Flumliberalen och kålsuparen Per Svensson i Sydsvenskan a k a Asylsvenskan brukar hålla sig med dubbelmoralism och projektioner:
Underhållning till döds. För Donald Trump är all publicitet bra publicitet.
Länk (unvisit): http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/underhallning-till-dods-for-donald-trump-ar-all-publicitet-bra-publicitet/
Länk:
Tvärtom så finns det hos Trump en kärna och ett innehåll, men manéren eller presentationen är en anpassning till den mediala dramaturgins förutsättningar och fördomar. Där varje andetag klassas av etablissemanget och dess tolkningsföretag som gott eller ont, vän eller fiende. Detta utnyttjar mainstreammedierna som har etablissemangets överväldigande stöd och öra; den skeva förmedlingen spinner sedan svenska medieföreträdare vidare på, det svenska etablissemanget. Men det funkar inte så bra. Etablissemanget har gjort sig till folkföraktande fiende.
Underhållning till döds. För Donald Trump är all publicitet bra publicitet.
Citat:
I det nya numret av New York Review of Books läser jag en essä om Donald Trump och kommer att tänka på en av Stig Larssons mer kända diktrader: ”god är den som smakar gott!”
Den finns i 80-talssamlingen ”Deras ordning” och var ett slags postmodernistisk buljongtärning, ett koncentrerat av tidsandan. Där etiken tidigare härskat regerade nu estetiken. Uttrycket betydde allt. Innehållet inget.
Den finns i 80-talssamlingen ”Deras ordning” och var ett slags postmodernistisk buljongtärning, ett koncentrerat av tidsandan. Där etiken tidigare härskat regerade nu estetiken. Uttrycket betydde allt. Innehållet inget.
Citat:
Nu har 80-talets postmodernism gjort comeback - i den amerikanska presidentvalskampanjen.
Citat:
Ändå tyder allt på att Trump blir republikanernas presidentkandidat. Hur ska man förklara det? Postmodernismen och populismen har uppgått i en högre enhet. Donald Trump är den kandidat som uppseendeväckande många amerikaner tycker smakar bäst.
Länk (unvisit): http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/underhallning-till-dods-for-donald-trump-ar-all-publicitet-bra-publicitet/
Länk:
Tvärtom så finns det hos Trump en kärna och ett innehåll, men manéren eller presentationen är en anpassning till den mediala dramaturgins förutsättningar och fördomar. Där varje andetag klassas av etablissemanget och dess tolkningsföretag som gott eller ont, vän eller fiende. Detta utnyttjar mainstreammedierna som har etablissemangets överväldigande stöd och öra; den skeva förmedlingen spinner sedan svenska medieföreträdare vidare på, det svenska etablissemanget. Men det funkar inte så bra. Etablissemanget har gjort sig till folkföraktande fiende.

