Hjälp! Socialen agerar inte korrekt.

Situationen är följande; 14 årig flicka har isolerat sig hemma i över ett års tid.
Inte gått till skolan, gått ut alls, inte träffat vänner osv.

Socialen har sedan ett tidigt skede varit inkopplade. Deras insats har varit att få dit mobila teamet/kurator/personal från skolan/resursenhet från soc osv.
Ingenting har hjälp, flickan vägrar att ta kontakt med dessa, dvs insatserna har inte fungerat alls.
Hon missar enormt å man vet inte heller vad isoleringen beror på.

Har länge varit fundersam kring ett omhändertagande men nu känner jag att det inte finns något annat alternativ? Socialen och psykiatrin har bägge misskött sig. Man har inte ens i utredningen gjort medicinsk /psykiatrisk bedömning eller ens en hälsoundersökning.
Denna flicka behöver omedelbar hjälp. Insatsen hon fär nu besök av resursenhet 1-2 ggr i veckan är slöseri på allas tid. Och framförallt flickans hälsa.

Har kontaktat ivo och de rådde till anmälan som de ej kan garantera leder till en granskning av fallet.
Kontaktat alla på soc utan resultat. De menar på att man inte vill göra ett tvångsomhändertagande och att insatsen som ges nu räcker gott och väl...
Kontaktat socialstyrelsen utan resultat.

Vem ska jag ringa? Vad kan jag göra som anhörig? Uppdrag granskning? Kidnappa henne själv?
Även prima psykiatri å bup har varit inblandade men de har frånsagt sig ansvar med hänvisning till att de inte kan göra en bedömning då hon låser in sig när de är där.....
Bor ej med flickan men hon är min lillasyster.

Vad säger de om skolplikten?

Bekant med termen hemmasittare?
Hittade de här två du kanske kan få någon slags hjälp/rådgivning av dem.

http://www.hemmasittare.se

De säger ingenting å gör ingenting.
Insatsen att de är på besök har pågått i ett års tid, skolan har såklart varit inblandade sen start. Men hon får inga skoluppgifter och man verkar helt enkelt önska att hon ska försvinna av sig själv..

Utredningen är nedlagd med hänvisning till att man nu sen 4 feb satt in resursenheten, som direkt larmade å sa att de inte kan göra något då fallet är så besvärligt. Den nya enhetschefen verkar tro att denna problematik ska lösas av att man pratar med henne genom en dörr.. Vilket ju inte fungerat.

Skolplikten och att hon är minderårig- är faktorer som borde göra detta till ett rätt högprioriterat fall kan man tycka. Men man har bollat runt ansvarsfrågan mellan psyk och soc samt valt att inte agera.
Nu pågår någon fånig diskussion om vem som juridiskt har rätt att ta bort dörren...............

Själv tror jag att hon behöver byta miljö, omedelbart, för länge sedan.

Tusen tack! Läste lite på hemsidan och ska ringa dem imorgonbitti!

Har ni samma föräldrar, så bör du väl börja där..?

Föräldern brister i sitt föräldraskap på många olika sätt, och kan inte själv hantera situationen som uppstått. Flickan blir utåtagerande och föräldern passiv. Den stöttning föräldern fått i detta av soc har ej resulterat i något. Då föräldern är väldigt mycket hemma på sin fritid så känner (kanske) flickan att hon också kan sitta hemma framför datorn 24/7..
Varav att jag anser att barnet behöver komma till en konstruktiv miljö, bryta detta destruktiva mönster osv.

Lycka till!! Hoppas du/ni får en lösning på det. Vet vilket lidande det kan vara
För mer info i allmänhet kan du alltid googla på "hemmasittare", har läst en del om det själv och att soc gör det värre är inte direkt ovanligt.

Tack igen. Tror jag blir tokig om vi inte hittar någon handlingskraftig part snart.
Helt vansinnigt hur det får gå till när det är en minderårig det gäller.
Och man kan verkligen se hur socialtjänsten är en skyddad verksamhet som knappt kan kritiseras och svara för sina brister.

Ska inte du göra något själv då?

När man läser det du skriver kan man tro att ingen gör något.

Men de människor som jobbar med henne ska ha både utbildning o erfarenhet.
O då kommer vi till deras försvar.
Till att börja med hoppas jag inte du röstat på Alliansen då de genom 8 års vanstyre förstört psykvården för unga. Men våra plånböcker är fetare.
Med andra ord saknas resurser.

Det du beskriver om din syster var ett fenomen som började bland unga för ca 15 år sedan. Soc o BUP jobbade arselet med dessa barn utan resultat.
I dag vet man bättre. Man vet av erfarenhet att man bara kan vänta ut barnen. Att placera dem i fosterfamilj hjälper inte.
Nackdelen är att dessa barn tappar allt o får en katastrofal start på vuxenlivet.

Detta får vi leva med då det som jag tidigare skrev om så vill inte svensken betala vad det kostar o då skiter myndigheterna i omöjliga fall.

Nu är ju alla personer individer o det som funkar på den ene kanske inte funkar på den andre. Det är detta som gör psykologi så intressant.
Därför ger jag dig mitt stöd att gå vidare över huvudet på SOC o BUP då en LVU iaf inte försämrar.

Förstår det! Man känner sig verkligen maktlös, soc kan verkligen vara rena rama helvetet jag vet
Empatistörda träskallar skulle jag säga.
Men hopplöst är det iaf inte så ge inte upp! Man måste bara hitta rätt hjälp så går det, tro mig.

Håller tummarna för er!