Psykiskt skör och cannabis

Hej, jag är en av de här "psykisk-t sköra" personerna som rökt cannabis och fyllt sitt liv med tio gånger så mycket ångest som innan. Jag var med om en trafikolycka när jag var ung och såg min pappa dö framför mina ögon när jag var 1 år och så därav har jag blivit en skör person. Att vara psykiskt skör i mitt fall har varit att ha växt upp med en jävla panikångest och haft svårt att göra saker i livet som för andra varit super lätt t.ex. växa upp och förstå världen utan att bli rädd för dess spontanhet. Mamma är sjukskriven pga hjärnskada sen olyckan, brorsan bröt benet i olyckan annars mår alla okej idag. Detta var för 17 år sedan.

Jag är som sagt 18 år nu och såklart började alla mina barndomskompisar röka på när droger introducerades i gymnasiet/sent i nian. Jag drogs med efter mycket om och men och provade för första gången i nian på sommarlovet. Jag hade panik under hela ruset och det kunde förmodligen gått hur illa som helst, psykos? vad vet jag. Ända sen dess har jag varje gång jag träffat dessa polare endast tagit 1-2 bloss marijuana för syns skull. Det var de ända polarna jag hade och de hade liksom börjat frysa ut mig då jag inte hype:at cannabis lika mycket som dom.. så det var röka eller bli ensam. Vi pratar 20-30 tal smakprov under 1,5års tid. Det hände 3 gånger att jag vågade prova mer än bara ett fåtal bloss och man kan säga att jag endast varit hög 3 gånger.

I höstas efter en kväll utomhus och ett litet smakprov så vaknade jag däremot dagen efter av att jag hallucinerade. Såg människor under mig bl.a precis som om att det faktiskt är någon som står åt ett annat håll under oss. Därefter såg jag mycket annorlunda på saker och ting under resten av dagen kände jag mig helt borta såg hur himlen krökte sig precis som om att vi var på ett klot (vilket vi är). Förmodligen vad vanligt folk tycker är så skönt med cannabis.. För mig var det iallafall en okontrollerbar panik som inte släppte. Inget jag kunde göra åt saken, helt omöjligt att lugna ner sig. Det släppte inte dagen efter, ångesten var konstant. Då började jag grubbla, vi är på en planet, någon står under mig fast åt ett annat håll just nu och panik på panik. Jag låg hemma i soffan och hyperventilerade kunde inte röra mig, bara att gå till köket var som om att tvinga sig själv att hoppa nerför en bro. I flera veckor höll det på. Jag såg så konstigt på allt, overklighetskänslor allt var på låtsas. Jag satt hemma och hallucinerade till att jag kände hur jorden rörde sig låg och bara skakade för att det var så otäckt och skapade sån panik i min kropp. Jag gick inte i skolan på 2 månader och missade otroligt mycket. Det höll på jätte länge och ser fortfarande jätte konstigt på saker och ting. Min hjärna försöker förstå jordens rundhet men det går inte.

Nu har det gått lite drygt 4,5 månad sen det hände. Jag har ångest 24 timmar om dygnet över jordens rundhet och att jorden snurrar och att vi susar igenom universum på en boll. Detta har förstört min skolgång och mitt liv hitills. Jag har sedan dess fått terapi-kontakt, träffat psykiatriker och fått medicinsk hjälp i form av anti-depp och lugnande. Ingenting är dock som det ska vara, varje dag är en kamp mot självmordstankar och grubblande.

Jag ser annorlunda på livet och upplever att jag susar iväg i tankarna konstant. Aldrig gillat cannabis, var till och med ren på pissproven jag behövde göra ändå så har det fkat upp min hjärna. Kompisarna åkte dit pga min jävla skörhet gentemot rökat. De pratar inte med mig längre, lämnade mig åt mitt öde då langarens namn även dök upp hos diverse föräldrar. Fick hot mot mig strax efter jag sneade ur och när jag hade det som jobbigast. Jaja jag vet inte om någon här har respekt för det som hänt mig alls, samhället och människor tolkar bara skörhet som en svaghet. Men jag har hamnat riktigt jävla snett i min syn på min verkligheten och ville bara få ut det någonstans..
Tack

inb4 ban

Styckeindelning. Snälla.

Gravitation förklarar ditt grubbleri. Om det hjälper tror jag inte då du lär få ångest över något annat så sök hjälp.

Du är starkare än du tror. Och finns inte en sportmössa att du minns din pappas död på riktigt om du var 1. Det är nåt du och din familj intalar dej. Och vi står alla på samma klot i universum, böj knäna och enjoy the surf.

Kommer du ihåg när din pappa dog, förstod du vad som hände?
Jag har minnen från när jag är ett år, det är inte så vanligt att man har det. Det behöver inte betyda att det är anledningen till att du känner dig skör(mår dåligt), men jag förstår att du kopplar ihop det.

