Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Rudling gjorde en värdefull insats när han visade på att AA suddat ut twitter och bloggposter. Det var ju det som gjorde att Assange kallade honom till vittne i den första London-rättegången. Rudlings position bygger ju på detta inspel. Han undertecknar också DN-artikeln som vittne.

Vittnet Rudling riktar/riktade strålkastarljuset på AA. AA blev förstås upprörd ("den andra var lika drivande"). Däremot har jag inte sett att Rudling någonsin granskat eller yttrat sig kritiskt om SW. Men kanske har jag fel?

Och nu blandar du som vanligt ihop äpplen och päron.

Normalt i ett fall som detta, det är ju att om regeringen inte tycker att en myndighet agerat korrekt så måste regeringen vidta åtgärd av något slag. Åtgärden kan dock vanligen inte inskränka sig till att "köra över" myndigheten, utan oftast krävs någon form av följdåtgärder t ex omorganisation, ny generaldirektör eller nåt annat.

Vad som är rätt.... Ja, det är en bra fråga. Vad är rätt? Det är intressanta filosofiska frågeställningar som det handlar om. Vad är rätt, vad är fel och kan sådant som är fel vara berättigat i vissa situationer? Om du tänker bort din åsikt att åklagaren har fel och i stället (försöker) se objektivt på saken. Vad är då rätt? För vi vet ju faktiskt inte säkert - inte du heller - vad som hände i sängen hos SW (det finns olika versioner och spekulationer), men säkra fakta har ingen (SW och JA undantagna, men vad de återberättar behöver inte överensstämma med sanningen eftersom de - gäller båda två - kan ha motiv att ge sken av något annat). Om nu någon t ex tycker att även lindriga sexbrott bör föranleda dödsstraff, vore det då också fortfarande fel att JA befinner sig i asyl i flera år? Vad är rätt eller fel om man tycker spridningen av information är så superviktig så att den är värd vissa offer, vilka offer är den då värd? Väldtäkt? Korruption? Eller rent av mord? Eller kanske några års fängelse? Det sistnämnda har regimkritiker i många länder tyckt, t ex.

- "Rätt" är att ha ett oberoende rättssystem som inte används för att driva en politisk agenda.
- "Rätt" är att rättssystemet använder tvångsmedel som står i proportion till det man vill åstadkomma.
- "Rätt" är att åklagare skall vara oberoende, objektiva och driva utredningar framåt på alla sätt de kan (som det står i deras arbetsbeskrivning)
- "Rätt" är att alla skall behandlas lika inför lagen (även om man har gjort något helt annat som många ogillar).
- "Rätt" är att stötta FN:s arbete för mänskliga rättigheter, även när det går emot Sverige

Vet inte om det är filosofi?!
För mig är det grundläggande saker om vi vill att Sverige skall vara en rättsstat.

Att det "rätt" är rätt uttryckt på ovanstående är nog ganska okontroversiellt. Frågan blir ju lite mer problematisk när det kommer till tillämpningen: vad är oberoende? Vad är en politisk agenda? Vad är att driva framåt? Vad är lika inför lagen? Osv. Synen på detta varierar.

Ni anklagar åklagaren/svenska regeringen för att ha en politisk agenda. Men vad driver då JA för något, har inte han en agenda som ganska många uppfattar som politisk (i vart fall framgår det ju av denna tråd att många skribenter här menar att USA anser hans agenda politisk)? Åklagaren ska vara oberoende och objektiv, javisst självklart, men åklagaren är oberoende per definition så frågan är ju hur det ser ut i det enskilda fallet och därmed blir oberoendet helt plötsligt en bedömnings- och åsiktsfråga. Vad som är proportionellt är också beroende av den åsikt man har; tveklöst är tre års frihetsberövande oproportionellt om straffvärdet är ett par månaders fängelse, men är tre år oproportionerligt om straffvärdet är 40 års fängelse? Mänskliga rättigheter är alla överens om - så länge man inte behöver precisera dem: Saudiarabien och Kuba är medlemmar i FNs råd för mänskliga rättigheter, men ytterst få länder verkar tycka att de båda utgör goda exempel i det avseendet.

Regeringen har i och för sig vidtagit åtminstone en åtgärd innan UN WGADs beslut, nämligen ett avtal med Ecuador för ömsesidig rättshjälp. Konsekvensen är troligen att Marianne får nöja sig med att lämna över sina frågor till Ecuadors åklagare som rättssäkert sköter förhöret under överinseende av en svensk åklagare som får sitta och titta på Assanges reaktioner på Mariannes översatta spörsmål, förutsatt att frågorna och fallet håller måttet i Ecuadors rättssystems ögon. Detta kan ge Marianne problem, och Marianne vill därför överväga ytterligare.

