Anafranil/Klomipramin? [sammanfogad tråd /Mod.]

Fick Anafranil 2009 när jag fick ocd.. Var uppe i 225 som mest,
Är den klart bästa medecinen jag provat på.. Grym mot ångest mina tvångstankar försvann nästan helt
Och jag var så bra efter 9 månader att jag började söka jobb igen,
Kombinerade med zyprexa som även den var riktigt bra..
Var tvungen å sluta med anafranilet pga biverkningar urinläckage (som jag har kvar än) impotent,uttorkande slemhinnor, blödde när jag sket hade man var smart hade det räckt å trappa ner ist för å sluta helt, statistiskt bevisad effekt nås vid 150, jag har fått GAD nu efteråt.. Zyprexan var jäkligt bra mot det men blev fet som en gris så har efter 2 års nedtrappning från 20 per dag slutat helt.. Fått prova massor av olika preparat efteråt,tog 2 år å hitta ngt som fungerar någorlunda bra som dessa 2.

Men går det att använda sig av viagra eller liknande om man kommer till ett "skarpt läge", så att säga? Eller försvinner även lusten och intresset för att göka med Anafranil? Själv har jag använt cipramil under längre perioder. Där var det förmågan att komma till "avslut" som var omöjlig, men det blev normaliserat efter ett par månader in i behandlingen. Effexor var däremot lite knivigare, då den mer gick på potensen och lusten. Men det gick att genomföra något som kan liknas vid halvdant sex efter någon månad och lite viagra. Men det gjordes enbart för att tysta kärringen och inte för att jag själv ville. Men tror du inte samtidigt intag av testosterone på minst 500mg/veckan och viagra kan få eventuella honor att sluta lipa?
Ja jag har läst om att anafranil ofta orsakar tuffa biverkningar, men dessa ebbas inte ut av sig själv efter några månader, som dom i regel gör med dom mer vanligare anti-depressiva som SSRI, SNRI och liknande? Jag har läst en del om anafranil på utländska forum och så gott som alla tycks vara extremt nöjda med den anti-depressiva effekten, vilket många beskriver som nästan för kraftig vid lite högre doser, men med en hel hockeybag full av bieffekter som dom dras med. Samtidigt så beskriver vissa att viktuppgången klingar av efter ett år för att sedan reduceras mot det normala. En del verkligen hylla anafranilet och menar att det inte finns något som slår anafranilet på fingrarna när det kommer till dess helande förmåga på psyket. Dock menar väldigt många att effekten kommer först efter ett par tre månader och att effekten ökar successivt under hela första året. Full effekt verkrar enligt många inträda först efter närmare ett år. Och då skall det vara nåt i hästväg på lite högre doser.. Men det är ju verkilgen ett dilemma om biverningarna också följer samma utveckling.


Jag har varit djupt deprimerad i flera år. Självmedicinerar i perioder med centralstimulantia, då håglösheten och min extrema omotivation till princip allt gör livet extremt komplicerat. Detta blev inte ens bättre efter mer än ett år av hel frånvaro av droger, samt att jag motionerade fyra fem dagr i veckan. Men absolut ingenting blev bättre. Det ända jag lyckades utföra var att promenera 100 meter till gymmet och träna. Sen inget mer, helt ointresserad av socialkontakt med vänner. Öppnar vare sig post eller knappt svara om någon ringer, trots att det kan gå mer än en vecka innan någon ens hör av sig, då jag antar att dom tröttnat att ringa när jag ändå aldrig svarar. Kärringen stack på grund av att jag inte funkade socialt. Vägrade göra nåt socialt ens på midsommar eller nyår. Funnit det extremt påfrestande att jag är så här apatisk. (utan när jag inte står ut och köper lite tjack. Det får mig på banan med en gång, men leder till andra värre problem)

Då jag nu bestämt mig för att ta kontakt med vården igen efter flera år utan medicinering som jag helt enkelt avstått i från på grund av mer eller mindre obefintlig effekt, så vill jag verkligen få tillbaka någon form av livsglädje igen. Jag har använt cipramil, mirtrazapin (remeron) Venflaxin (Effexor) och Lamotrigin (lamictal, som jag fick för att läkaren ansåg att jag möjligen var bi-polär II, vilket jag inte tror jag är) Av dessa så funkade remeronet hyfsat. Men fick sluta då jag gick upp på nätterna och lagade rena brakmiddagar, som gjorde mig 13 kg fetare på mindre än tre månader. Cipramilet funkade för 15 år sedan, då jag inte alls var lika offside som jag är idag. Effexorn kändes obehaglig, som om man tagit en värdelös extacy-tablett som aldrig riktigt exploderar utan bara ligger och pyser i magen. Därför har jag förkovrat mig lite senaste veckan och det är några mediciner jag skulle vilja ta upp med läkaren (som jag inte vet vem jag får på grund av så lång frånvaro av kontakt med vården) Moklobenid (aurorix) lät väldigt lovande i hur den beskrivs i medicins litteratur. Dock verkar inte flertalet av patient-recensionerna om denna medicin vara så överdrivet positivt. Sockerpiller skriver många. Voxra har också väckt min nyfikenhet, då den påstås vara något centralstimulerande, vilket skulle vara effektivt, då jag lider av extrem apati och viljelöshet. Men även där är många besvikna och menar att den inte är bättre än vilket random ssri som helst. Kollade upp Saroten, vilket likt anafranil är TCA-medicin fast verkar vara betydligt mer av en light-version, dessutom sedarande enligt många. Därför har intresset fastnat för anafranil.

