Citat:
Ursprungligen postat av
Fagro
Jag känner till också tekniska lösningar men i det här fallet var rekvisitan att gärningsmannen skulle ha hängt Lisa genom att med ett snöre dragit över ett rör mer än 2 meter över marken hissat upp henne till röret och på det viset hängt henne.
Med block och rep blir det något helt annat att hissa upp material, då använder man hjulet som hjälpmedel, men skall man även med block och rep dra upp ca 55 kg fordras en dragkraft på mer än 55 kg därför det blir friktion också.
Jag frågade en invandrare som jobbat på byggen i sitt hemland hur stor vikt de drog upp material med block och rep, han sade en ensam person 10-20 kg med fler personer mer.
Block och rep användes när det är mindre reparationsjobb och kanske litet bygge.
Att dra upp en vikt på 55 kg med ett snöre över ett rör det säger sig själv att det är inte möjligt, det blir en enorm friktion genom att snöret ligger mot röret.
Att lyfta 50 kg med två händer är inte lätt och att dra upp den tyngden i ett snöre över ett rör är rena skämtet.
När brandmän och soldater bär personer läggs de på axeln och är inget problem att bära en person även med hög vikt, det är tekniken att få upp personen på axeln.
Jag har ju misslyckats som pedagog och tar därför hjälp av expertisen vid Harvarduniversitetet. På följande sida i deras serie med popularisering av ämnet mekanik förklaras fenomenet friktionsbromsad lina (klicka för större bilder).
http://sciencedemonstrations.fas.harvard.edu/presentations/rope-friction-around-pole
Notera hur liten kraft som behövs för att hålla emot tyngden, beroende på antalet varv runt stången. I bild 1 räcker tyngden av den lösa repändan ! Annars räcker det med fingernypan.
Av detta drar man två slutsatser:
1 Det är praktiskt taget omöjligt att
fira upp 50 kg ens om bara ett varv är lindat (Fagros påpekande).
2 Med tyngden väl på plats är det oerhört lätt att hålla den kvar, liksom att släppa ner den kontrollerat för justering av läge.
De som läst fysik på högskolenivå känner till och förstår mekaniken i detta, men rent praktiskt är det tusentals år gammal kunskap bland snickare, grovarbetare, sjöfolk, jägare, bergsklättrare och praktiskt folk i allmänhet.
Man förstår också att det är lätt att med en hand slå en enkel knop för permanent fixering. Men det räcker att lägga den obelastade änden under den belastade och rycka till för att låsa hela anordningen.
Mitt förslag till tillämpning:
GM förbereder genom att lägga ett snöre löst över röret på det föreslagna sättet. Man kan tänka sig att han står vänd västerut med rören framför sig och lindar framåt från rörkröken mot hålet i väggen 3-4 varv. Hans räckvidd med armarna är fullt tillräcklig.
En snara/ögla kan ha varit förberedd (jag tror det), men det saknar betydelse för den nu aktuella problematiken. Det naturligaste är att hänga offret i den ända av snöret som är närmast rörkröken och alltså på den sida som vetter åt rummet. Med ett raskt grepp med vänster arm om offrets höftparti och helt eller partiellt lyft, samtidigt som den andra ändan av snöret enkelt dras åt för att låsa, är kroppen på plats, hängande i stort sett framför rören (ansiktet österut) med ca 30 cm utrymme för vänstra kroppshalvan mot väggen mot ladan (norrut) och ca 13 cm utrymme bakom ryggen. Inga utrymmesproblem alls.
Själva förfarandet med kroppen kan ha tagit en mängd olika former – vilken går knappast att bevisa. T ex kan hängningen ha föregåtts av strypning genom att offret med successiv spänning av snöret tvingats upp på tå (Rader’s stil). Någon högre hängning behöver inte alls ha ägt rum. Men hängningen kan å andra sidan ha varit riktigt hög också, t o m så hög att huvudet hamnat i nivå mer eller mindre ovan röret.
Den som blir intresserad av det mekaniskt vackra, som här har skändats, kan studera följande artikel med en närmare utredning och en härledning av Euler–Eytelweins formel från 1762. Där finns också en tabell över utväxlingskrafterna för olika antal snörvarv. En intressant iakttagelse från sjölivet är att just tre varv anses lagom, eftersom flera varv kan göra reglerandet besvärligt:
https://en.wikipedia.org/wiki/Capstan_equation
Överkurs: med antagandet om en helt flexibel, oelastisk lina med likformig ytfriktion gäller formeln oberoende av det omlindade objektets och snörets dimensioner och form ! Villkoren i det aktuella fallet är för tillämpningen väl uppfyllda.
Att en vuxen man kan lyfta en liten kvinna trodde jag var allmänt känt (och prövat). Den som tvivlar kan nu pröva själv under vänskapliga former (för en otränad är det klokt att spara ryggen genom att böja knäna och lyfta med lårmusklerna). Om man inte vill anstränga sig, erbjuder Youtube åtskilliga exempel. Man kan också åka till ett byggvaruhus och se hantverkare lasta in två 25-kilos betongsäckar i taget i bilen.
Att ett balsnöre håller långt över lasten av en 50 kg-kropp har intygats av folk som vet.
Detta är mekaniken. Frågan om bemästrandet av kroppen omfattar en helt annan problematik, som jag inte går in på här. Den har utretts ordentligt med övervägande av skräckslaget, hotat, psykiskt paralyserat, medvetslöst, döende eller redan dött offer. Vid levande offer har övervägts fjättring av fötter och/eller händer med snöre eller tejp eller låsning av kläderna. Oavsett omständigheterna är den mekaniska verkligheten i princip klar och den erbjuder uppenbarligen ett lätt förberett och lättmanövrerat arrangemang. Jag tycker alltså att det visats att hängningen på den aktuella platsen var väl genomförbar och att det finns spår som indikerar en viss typ av förfarande.
En rekonstruktion skulle naturligtvis undanröja varje tvivel. Jag skulle själv åta mig att genomföra den, för jag har provat alla moment. Jag är visserligen sportig, men en skrivbordsmänniska av en helt annan årsmodell än NB:s.
