Ni med Amstaff, Pitbull, Rottweiler osv, vad får ni för reaktioner?

Vad är han korsad med om han väger 70 kg? (Blir skeptisk när jag så ofta hör folk säga att de har en Rottweiler på "Minst 70 kg!". Är din korsad med något mycket större förstår jag.)

Tycker inte du ska bry dig ett skit om vad idioter tycker på gatan, då de som direkt får panik av en viss hundras inte förstår ett skit. Rasen gör inte hunden, ägaren gör. Om du ser en nerdrogad muskelknutte med eld i ögonen med 3 rottisar ja, kanske gå på andra sidan vägen, men så är det ju knappast.

Har haft amstaff förr, och reaktionen jag fått från främlingar så som bekanta var för det mesta å vad fin, oj hon var visst glad idag, får jag klappa, vad söt hund, är hon snäll.

Reaktionerna varierar en hel del beroende på var man bor. Då jag bodde i Skärholmen så var det fler som reagerade negativt, i innerstaden är det långt färre som reagerar negativt men en hel del småhundsägare som blir rädda och går omvägar. I Haninge var det ett fåtal som reagerade negativt, men inte i närheten av vad det var i Skärholmen. I Nacka mötte jag knappt en enda negativ reaktion och i Tyresö har jag ännu inte fått en enda negativ reaktion förutom en tjej i tioårsåldern som sade att hon var lite hundrädd men som ändå var ganska nyfiken och sade att hunden var fin!
Det handlar väl helt enkelt om bildningsnivå och kultur... Som så mycket annat.

Håller med dig i det mesta men jag kan se att det finns två typer av dem som ser en hund de vill undvika möta, dels dem som faktiskt undviker hundarna pga. rädsla men de flesta tror jag undviker dem bara för att ta det säkra före det osäkra.

Jag vet inte hur jag ska likna det bäst men lite som att man tittar sig över vägen åt båda håll innan man korsar vägen, man är inte rädd för bilar men man är uppmärksam och tar försiktighetsåtgärder. En hundägare med liten hund kan ju också välja att undvika andra hundar för att de själva har en bjäbbig feluppfostrad hund. Jag tror man som hundägare till de i andras ögon "farliga" raserna tar på sig ett lite för stort stigma.

Jo visst, jag tar också omvägar ibland när jag möter andra hundar och det har väldigt lite med vilken ras det handlar om, kan vara vad som helst från Chihuahua till Bullmastiff. Detta för att slippa koppla...

Jag kan dock avgöra anledningen ganska väl genom att iaktta mimik och kroppsspråk och de som ogillar hunden pga rasen brukar vara ganska tydliga med det!

Min mördarhund är väluppfostrad och går alltid okopplad. Reaktionerna brukar vara fascination över "hur duktig hunden är".

Ibland (Sällan) stöter man på folk som är generellt hundrädda, men de räknas inte då deras rädsla inte är bunden till ras, utan art ("Hund").

Skaffa för all del en s.k. farlig ras, men bara om du har kunskap nog. Folk blir glada över att se raka motsatsen till skräckbilden de fått från media. Mycket gladare än om de sett en lika välartad labbe, för det är mycket mer vanligt.

Tycker det är jättekul att höra de stadigt veckoligt återkommande positiva kommentarerna man får. ( )

Har haft allt ifrån Golden retriver, Rottweilers, Schäfer och nu Cane Corso. Reaktionerna är olika beroende på var man är.
Förr när jag bodde i gettot var folk rädda oavsett vilken hund man hade. Vet en syriankvinna som klev ut i 1m hög snö med sin tvättkorg när jag kom med min golden, hon var livrädd.
Idag har ju även nysvenskar ofta hund så det har väl förändrat en del.
Alla mina hundar (förutom golden) har varit väldigt stora och visst är en del lite misstänksamma men då det syns att jag har koll på dom samt att hundarna är lugna och snälla vänder det ofta till att folk frågar om dom får hälsa osv. Min senaste rottis hade jag med överallt. Vid tex midsommarfirande hade hon en krans och blev fotad för lokaltidningen Barn bara älskade henne.
Grannarna var imponerade av att hon låg okopplad på tomten och tittade på alla som gick/red förbi.
Min nuvarande Corso har folk mer respekt för. Hon är fortfarande lite spattig (är ung) men är snäll. Ser lite grym ut och är inte lika vanlig som tex rottis.
Det finns alltid folk som är rädda, eller pratar skit men då tycker jag att hundägaren har ansvar att visa att dom har fel. Inget blir bättre av att hetsa en hund eller visa upp aggressivitet.
Jag har stor hundvana och anser mig se på folk hur dom tittar och tänker. Hur jag agerar med min hund visar hur bra koll jag har och det i sig visar hur hunden är.

Tycker inte att vem som helst ska ha vilken ras som helst.
Amstaff eller Pittbull (mfl) är ingen ras för den som aldrig tidigare haft hund. Hunden i säg är ofta bra men kräver ofta lite mer än många andra raser och erfarenhet gör det hela lite enklare.
Frågan är varför man måste ha just den rasen som första hund. Vill man vara ball, få respekt osv så är man helt fel ute. En hund ska i första han vara som sällskap och efter de vad man tränar den till.
En hund (speciellt av vissa raser) kräver mycket jobb och ibland kan de vara bättre att välja en annan ras. Titta bara på Hundstallet vad det är för raser som är överrepresenterade, och de finns ju en anledning till det.

Vilken hund som helst kan bli en farlig/aggresiv hund beroende på ägaren, men vissa är tuffa redan från början.
Jag visar alltid mina medmänniskor respekt när jag kommer med mina hundar. Allt annat vore fel.
Jag vet vad mina hundar kan göra i skarpt läge men det behöver andra inte veta utan där är dom bara snälla sällskapshundar.