Frågan är, hur problematiskt är det att få den här medicinen på recept om jag går till en vanlig vårdcentral? Jag har en lång historik i deras papper över depressioner, inkl tillhörande självmordsförsök för tio år sedan (förvisso mer av ett drama-queen spektakel, med tablettet och så) Men det var ju länge sedan och några själmordstankar har jag verkligen inte. Alldeles för håglös för att dö. Ser ingen nytta i det, då det lär vara minst lika trist som att sitta i en soffa år ut och år in.)

Skall jag själv föreslå att prova anafranil? Jag är närmare 40, helt socialt off-side och går inte att dölja mina problem direkt. Eller måste jag kanske uppsöka en privat läkare? Är dom mer införstådda i problemen? För jag vägrar annat än något riktigt potent. Slösat bort alldeles för många år med verningslösa SSRI och liknande mumbo-jumbo. Då jag läst att många påstår att anfranil ger än extrem energi på höga doser och vissa påstår att dom även gott ner en hel del i vikt av dom på höga doser, så är jag nu besluten att fösöka mig på detta gamla lycko-rävgift.

Någon som kan tipsa om ett lika potent anti-depressivt som anfranil, om läkaren inte vill skriva ut detta. Jag har hört att Voxra 300mg i kombo med Effekor på 150-225 mg är en väldigt kraftfull kombination. Men det kanske är lika svårt tt få den kombon utskriven..?

Ursäkta min långa text. Det beror på att jag nu är inne i en självmedicinerande period med cs-substanser. Men vill ju han alternativ till tjack som får behovet av tjack att plana ut... Skall jag berätta för läkaren (som jag förmodligen aldrig träffat) att jag har en historik av periodande själmedicinering då och då? Min ärliga ambition är att bli kvitt behovet av illigala central-stimulantia, men då behöver jag adekvat och kraftfull uppbackning med mediciner som verkligen gör skillnad.

Börja med 50 mg Valdoxan. Fungerar snabbare och har färre biverkningar.

Är det någon mer som har fått/fick en jävla insättningsångest av Anafranilen?

Trådar sammanfogade.

//Moderator.

Klomipramin 25mg ska jag börja med ikväll. Tar nu cymbalta på 60mg. På morgonen tills nästa fredag går jag på cymbalta 30mg för nedtrappning och klomipramin 25mg på kvällen. Sen övergår jag helt till klomipramin 25mg. Så vad kan jag vänta mig? Prövat en hel del verkningslösa mediciner i mina dar. Färskt i minnet är cymbalta värst. Oroar mig för att det står biverkning viktökning. Är det vanligt? Ska åter till en läkare om cirka fyra veckor.

Viktökning, vätskeansamling, oförmåga att få orgasm, sårskorpor i näsan, uttorkad hud, kunde inte skita, hudutslag, insättningsångest, mycken drömsömn, mycket lätt att få blåmärken, samt interna blödningar i ljumskarna, fick jag...

Är det bättre för dig idag? Trist. Jag har stött på att min aptit gått ner sig Små äter inte. Vaknar inte hungrig på morgonen. Annars lite withdrawl av cymbalta.

Just det, mindre hungrig blev jag i början! Det stämmer det!

Ja, men sämre totalt sett; insättningsångest av Cipralex nu istället. Har kropps-OCD, så det här med blödningarna funkade inte; min hypokondri blev rädd för att det vara andra saker, så det blev ett slags nollsummespel..

Började med anafranil i december 2014 efter att jag på grund av att jag fick en annan SSRI medicin och blev grovt suicidal.

Dem biverkningarna jag fick var: Svårigheter att kissa, förstoppning i över en veckas tid (dock inget jag led av), minskad sexuell lust.

Idag har jag dock inte kvar några av biverkningarna, jag hade dem bara den första månaden på medicinen.

Men det medicinen har hjälpt mig med är min trötthet jag hade tidigare, jag var som en zombie, var trött dagarna i enda trots att jag inte gjorde något annat än att ligga framför tvn.
Jag mår fortfarande skit och mycket beror nog på den andra medicinen, zyprexa som jag idag har slutat med. Den har förstört min hjärna, jag har dåligt minne, försämrad planeringsförmåga, noll kreativitet, känns som jag är helt tom i huvudet, jag har inga känslor och jag har ingen lust till någon som helst socialisering, mest på grund av att jag inte har förmågan att tänka, samt konversera som jag tidigare kunde.

Jag har även en smärta/tryck i huvudet samt att det känns som att jag måste tänka igenom ett hinder hela tiden.

Medicinen gör att jag klara av min vardag, men lycklig det är jag inte.

Det beror nog garanterat på zyprexan ja. Neuroleptika har en tendens att ge dessa bekymmer och jag har själv erfarenhet av det med risperdal (risperidon). Det enda jag kan försöka lugna dig med är att det gav med sig för mig efter ett par år. Jag blev succesivt bättre och bättre och mitt minne kom tillbaka. Fick mer och mer energi och kände mig levande igen. Tyvärr förstörde behandlingen min sömn och det har jag problem med än idag. 7 år senare.

Jag vet inte om någon läser denna tråd öht längre, men jag chansar.
Jag började idag med Anafranil (Klomipramin) efter att ha ätit Sertralin i 2 år.
Denna skulle förhoppningsvis minska mina panikattacker.
Det jag är galet orolig över, är att jag har blödarsjuka och det stod på bipackssedeln att personer med blödarsjuka helst INTE ska äta medicinen.

Borde jag ringa tillbaka till VC och fråga, eller är det ingen fara?

Har ni fått blödningar i samband med medicinen?

Jag är väldigt orolig...