Det fanns ingen operation som vi kunde köra som vi planerat det, det
dök alltid upp externa, oförutsägbara faktorer utanför vår kontroll.
Situationen var aldrig statisk, man var tvungen att vara flexibel. Det är
därför man på marknivå, måste kunna fatta beslut inom bråkdelen
av en sekund.
MR DU PLESSIS: Förstår jag dig rätt, att, om du hade haft information
om att det var barn som bodde med sina föräldrar i huset, varav ett var
dövt och inte deltog i befrielserörelser, skulle du ha tagit dig an uppgiften
på ett annat sätt, ur ett annat perspektiv?
MR DE KOCK: Herr ordförande, ja vi skulle ha använt en helt annan
strategi. Vi skulle ha försökt att arbeta fram en annan plan åtminstone.
MR DU PLESSIS: Kan vi vara överens om att det i den här delen av undersökningen
finns tre oskyldiga personer som dödades i operationen.
Skulle det vara korrekt av mig att hävda, jag vet att det låter hårt, men,
är det rätt för uppfattat att dessa tre människors död bör betraktas som
något som nödvändigt, något som var tvunget att ske utifrån konfliktsituationen
som rådde i vårt land vid denna tid?
MR DE KOCK: Herr ordförande, ett problem var att människor ibland
var på fel plats vid fel tidpunkt och därför kan ha dödats. Till exempel,
armén bombade en fabrik nära Maputo, de sa att det var en militäranläggning,
men det fanns bara civila där. Jag menar inte att vara
sarkastisk, jag försöker bara ge en bild. En jordbrukare som bor nära
gränsen kan vara ett mål. Han stiger på en landmina, just den dagen då
han har två familjer på besök på gården och de far i luften med honom.
Denna typ av situation är den smutsiga baksidan när allt inte alltid gå
enligt planen. Det är den sorgliga realiteten.
MR DU PLESSIS: Har jag uppfattat dig rätt när jag säger att din inställning
vid den tiden till att välplanerade operationer mot vissa personer
innebar att oskyldiga offer skulle kunna accepteras i namn av den
kamp som du utkämpade i detta skede?
MR DE KOCK: Herr ordförande, jag vet inte om en persons död kan
accepteras. Om en person hade angripit dig, som en direkt fysisk motståndare
kanske, men i dessa tider när det gäller organisationer som
slåss mot varandra och har noll tolerans för varandra och vill göra saker med hjälp av vapen och inte med diplomati, skulle jag ändå inte
säga att det är försvarbart.
MR DU PLESSIS: Herr de Kock, låt oss återvända till Vlakplaas när det
gäller frågan om oskyldiga människor. Har jag rätt när jag säger att tillvägagångssättet var, som det är i alla krigssituationer på andra platser i
världen också, att ibland kunde situationer uppstå där du för saken du
kämpade för lät oskyldiga människor hamna i korselden, människor
som faktiskt offrades för saken? Stämmer detta in på var som hände i
Vlakplaas?
MR DE KOCK: Herr ordförande, man kan inte bara offra oskyldiga
människor för saken. Det som hände där som på grund av den rådande
situationen, hände av omständigheter som låg utanför min kontroll.
Craig Williamson visste hur rutinerad erfaren och iskall Eugene de Kock var att lösa
operationer. De Kock blev handplockad av Craig Williamson från ”Kovoet” trupperna, som krigade mot SWAPO gerillan i Namiba. Det var i samband med operationen av sprängningen av ANC:s huvudkontor i London 1982. Och utbildades av Craig W på Daisy farm- som låg beläget någon mil från Vlakplaas- att verka som agent i Europa. Det råder ingen som helst tveksamhet över att Craig Williamson aldrig skulle tvekat över att välja ut just de Kock vid speciellt extrema mordoperationer.
Eugene de Kocks vittnesmål om Londonbomben i sannings och
försonings- kommissionen (TRC):
”På huvudkontoret fick vi veta att vi skulle bege oss till London. Vi började genast förbereda oss för operationen. Detta inkluderade fixa falska
pass, resecheckar, inköp av kläder och ”få läggning” om vårt mål,
som var ANC:s huvudkontor i London beläget på 27 Patten Street. Peter
Casselton, baserad i London, hade fått sprängämnen och
detonatorer i förseglade lådor via den sydafrikanska ambassaden.”
dök alltid upp externa, oförutsägbara faktorer utanför vår kontroll.