Du rökte upprepade gånger trots att du mådde dåligt, du lyssnade inte på signalerna från ditt psyke. Cannabis är en paradoxal drog, den är väldigt snäll och mjuk när det gäller biverkningar i allmänhet men det finns tillfällen när man ska låta bli den eftersom den samtidigt är väldigt tung i sin effekt. Det är lätt att avgöra om man borde röka eller inte, man mår psykiskt dåligt(ofta tung ångest/panikångest) när man är påverkad eller dagarna efteråt. Upplever man en förhöjd ångest och röker så är det första man bör göra att sluta röka. Fortsätter man så är det (enligt mig) hög risk att man förvärrar sina problem snabbt och onödigt mycket.

Det finns de som blir hjälpta i sin ångest av cannabis, de mår inte dåligt under ruset eller efteråt.

Mår du dåligt så rök inte. Ganska simpelt.

Det är inte rökat som gör att du mår dåligt, rökat gör det bara mer påtagligt hur dåligt du mår. Du behöver främst utvärdera dina känslor och ta reda på varför du har ångest och vad du måste göra för att ta kontroll över dina känslor. Det brukar inte vara svårt så länge man kan undvika att förneka sina känslor. Var analytisk kring dina känslor, ta reda på hur, varför och när du upplever de saker du utpekar som problem. Det är inte svårt att se varför man känner som man gör. Det handlar om att man försöker trycka ner sina känslor som sedan våldtar en när de växer sig för stora.

Att samhället tolkar skörhet som en svaghet är inte ditt problem. Problemet är varför du är skör. Röka kommer aldrig att hjälpa dig ändra på det, men när du har ändrat på det så kan röka hjälpa dig njuta av det.

Man kan ju bli överraskad ibland, ditt svar skulle kunna vara väldigt genomtänkt, men det kan också vara bara en massa raggarbilar med raggarrövar i rutorna(tveksam humor).

Gravitationens relation till grubbleri är inte problemet, den är en förutsättning för att kunna tänka.

Svårt å sätta sig in, hur det kretsar runt dig. Men har rökt ett bra tag och man får tankarna att man vill bara försvinna typ. Bästa sätter är att bryta kontakt med de som sysslar med den skiten. Jag började plugga och försöka ta tag på mig själv. Började även meditera, bara sätta sig ner och försöka tänka på inget. Efter det börja steg för steg reflektera över mig själv(fick känslan av att man blev lite hög, samt en lättnad i kroppen) vet inte om detta hjälper men kan rekommendera att bara sätta dig 10 min och känna hur det funkar för dig.
Hoppas du känner dig frisk bra igen gubben!

Tack för svaret, jag har fåtal minnen från olyckan. Jag hade korta samtalskontakter när jag var ung med två olika terapeuter vid olika tillfällen och de har varit övertygade om att olyckan varit skälet till min panik-ångest. Därför antar jag att det är den största orsaken till min skörhet. Skälet till att jag inte fortsatte att gå var min unga envishet då jag inte ville sitta och samtala med en gumma utan hellre vara hemma och leka med kompisar när jag var 8 bast.. och för att panik attackerna alltid släppte efter en viss tid vid de olika tidsperioderna i mitt liv som var ångestfyllda.

Jag skulle verkligen bara ha dumpat kompisarna när de började med skiten.. jag trodde min panik som jag upplevde under rusen bara var nojja som jag skulle styra bort igenom att röka ändå och prova lite gran under en lite längre tid. Dom hade ju tok kul kompisarna, plus att jag kände alla väl. Såvitt jag vet kände jag dock ingen kraftigare ångest efter jag rökt förrens först i höstas, troligen för att jag alltid varit van med ångest i vardagen och inte sett det som något annorlunda.

Jag förstår att cannabis hjälper många personer samtidigt som den för såna som mig med tidigare problem kan göra skada.

Tack för ditt svar, skönt att veta att man inte är den enda som fått problem av denna sort.. kompisarna är borta sedan länge har ingen kontakt med dom alls vilket förmodligen är det bästa för mig.. tråkigt att man ska behöva förlora barndomskompisar pga droger sånt händer väl alla iförsej. Jag kan prova det där med meditering.. 10 minuter om dagen kan ju inte skada att prova

Tack , men det är inte jag som dragit slutsatsen att min pappas död har med saken att göra det är psykologer som gjort, glömde att nämna mina tidigare kontakter med terapeuter när jag varit yngre men skulle blivit en förbaskat lång text!

Skuldbelägg inte dig själv. Du var inte gammal när du rökte.

Oavsett. I framtiden är det endast du som kan avgöra hur ditt liv ska se ut och hur du ska må långsiktigt. Skyll inget på någon eller något, det är ändå bara du som kan förändra ditt liv.