var ifrån just den tidningen stämmningen trissades upp.
Var och en skriver sin historia. SvD var givetvis ett ständigt bekymmer för Partiet. Mats Svegfors har utvecklat detta, bland annat berättar han om den synnerligen kritiska artikel som måste lyftas ut ur tidningen just på mordnatten. Alla initiativ från Palme och (S) kritiserades och politiserades. Det var en del av den tidens politiska klimat, det var inte angenämt alla gånger, men jag skulle likväl inte känneteckna SvD som hatisk.
Hat är ett oerhört kraftfullt uttryck och om man skall förstå MOP, tiden kring MOP och de möjliga upptakterna måste man vara känslig för nyanserna; med mindre än att man känner nyanserna förblir rollbesättningen i dramat otydlig. Man kommer aldrig att kunna frilägga vad som döljs bakom historiens slöjor om man jämställer skattetrötthet, kärnkraftsmotstånd och längtan till landet med mordplaner.