Jag får positiva reaktioner när jag går omkring med min hund. Amstaff. Gamlingar vi regelbundet möter har till och med börjat ha med sig godis för att kunna ge till min hund när vi passerar varandra. Det får man ta som ett fint intyg. Jag får i övrigt säga att Sveriges pensionärer älskar amstaff och pitbull. Jag har aldrig införskaffat min hund i avseende att ge något slags intryck att vara farlig. Min hund är min bästa vän. Hon skänker en enorm glädje i mitt liv. Jag antar att den glädje både jag o min hund utstrålar i varandras sällskap ger positiva vibbar mot omgivningen som alltid vill klappa min hund. Dom flesta människor som besöker mig brukar stå o gapskratta vid dörren när hon har tjurrusningen o plöjer runt i glädjeyra med en sko i munnen så mattorna yr omkring på golvet.

Sanningen är ju den, oavsett vad någon obildad person påstår, att den mest människoälskande hund man någonsin kan ha är amstaff o pitbull. Dessa hundar är normalt sett inte ett dugg farliga för människor. KAN däremot ha ett aggressivt lynne mot andra djur/hundar. Precis som att jag inte älskar alla människor så ställer jag inte orimliga krav på min hund, varför skulle hon gilla alla hundar? Men människor, det älskar hon.

Kan delge en rolig anekdot. Väl värd att läsa för så väl kritiker som amstaff/pit älskare.

Jag köpte min hund för 7 år sedan. Mina föräldrar var inte särskilt positiva. Allra värst var farsan. Det lät bla "varför ska du köpa en sån där jävla idiothund som bara bits o spelar jävel, kan det vara något att ha". Det första min hund gjorde då min farsa o morsa kom på besök var givetvis... att bita o naffsa farsan i fötterna. Som MÅNGA valpar (oavsett ras) gör när dom leker. "Du ser, man hinner inte komma innanför dörren" sa farsan. Men visst. Söt o fin var den ju, det kunde dom ju inte förneka.

Morsan kelade lite avvaktande med henne. Farsan visade ett svalare intresse. Fast hon hade ögon som en människa, tyckte han. Just ögonen är något många människor kommenterar på min hund "hon har ögon som en människa" har jag fått höra många gånger. Hon är kroniskt kontaktsökande med blicken o vill alltid titta dig i ögonen.

Tiden med valpen gick. Morsan kom på besök oftare för att följa valpens utveckling. Så kom dagen "hon är ju faktiskt ganska söt... kan jag inte få gå en liten runda med henne". Jodå, det gick bra. Tiden gick. Och promenaderna blev fler o längre. Farsan började sakterliga acceptera mitt val av hund o insåg till slut att den där hunden, den var ju ganska trevlig o inte alls som man läst i tidningarna. Åren gick o vad som från början var en idiothund förvandlades till både morsan o farsans kelgris. När farsan gick i pension ville han ha min hund hos sig om dagarna. En mera intelligent o trevlig hund hade han aldrig träffat, så lät det ofta när han berättade om deras äventyr tillsammans medan jag var på jobbet o farsan agerade hundvakt. Min far gick bort för ett tag sedan. Den som var vid hans sida när han dog var varken jag eller morsan, utan... just det, hunden, som stod bredvid honom när han fick en hjärtinfarkt o inte lämnade hans sida för en sekund. När farsan gick bort o morsan blev kvar så blev hunden hennes nya livskamrat. Så vad som från början var en livsfarlig idiothund har under åren som gått hunnit vara en pensionärs bästa vän, en änka i sorg trognaste följeslagare samt en ung killes hundtrick... träffade nämligen en fantastiskt vacker kvinna tack vare min hund som senare blev både min flickvän o mor till mina barn. Vad vore livet utan en amstaff.

vi har 3 hundar (1 egen) dom andra 2 är familjehundar. 1 rottweiler 6 månader, 1 labbe/dalmatin och jag har en staffe. Vi tog bort våran 10 åriga rottweiler förra året i februari och när vi hade henne och dom andra två så var det många som gick över vägen, vände och gick åt andra hållet men även dom som har tagit upp sina små hundar och gått förbi oss för att sedan släppa ner den igen. det gör dom även nu när vi har valp dock är hon stor, vet inte om dom ser att det är en valp (förutom på beteendet) även fått många fula blickar och folk som ser allmänt sura ut. jag vet ju att jag har världens snällaste hundar och det duger för mig meen det händer ibland att det är folk som vill klappa och mysa med dom och det är alltid lika kul, särskilt nu när man har valp så hon får träffa så mycke folk som möjligt. Våra tjejer har också många hundkompisar runt om i kvarteret och det är härligt

Vår gamla amstaff tik var rätt stor och folk gick gärna över på andra sidan av vägen för de trodde väl de skulle bli uppätna .
Hon sa aldrig ett ljud och var hur härlig som helst men de som inte kände oss såg henne som en mördarhund.

Har nu två amstaffblandningar och när vi kom hem med den äldsta så fick jag höra av en granntant hur vi kunde skaffa en sån kamphund när vi hade barn haha .
Sen ändrade hon sin syn på henne för hon märke ju att vår tik var helgo och blev frälst i henne och alla på området vet att vår hund inte gör en fluga förnär så de har inga problem med henne.
Nu har vi en liten valp också och vår nya granntant chockade mig och sa att amstaffar är sådana underbara hundar mm.

Sen är det klart vissa idioter som vill kalla dom mördarhundar men när de väl ser dom och mina barn tillsammans trillar polletten ner