När det argumenteras för att Nero i själva verket skulle vara oskyldig brukar man gärna
skjuta in sig på det förhållandet att spår från honom saknades på Lisas kropp men då
låter bli att beakta det faktumet att en kropp stadd i förruttnelse - och här var det fråga
om instängdhet i ett klädskåp i en byssja mitt under varmaste försommar - snart "befrias"
från allt vad identifierbara spår heter.
Jag håller faktiskt inte alls för osannolikt att Nero i något skede varit väldigt oförsiktig av sig
och haft sina svettiga, icke handskbeklädda, labbar lite här och var på sitt offers kropp.
När han var som mest upphetsad i sitt sjuka värv tänktes det kanske inte så mycket på
hur det blev med spår från honom.
Det har ju aldrig varit hans mening rimligtvis att offret någonsin skulle kunna påträffas.
Han hade nog avsett att bära sig åt annorlunda med kroppen än vad som blev fallet.
Faktorer han inte kunde förutse drabbade honom och sabbade den ursprungliga planen.
Arbetsgivarens ene sons uppdykande på vägen utanför ladan vid en kritisk tidpunkt fick honom
till exempel att handla något brådstörtat och det blev en snabb tur hem till bostaden
med ett lik i lasten där det sattes att röka på trappan vid sjutiden på kvällen.
Sedan raskt iväg till Martorp med "lasten", men
dit var det nog aldrig tänkt
egentligen från början att det skulle åkas med mordoffret. Nu blev det så i alla fall.
Och ett antal timmar passerade och snart var hela trakten översållad av poliser och
andra som letade febrilt efter den spårlöst försvunna flickan och detta hade aldrig i livet
herr Bilevicius räknat med på långa vägar.
Hemma i Litauen - på sin höjd kanske 10 stycken pers som engagerat sig i ett sökande.
Inte hade det väckt sån uppståndelse där, tänkte en rätt häpen och snart också
hypernervös flickmördare på 35 bast med svetten lackande i ansiktet och med en av
dagens många, många cigg med darande hand instoppad i mungipan.
Pådraget med stort P hindrade ett och annat planerat från att äga rum.
Nero fick inte iväg kroppen från den förbannade byssjan och till en slutförvaring långt
under marken nånstans och det skavde så rysligt i honom med detta att han inte tordes agera.
Han bad till högre makter om skyfall så det jobbiga folket i sina gula västar skulle mötas
av lite svårigheter i det fortsatta sökandet, men icke heller ville man lyssna till honom
däruppifrån. Bara motgångar plötsligt för stackars Nero. Det hade ju gått så perfekt
med själva överfallet och gärningen som han drömt så lääääänge om att få genomföra.
Varför kunde det inte fortsatt gå hans väg? undrade en djupt bekymrad gästarbetare
och tyckte nu så väldigt synd om sig själv.
Det skulle nu inte dröja så länge förrän han blev mycket intresserad av att leta maskar
och dessa måste alldeles bestämt letas reda på borta på Martorp.
Och så rullade det på och resten vet vi.
Här har det nu spekulerats friskt, men vad fan, det får man väl tillåta sig nån enstaka gång.