Citat:
Ursprungligen postat av
FurirRevaer
Ja, jämför man med vad som "fanns" på CP och det gick till rättegång i hans fall, så kan man ju undra över varför det inte ens gick till häktningsförhandling i VG:s fall. Skall man tro Börje Wingren, vilket jag faktiskt gör till stor del, så var åklagare Svensson märkligt passiv som förundersökningsledare. T o m så att Wingren själv fick skriva häktningsframställan... Inte bara underlaget alltså utan hela framställan. Hade KGS verkligen tagit del av hela materialet hade han i varje fall kunnat låta det gå till häktningsförhandling men redan här fegar han ur.
Jag var till en början påverkad av
Gunnar Walls och
Bröderna Poutiainens ganska negativa bild av
Börje Wingren. När jag verkligen satte mig in i turerna runt honom om
Viktor Gunnarsson fick jag en mera nyanserad bild och
KG Svenssons hjältegloria hamnade på sned.
Utan tvekan hade VG ibland varit väldigt resultatinriktad och utan tvekan ibland gått för långt, som i fallet med Tarquini-bröderna. Men i MOP har han ibland tillskrivits handlingar som inte entydigt kan kopplas till honom. Fotovisningen av VG genomfördes inte av BW och han förnekade energiskt att han hade något att göra med denna.
Påståendet att BW uppträtt hotfullt mot VG i förhörssituationen emanerar framförallt från VGs egen bok. Det är också ett faktum att VGs advokat
Gunnar Falk aldrig hade något att erinra mot BWs sätt att leda förhören. Med tanke på de många tips och hotfulla uttalanden VG gjort hade en häktingsförhandling inte var orimlig.
På mordnatten präglas inte BW av denna handlingsförlamning som kännetecknar en stor del av poliskåren. När han får höra om det märkliga biobesöket på Spegeln ser han till att höra vittnet omgående. Väl tillbaka på polishuset börjar han jaga
Walter Kirisits som under veckan före MOP uttalat hot mot både
Olof Palme och
Hans Holmer. Att han visar ett foto på WK för
Mårten Palme vid femtiden på morgonen kan han i mina ögon inte klandras för, tvärtom här är en polis som verkligen vänder på stenarna för att hitta en GM.
Som den store , lite oborstade , bullrande skåning BW var hade han säkerligen lätt för att komma på kant med både över och underordnade. För KGS tycker jag beteendet går igen från Kröcheraffären. Istället för att gå in pröva alla misstankar fegar han ur.
VGs kontakter har aldrig utretts i botten vare sig det gäller hans kontakter i högerkristna kretsar eller kontakterna med den Bulgariske ägaren av butiken på Döbelnsgatan 6, vars nyckel han hade i fickan. Hans påstådda kontakter med SÄPO har inte heller kommit upp till ytan.
Samtidigt ska sägas att VG trots massor av konfrontationer aldrig kunnat kopplas av vittnen till Dekorimahörnan. Inte heller stämmer hans löpstil med lite flickaktigt utåtroterande underben med den lite bredbenta löpstil som GM praktiserade. VG förblir ett mysterium som fortfarande lämnat en massa gåtor olösta.