Jag har lånat ut pengar 2 gånger i livet.
Båda gångerna förlorade jag mina vänner. (Båda två!, Dom känner dock inte varandra).
Den första lånade ca. 4.000 spänn, det var ca 20 år sen så det var ganska många pengar den gång, snubben lovade att betala det hela efter 1 mån. Sen kan han inte betala när 1 mån. har gått, och jag går med på att han kan betala 1.000 spänn första gången och sen 3.000 i 3 mån.
Men redan då han ska betala dom första 1.000 så frågar han om han kan betala med en mp3 spelare (den gång världens första) men jag har ingen intresse av den billiga plastsaken, och han frågar om det finns andra saker jag skulle vilja ha. Men nej, jag vill bara ha mina stålar.
Det hela slutar med att han måste gå till sin morsa (jag körer honom i min bil) och låna pengar till att betala tillbaka stålarna. Jag ser honom aldrig mera.
Den andra gången är ca. 10 år sen, jag och min arbetskompis är ute och dricker lite på stan, han frågar om han kan låna 500 spänn och jag säger - ja självklart, du får dom i morgon säger han.
Men jag får dom inte imorgon, och det dröjer flera mån, jag frågar honom sen om en mån, och han frågar om dom 500 spänn är så viktiga för mej. (Jag ska väl för fan inte behöva att stå till ansvar för mina egna pengar som han har lånat), men han betalar då utan att bråka, sen hör jag aldrig från honom igen.
Och...några visdomsord från en 90 år gammal fastighetsägare som var en av mina kompisar i Danmark (han ägde över 110+ lägenheter!) han sade till mig: Hörru kompis - det är två ting jag inte gör. 1) Lånar aldrig pengar till nära vänner, 2) Hyr aldrig ut till nära vänner. Gör jag det - så vet jag att jag kommer till att förlora dom för eller sen.
Och vet ni vad - han här helt rätt!