Situationen var aldrig statisk, man var tvungen att vara flexibel. Det är
därför man på marknivå, måste kunna fatta beslut inom bråkdelen
av en sekund.
MR DU PLESSIS: Förstår jag dig rätt, att, om du hade haft information
om att det var barn som bodde med sina föräldrar i huset, varav ett var
dövt och inte deltog i befrielserörelser, skulle du ha tagit dig an uppgiften
på ett annat sätt, ur ett annat perspektiv?
MR DE KOCK: Herr ordförande, ja vi skulle ha använt en helt annan
strategi. Vi skulle ha försökt att arbeta fram en annan plan åtminstone.
MR DU PLESSIS: Kan vi vara överens om att det i den här delen av undersökningen
finns tre oskyldiga personer som dödades i operationen.
Skulle det vara korrekt av mig att hävda, jag vet att det låter hårt, men,
är det rätt för uppfattat att dessa tre människors död bör betraktas som
något som nödvändigt, något som var tvunget att ske utifrån konfliktsituationen
som rådde i vårt land vid denna tid?
MR DE KOCK: Herr ordförande, ett problem var att människor ibland
var på fel plats vid fel tidpunkt och därför kan ha dödats. Till exempel,
armén bombade en fabrik nära Maputo, de sa att det var en militäranläggning,
men det fanns bara civila där. Jag menar inte att vara
sarkastisk, jag försöker bara ge en bild. En jordbrukare som bor nära
gränsen kan vara ett mål. Han stiger på en landmina, just den dagen då
han har två familjer på besök på gården och de far i luften med honom.
Denna typ av situation är den smutsiga baksidan när allt inte alltid gå
enligt planen. Det är den sorgliga realiteten.
MR DU PLESSIS: Har jag uppfattat dig rätt när jag säger att din inställning
vid den tiden till att välplanerade operationer mot vissa personer
innebar att oskyldiga offer skulle kunna accepteras i namn av den
kamp som du utkämpade i detta skede?
MR DE KOCK: Herr ordförande, jag vet inte om en persons död kan
accepteras. Om en person hade angripit dig, som en direkt fysisk motståndare
kanske, men i dessa tider när det gäller organisationer som
slåss mot varandra och har noll tolerans för varandra och vill göra saker med hjälp av vapen och inte med diplomati, skulle jag ändå inte
säga att det är försvarbart.
MR DU PLESSIS: Herr de Kock, låt oss återvända till Vlakplaas när det
gäller frågan om oskyldiga människor. Har jag rätt när jag säger att tillvägagångssättet var, som det är i alla krigssituationer på andra platser i
världen också, att ibland kunde situationer uppstå där du för saken du
kämpade för lät oskyldiga människor hamna i korselden, människor
som faktiskt offrades för saken? Stämmer detta in på var som hände i
Vlakplaas?
MR DE KOCK: Herr ordförande, man kan inte bara offra oskyldiga
människor för saken. Det som hände där som på grund av den rådande
situationen, hände av omständigheter som låg utanför min kontroll.
Craig Williamson visste hur rutinerad erfaren och iskall Eugene de Kock var att lösa
operationer. De Kock blev handplockad av Craig Williamson från ”Kovoet” trupperna, som krigade mot SWAPO gerillan i Namiba. Det var i samband med operationen av sprängningen av ANC:s huvudkontor i London 1982. Och utbildades av Craig W på Daisy farm- som låg beläget någon mil från Vlakplaas- att verka som agent i Europa. Det råder ingen som helst tveksamhet över att Craig Williamson aldrig skulle tvekat över att välja ut just de Kock vid speciellt extrema mordoperationer.
Eugene de Kocks vittnesmål om Londonbomben i sannings och
försonings- kommissionen (TRC):
”På huvudkontoret fick vi veta att vi skulle bege oss till London. Vi började genast förbereda oss för operationen. Detta inkluderade fixa falska
pass, resecheckar, inköp av kläder och ”få läggning” om vårt mål,
som var ANC:s huvudkontor i London beläget på 27 Patten Street. Peter
Casselton, baserad i London, hade fått sprängämnen och
detonatorer i förseglade lådor via den sydafrikanska ambassaden.”