Följ med på en tur genom
Nerijus Bilevicius hemby
Pociūnėliai :
https://www.youtube.com/watch?v=3_RY0hkLsN0
https://lt.wikipedia.org/wiki/Poci%C5%ABn%C4%97liai
Ser ut som vilken dötrist svensk landsbygdshåla som helst.
Men just den här byn borta i Litauen är nu för evigt förknippad med en mördare av den
mest vedervärdiga sorten. Nero har gjort skada på mer än ett sätt.
För sitt eget höga nöjes skull mördade han en svensk flicka i tonåren och samtidigt
dödade han så mycket annat. Han utplånade sin egen framtid, han sänkte sin egen
och offrets familj i en olycka med en svärta som består och han gjorde det litauiska
folket en otjänst som heter duga.
Nerijus handlingar den 7/6 skar verkligen djupt in i så mycket och lämnade sår som
aldrig läker. Detta för vad? För några minuters nöje och njutning?
Frågar åter: Var det verkligen värt det Nero?
Utmärkande för de allra flesta mördare är att de inte bryr sig om några andra än sig
själva, sina behov och drifter och lustar. Lättkränktheten har de också gemensamt.
De bryr sig inte ett skvatt om vad deras dödliga gärningar får för konsekvenser för andra.
De kan obesvärat se sina offers anhöriga i ögonen utan att skämmas ett enda dugg som
Nerijus gjorde den där gången när han mötte Lisas pappas blick när denne vandrade
förbi balternas bostad tillsammans med ett par andra personer.
Han berättar hur han själv letade i trakterna kring Blomberg - och plötsligt mötte den åtalade 35-åringen. – Den blicken glömmer jag aldrig. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kr...cle21672599.ab
Hjärtlösheten, den isande tomheten i det som kallas själen, den totala oförmågan att
känna med andra, ta in någon annans lidande och därför avstå från att överhuvudtaget
vålla det från början. Det förenar Nero med de andra som släcker liv lika obekymrat som
de dödar glöden på en cigarettfimp.