När Assange inte tyckte att de svenska myndigheterna skötte sig så gjorde han en anmälan till UN WGAD, vars beslut svenska myndigheter, inklusive Åklagarmyndigheten, förväntas lyda. Du har en poäng i att det kan vara svårt för regeringen att "köra över" ÅM, men nog kunde de ha varit lite försiktigare med att ge dem sitt helhjärtade stöd? Får de inte köra över ÅM ska de heller inte höja dem till skyarna. De borde inte ha sagt att Marianne har "best knowledge" och därför vet bäst vad som ska göras. De borde ha nöjt sig med att konstatera att Marianne har den makt hon har och de får inte lägga sig i. De borde heller inte ha benämnt målsägarna "offer". Regeringens stöd för Marianne kan göra det svårare för domstolar att döma rättvist till Assanges fördel.

Domstolsbeslut verkar vara enda vägen framåt eftersom Marianne vägrar lyda UN WGAD. Ett svenskt domstolsbeslut måste hon nämligen lyda. Det blir intressant att se vad Marianne gör om Tingsrätten äntligen skulle döma till Assanges fördel. Hur långt kommer hon att överklaga, tro?


Själv tycker jag att man objektivt kan säga att Marianne gör fel eftersom hon inte lyder UNWGADs beslut. Rent objektivt kan man även säga att Marianne hade fel när hon ljög om att förhör utomlands skulle vara olagligt. Rent objektivt tycker jag Rudling gör för stor sak av §12 som anger fall då UK kan godkänna en EAW-begäran utan att åtal väckts. Det blir nämligen svårt för åklagaren att bevisa att enda skälet till att hon inte väckt åtal är att Assange befinner sig utomlands. Där kan man rent objektivt tycka att åklagaren har fel.

Om lindriga sexbrottsanklagelser ger dödsstraff, då är det definitivt befogat med asyl. Det "lustiga" med Mariannes bruk av EAWn är att hon hanterat Assange som om han vore en terrorist eller inblandad i systematisk grov brottslighet. Det var ju den typen av brott som EAWn egentligen skapades för. Marianne har alltså gått USAs ärenden genom att agera som om han vore en terrorist för vilken inga medel skys. Det är som om Marianne vore USAs mullvad inom det svenska rättsväsendet.

Helsnurrigt. JA ska behandlas korrekt oavsett om han är kommunist eller libertarian eller sosse.
Du och många andra resonerar som så att eftersom JA är en jobbig typ så får svenskt rättsväsende svara med samma mynt. Som om inte en rättsstat vore mer än ett instrument för att hantera enskilda tjänstemäns irritation.

Blir osäker på om detta är någon form av dålig skämt?!
Eftersom JA, en privatperson, har en politisk agenda så är det OK att åklagarna också har det...?!
Hoppas det är ett misslyckat skämt.


Vet egentligen inte vad du vill säga med allt detta. Visst kan man ha olika åsikter och alla får bilda sig sin egen uppfattning. Men vissa saker är ju trots allt en objektiv sanning. Hanteringen av fallet JA är unikt på väldigt många sätt utifrån rättsväsendet. Varför? Är det bara slump att det drabbar om en person som har mycket mäktiga fiender?

Kan hålla med dig om delar av det du skriver om att MN:s "fel". Men jag delar inte slutsatsen ovan (den citerade meningen).

Och ett objektivt faktum är att MN skulle bli ganska unik om hon lydde gruppens uttalande. Det verkar nämligen som att ganska få bryr sig om UNWGAD:s slutsatser. Från september 2015 fram till nu:
Venezuela har inte släppt Leopoldo Lopez
Angola har inte släppt 14 regimkritiker
Senegal har inte släppt Karim Wade
Förenade Arabemiraten har inte släppt ett antal utlänningar som dömts efter framtvingade erkännanden

Kanske inte något trevligt sällskap att vara i, men Venezuela - JA:s supporterland - ingår i alla fall. Och så säger det faktum att gruppens beslut verkar ignoreras något om gruppens status.

Nej, inget skämt. Möjligen dåligt formulerat. Poängen är egentligen bara att man tolkar saker (tex åklagarens handlande) utifrån sina subjektiva utgångspunkter.



De flesta fall är unika. Man kan i detta fall också invända att JA verkar ha varit märkligt obekymrad över sin egen säkerhet om han nu ansåg sig ha mäktiga fiender. Han krypterar datorerna men utsätter sig personligen för alla möjliga risker? Verkar faktiskt som om han värderar sina laptops högre än sig själv. Kanske ett tecken på att han inte ansåg sig själv hotad? Och i så fall kanske det inte var någon "honungsfälla"?

Han borde alltså ha krypterat sig själv? Lite slumpmässiga könsbyten och allmänna utseendeförändringar, samt käka krita varannan vecka? Och eftersom han inte gjorde det så drar du slutsatsen att han kanske inte hade några mäktiga fiender trots att flera av dessa har uttalat sig offentligt om den saken?

Det minsta man kan säga är väl att Sverige och UK har hamnat i (mycket) dåligt sällskap.

Du missade poängen. Assange är ansvarig för Venezuelas handlingar på grund av att det är ett av hans "supporterland".