För att inte mail-box och server skall rasa slår vi samman flera nicks många frågor till ett svar!
Frågorna rör GMP ( Gärningsmanna profilering )
För att få fram en GMP finns det två olika sätt att gå till väga.
Ena inriktningen kallas för induktiv och den andra för deduktiv profilering.
Induktiv inriktning.
Den induktiva inriktningen drar slutsatser med hjälp av statistik från liknande och redan lösta fall (Granhag & Christianson, 2008). Inom induktiv profilering utvecklas hypoteser baserade på erfarenhetsmässiga och statistiskt etablerade data (Turvey, 2005). Den grundläggande utgångspunkten är att analysera data från redan uppklarade fall för att på så sätt få fram förutsägelser om den okända gärningsmannen (Granhag & Christianson, 2008). Det finns två olika typer av induktivt tänkande inom GMP (Turvey, 2005).
Den andra typen av induktiv inriktning kallas för statistisk argumentation. Denna inriktning kan vara övertygande eftersom man använder ”sunt förnuft” (Turvey, 2005). Induktiv profilering är bäst förstått som ett genomsnitt, eftersom det är en uppsättning av gärningsmannens egenskaper som är motiverade av erfarenhetsmässiga eller statistiska studier. Induktiva GMP är utformade för att vara generaliserade, vilket innebär att man drar slutsatser som baserade på det mest troliga statistiska utfall (Turvey, 2005). Fördelarna med den induktiva inriktningen är att den innehåller enkla metoder och verktyg som kan användas även av den som inte innehar en utbildning av brottsutredningar.
Den största kritiken som induktiv GMP får är just att den är för okvalificerad och ospecifik och därför, enligt kritikerna, är den deduktiva inriktningen mer exakt. Den induktiva inriktningen är ospecifik eftersom den är generaliserade och med hjälp av procentenheter talar om vad den troliga slutsatsen blir. Slutsatsen är alltså inte hundraprocentig (Turvey, 2005).
Geografisk profilering.
Geografisk profilering är en del av den induktiva inriktningen. Fördelen med statistisk inriktning är att den kan hantera stor mängd data och detta är hjälpsamt i fall som innehåller en nästan ohanterlig informationsbelastning, så kallad ”information overload” (Rossmo, 2000). Syftet med att arbeta med geografisk profilering är att minska informationsbelastningen. När man skapar en GMP försöker man finna de sannolika karaktärsdragen hos gärningsmannen medan den geografiska profileringen försöker finna vart gärningsmannens sannolika bas finns.
Målsättningen är att kunna uttala sig om gärningsmannens bostad, arbetsplats, partner och familj (Rossmo, 2000). Inom den geografiska profileringen är utgångspunkten att det finns en relation mellan platsen där gärningsmannen bor och där denne begår brott.
Teorin beskriver att det är gärningsmannens vardagliga liv som får denne att komma i kontakt med sina offer. Teorin behandlar hur och var möjligheterna till att begå brott uppstår och förutsäger att gärningsmannen begår brott i anslutning till de platser den vistats på, alltså nära arbetsplatsen, bostaden och liknande (Cohen & Felson 1979).
Deduktiv inriktning.
Den deduktiva inriktningen fokuserar enbart på det enskilda fallet och arbetar för att få fram ett beteendemönster hos den särskilda gärningsmannen (Turvey, 2005). Inriktningen är baserad på teorier som ser till det särskilda brottets omständigheter. Den här processen, med hjälp av de fysiska bevisen, som till exempel val av brottsplats och viktimologi, visar gärningsmannens egenskaper. Därefter, ju längre polisen kommer i sitt utredningsarbete blir bevisningen och GMP mer och mer specifik och förhoppningsvis kunna peka ut den skyldige gärningsmannen (Turvey, 2005). Denna inriktning innehåller tre steg (Granhag & Christianson, 2008). Första steget är forensisk analys som fastställer beteendet mellan offret och gärningsmannen. beteendet får man fram genom rekonstruktion, till exempel blodfläcksmönster eller vittnesutsagor. Andra steget är brottsofferanalys, eller viktimologi, som studerar offrets karaktäristiska drag. En riskanalys görs, det vill säga man studerar offrets livsstil för att kunna avgöra tidpunkten för brottet samt få fram hur stor risk både offret och gärningsmannen tog. Det är viktigt att känna till vilken risk gärningsmannen tog, till exempel attackerade denne under dagtid då det är lättare att upptäckas eller var det på en tom gatan nattid, eftersom detta ger information om gärningsmannens personlighet. Genom att känna till offrets egenskaper kan nämligen information om gärningsmannens MO.
För att få fram en beteendemässig analys läggs lika mycket tid på att analysera varje offer som att analysera gärningsmannen.
Grundtanken inom den deduktiva inriktningen är att det inte finns några gärningsmän som är exakt likadana. Inte bara kriminella personer utan varje enskild person har en unik uppsättning av erfarenheter och känslomässiga behov.
Brottsplatser speglar gärningsmannens karaktär eftersom denne väljer ut platsen efter eget tycke. Inom den deduktiva inriktningen faller även begreppet psykologisk profilering in. Psykologisk profilering är den rättsmedicinska tekniken som används för att analysera och utreda gärningsmannens beteende, motiv och bakgrund till det brottsliga beteende. Profilen bygger upp en beskrivande mall av den troliga gärningsmannen från den information som har samlats in från utredningen (Wilson, Lincon, & Kocsis, 1997). Profilerare inom den deduktiva inriktningen måste vara kritiska, ha en entusiasm för detaljer, viljan att ifrågasätta alla antagande och vara väl insatta inom den kriminaltekniska vetenskapen. Positivt med den deduktiva inriktningen är att den ser varje fall som ett enskilt fall. Inom den deduktiva anser man att inga kriminella är exakt lika utan har egna erfarenheter, impulser och motiv, precis som vilken människa som helst (Turvey, 2005). Istället, som det också nämnt ovan, bör varje individ ses som unik i utveckling av handlingar, motiv och beteende. Om ny information tillkommer i en utredning skall den analyseras och bedömas på nytt då gärningsmannens beteende utvecklas över tid (Granhag & Christianson, 2008).
Inom det deduktiva arbetet måste helheten mellan den forensiska bevisningen, offrets beteende och det kriminella beteendet behärskas eftersom det kritiska tänkandet är avgörande (Turvey 2005).