Hur många i er personliga omgivning har inte ännu fattat invandringsproblematiken?

Nu när det gått ett ganska långt tag sedan valet 2014 och vi haft en sommar med bomber, skjutningar, en asyltsunami, taffsningar, våldtäkter, kravaller, knivdåd i Sverige och sanslösa terrordåd i övriga Europa så är jag väldigt intresserad av flashbackares egna erfarenheter av hur mycket personerna i deras egna omgivning fattar av läget.
Själv är jag chockerad över hur många ärthjärnor i min egna omgivning som fram till för i alla fall en månad sedan fortfarande inte fattade ett skit av läget och som fortfarande tror på myten om arbetskraftsunderskott, raketforskare och stackars ensamkommande som flytt från krig. Jag stöter fortfarande på nära bekanta som tror att Islam är bra och muslimer är precis som alla andra. Det är liksom inte som att de inte fått höra alternativa samhällsbeskrivningar från min sida i ett antal år nu.
Hur ser era erfarenheter ut? Är ni forfarande omgivna av multikultidyrkare som tror att allt kommer att lösa sig och att Sverige har en outsinnlig skattkista att tömma ur?
Har ni några egna idéer och förklaringar till denna bristande verklighetsförankning hos dessa individer?

Min familj (särskilt föräldrarna) lever i en bubbla och VILL där förbli.

Ja, de vet att invandrare begår mer brott, tär på välfärden osv. Men om inget hemskt skulle hända någon nära släkting, eller att omgivningen blev alldeles svart s a s, så skulle de tycka att allt var frid och fröjd.

Jag börjar ju delvis tro att det är en slags självbevarelsedrift för att inte packa ihop mentalt.
Samtidigt så läser de aldrig alternativ media och missar därför en hel del.

Hur Sverige ser ut om något decennium verkar inte bekymra dem.
Frågade om de inte brydde sig om Sverige? Då frågade de om vad Sverige var för något. Herregud alltså.
Svårt att göra något åt.

I min absoluta närhet har de flesta fattat. Mina föräldrar har till sist också gjort det (typ i alla fall) men vägrar rösta SD "eftersom det är ett rasistiskt parti". Jag, min man, mina svärföräldrar och mina närmaste vänner röstar SD.

Tyvärr hade jag det dåliga omdömet att vara aktiv i S förr och har många vänner och bekanta därifrån. Blir därför extremt less på Facebook till exempel för bland dem kan man hitta otroligt mycket dumt.

Men det är skönt att mina närmaste fattat.

Min omgivning ser och förstår, men om resten av befolkningen inte gör det så spelar det ingen roll.

Jag vill ge en personlig anekdot: en invandrare från Iran menar att Sverige inte brukade ha bostadsbrist, men undrar vad som nu hänt. Han kopplar alltså inte invandringen till minskad tillgång till bostäder. Det är intressant att påpeka det för invandrarna, lever de själva i förnekelse eller tror att Sverige är underlandet som kan fixa "det"? Invandraren i fråga var väl integrerad i det svenska samhället.

Jag ger dig mitt stöd. Man ska inte behöva övertala andra, man vet själv sanningen och lever efter den.

Dina föräldrar är troligen kulturrelativister ifall de svarade: Då frågade de om vad Sverige var för något. Faktiskt ett lustigt och spexigt svar.

För få har fattat, framförallt bland kvinnorna. Det är kört nu i alla fall. Vi svwnska män försökte men mot blattar+svenska kvinnor är vi i minoritet. Det går intr att driva en välfärdsstat med en population med en IQ-nivå runt 90. Jag har märkt av hur allt bara fungerar sämre och sämre i Sverige. Jag är nog inte ensam. Utbildade svenskar emigrerar. Medelmåttorna blir kvar, vem är dum nog att tro att det håller i längden?

Jag tror majoriteten faktiskt är det, då främst kvinnor och andra som inte sett utanförskapsområden på nära håll. Jag undrar om invandrarna själva fattar att landet går mot u-landsstatus. Jag tror de inte riktigt förstår utan tror att fri utbildning, välfärdsförmåner etc. alltid funnits i Sverige från Gustav Vasa och framåt.

Cirka hälften.

De som fortfarande är övertygade om att invandring är underbart och sverige måste bli mångkulturellt osv har dock definitivt ändrat tongång. Acceptansen mot SD har blivit normalt, och många uttrycker en viss irritation om invandringsrelaterade ämnen över den fakta som dom har börjat ta till sig (tex taffsandet på nyår och badhus, och bråken på asylboenden. De flesta tror dock fortfarande att dessa är unika och isolerade händelser).

Är dålig på att debattera och den där typen av "argument" är så dåliga att jag blir mållös. På det viset tappar jag ju tråden i en sån diskussion...Never argue with stupid people. They will drag you down to their level, and then beat you with experience. --Mark Twain.

Sverige är ju allt. Vårt arv, där vi lever och skaffar familj och där tryggheten finns. Nästan oersättligt och fortsätter det så här så finns det ingen fristad för vita kvar.

Jag har sympatiserat med SD i tio år och har släktingar som tidigare anklagat mig för att vara rasist, men som nu vaknat. De flesta av mina vänner och bekanta är dock fortfarande så insnöade och PK att det inte ens är någon idé att ens diskutera frågan.

Kanske är det jag som förändrats mest såtillvida att jag tycker allt mer illa om SD och deras vurmande för Israel. Dessutom har jag ledsnat så mycket på PK-ismen att jag tappat lusten att umgås med vissa vänner och bekanta. Jag har som det så vackert heter radikaliserats.

Jag har skrivit om det i en tidigare tråd. Det blev tvärt slut på vänskapen med de personer i min närhet som började PK:a sej och förfasades över mitt engagemang i invandringspolitiken.
Det blev inte så många kvar, det kändes sorgligt ett tag.
Kvalitet framför kvantitet tänkte jag.
Det svåraste har varit att förklara skillnaden mellan rasism och relevanta åsikter om invandringspolitiken.
Jag tycker synd om mej som umgåtts med så korkade personer i flera år.
Varför såg jag inte hur stockdumma dom var?
Ingen ide dom kommer krypande när dom ser att jag haft rätt. Om dom kommer ur förnekelsestadiet.
Som tur har mitt engagemang gett mej flera nya vänner.