Allt prat om Slow Cinema och Bela Tarr och Sátántangó har fått mig motiverad. Dags att beta av alla de här konstnärsregissörerna man har hört talas om men inte sett något utav. Börjar dock lite försiktigt med att se en klassiker från 40-talet: La Belle et la Bête (1946) av Jean Cocteau.
Edit: Kom på att jag ju faktiskt har folksagan i en samlingsvolym på engelska. Den verkar vara ganska kort så läser den först och ser sen filmen efteråt.
__________________
Senast redigerad av chessjamt 2016-04-08 kl. 14:51.
När jag var tonåring såg jag Spielberg-debuten Duel (1971) och tyckte att den var fånig. Nu i vuxen ålder, med några hundra lästa skräcknoveller i bagaget vars koncept kan variera från skrämmande realistiska till skrämmande absurda, har jag lärt mig att acceptera fiktiva verk för vad de är och alltid utgå från de presenterade förutsättningarna.
Jag har själv i dagarna börjat skriva synopsis till en novell om en gravt överviktig person som vaknar upp i ett fängelse gjort av marshmallows och som måste äta sig ut. Är inte det fånigt? Jo! Superfånigt! Men kul!
Jag läste en Stephen King-novell förra veckan som handlade om att lastbilarna fått liv och nu försöker förslava mänskligheten. Är inte det fånigt? Jo! Superfånigt.
Med tanke på att jag nu omfamnar fiktiva koncept av dessa slag framstår Duel plötsligt som inte alls särskilt fånig. Därför ska jag nu, efter ca 10 år, se om den.
-----
Förmodligen kommer jag därefter se världens älsklingsfilm Mad Max: Fury Road (2015) som nu finns på svenska Netflix. Den har jag inte sett tidigare. Lite synd att jag inte såg den på bio, antar jag så här i retrospekt. Men jag var aldrig så peppad på det.
Och när jag tänker på det så är väl de två filmerna ganska lika ändå. Förhållandevis. Temamässigt. Inte budgetmässigt.
Tror det blir en superbra filmkväll med dessa två!
I kväll får det bli Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004). En riktigt bra film minns jag den som och kanske att jag reviderar mitt omdöme efter en omtitt.
Tänkte också bege mig till 60-talets Frankrike. Det blir dock My Night at Maud's (1969) för min del.
Just det ja, Rohmer. Verkar populär här på forumet och honom skulle jag ju också upptäcka men tappade lusten efter första filmen jag såg, La Collectionneuse, som var sådär pissdryg som fransmännen då och då är.