Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Jo, SD är inte mogna för ett sådant samarbete än. Och kan omöjligt bli det heller så länge människor som Mattias Karlsson är kvar i ledningen.

Även om jag kan hålla med om att det i viss mån kan vara strategiskt att sitta still i båten och låta sjuklövern kriga internt samtidigt som man undviker att störta regeringen mitt under krisen när de för en gångs skull genomför tuffa beslut så ursäktar det ju inte att man håller käften bara för att vara en lydig stödpartner till en annan regering. Det skadar ju den metapolitiska kampen av flera skäl.

1. SD måste flytta fram sina positioner för att de andra ska kunna följa efter. Det tar emot att gå förbi Sverigedemokraternas åtgärder, det partiet som man demoniserat i decennier. Ska S och M ha utrymme att manövrera måste SD kräva ett totalstopp nu, ett återvandringsprogram och riktigt tuffa tag mot de som bryter mot lagen. Då har ju de andra utrymmet att avancera lite mer samtidigt som de kan ta avstånd från Sverigedemokraterna.

2. Det handlar ju också om förhandlingsteknik. Ska man samarbeta är det klart att man måste kompromissa, men då gäller det ju att man kan pressa ut så mycket som möjligt och att folk vet om att man tvingas kompromissa för att de andra syltryggarna *egentligen* inte vill göra något åt problemet utan kommer med mesåtgärder. Stödjer man tillfälligt alliansen så ska väljarna också veta varför man inte gick längre så man vet vilka man ska rösta på nästa gång om man vill ha den riktiga varan.

3. Genom att försöka vara ett tyst stödparti nu så skadar man möjligheten att växa till ett stort alternativ på sikt eftersom man inte profilerar sig i nuläget.

4. Precis som Tobias Svensson skriver så talat också precis allt för att väljarna kommer att få uppleva mer av problemen i sin vardag under det kommande året, det fullt rimligt att tro att en stor del av befolkningen vill se betydligt mycket hårdare tag i år än vad någonsin den faktaresistenta och skyddade makteliten accepterar. Regeringens eftergift i anhöriginvandringsfrågan är ju bara ett exempel på mesig mänskliga rättigheteraktivism som knappast får någon förståelse hos den norrländska knegaren i Gällivare när de får se konsekvenserna i sin vardag av haveriet. Eller för den delen hos medelklassen i Askim när kommunen smäller upp moduler mitt på stranden i strid mot allt form av tidigare regler.

Förstår hur du tänker.

Men man hade inte behövt göra mycket.
Man låter riksdagens utredningstjänst snabbutreda hur mycket denna invandring kostar.
Det är grymma siffror att kunna lyfta fram i en valrörelse och under riksdagsdebatter.

Sedan jobbar man fram förslag på hur man snabbavvisar folk som saknar flyktingskäl och man utreder vilka metoder man kan använda till att åldersbestämma folk, internationellt funkar det ju för andra länder att göra det.

Sedan jobbar man på att snabba upp asylprocessen mindre överklaganden etc och vid avslag så flyttas personen direkt till en anläggning i väntan på avvisning.

Det går att aktivt ge förslag som gör att man för en progressiv flyktingpolitik och låter sjuklövern få försvara sig varför man uppträder så passivt.

Kanske sitter man i förhandling med M, men jag täner mig att en offensiv inte i första hand handlar om attacker på andra partier. Pajkastning har vi tillräckligt med ändå i landet. En offensiv handlar om att våga alliera sig med de nu allt mäktigare alternativa medierna och andra i kulturkampen, för att sno åt sig problemformuleringspriviligiet, sätta agendan, diktera normerna. Man kan aldrig vinna den riktigt breda massan, när den allmänna debatten filtreras igenom och man ständigt tvingas i försvarsställning utifrån etablissemangets beslutade narrativ över vad det är som sker. Det skulle inte skada ev. förhandlingar med M att ta den kampen, förhandlingar som jag i och för sig inte tror är någon väg framåt.

Sen skulle jag vilja bredda det du säger om SDU, SD-ledningen har stött sig med så många läger och företrädare inom partiet idag att de knappt har något egentligt stöd kvar alls. Bara från karriäristerna som hoppas att deras lojalitet ska belöna dem personligen, och alla de "Heja Jimmie"-sympatisörer som - av naturliga anledningar - kommit att se partiets företrädare och partiet som ett, formade av ett klimat där man alltid rycker ut till sina toppöreträdares försvar för att värja sig mot mediers fientlighet. Men ja, det innebär ett hinder för att göra den nödvändiga omställningen. Inte bara för att det skulle orsaka mycket ilska hos alla de vars liv man förstört genom att själva läcka "skandaler" till media om för att få bort dom - och gått till expo för att söka samarbete med att hänga ut sina egna såväl som läckt känsligt internt material till AFA/RG - men det innebär också en trovärdighetskris.

Nu har man kallat i princip alla som vill något mer med partiet för neofascister, flaggviftande etnonationalister osv, och därmed minerat all politisk mark bortom ens egen mesighet som oträdbar. Nuvarande ledningen kan helt enkelt inte beträda den, utan att få alla sina egna fördömanden och avståndstaganden riktade mot sig. För att inte tala om "ulv i fårakläder"-debatten som skulle blossa upp, om de "ljög" om var de egentligen stod i förhållande till "neofascisterna" - hur vet vi att de egentligen inte befinner sig ännu längre högerut? Jomshofs uttalanden om "taktik" när man skulle försvara SDs utspel om att man ville dubbla antalet kvotflyktingar hit hjälpte ju knappast.

Somsagt, vill SD lyfta i opinionen är en offensiv troligtivs nödvändig - både vad gäller politikens innehåll som vilka man (inte) tar avstånd från - men nuvarande ledningen kan inte gå den vägen lika lite som Reinfeldt hade kunnat svänga moderaterna. De måste bort först helt enkelt.
Precis, etablissemanget kommer aldrig ge SD någon makt frivilligt. MSM kommer aldrig agera fördelaktigt mot SD. Oavsett hur långt man går i sin anpassning. Man kan försvara sig till viss framgång, men man kan aldrig nå ett annat resultat än oavgjort. Vill SD bli ett statsbärande parti om sätter agendan måste man våga anfalla ibland också. Våga ta kampen om kulturen, om normerna i samhället. Våga hoppa på vågen av alternativ media, alternativa intellektuella, alternativa gräsrotsinitiativ som bygger ett nytt samhälle där SD skulle kunna vara det parlamentariska benet i en större rörelse - istället för att vara en ensam och isolerad strykgosse som tvingas böna och be om nåd och smulor av inflytande från rådande etablissemang.

Det resonemanget håller inte.
Dels har man nu egna kanaler man kan komma ut igenom och sedan är det faktiskt SDs lednings skyldighet att nå ut med sitt budskap och det brukar de göra med.

Sedan är det nog som så att det är bättre om det är fyrklövern som bjuder in Åkesson i sin allians än att han skall springa efter dem. Han är i mångt och mycket en duktig politiker och behöver inte kröka rygg för någon imho.

Det tror jag inte. Och även om det pågår någon slags förhandlingar hindrar det ju inte att SD lägger fram egna förslag för hur de vill att flyktingkrisen ska hanteras.


Att de är rädda för SDU tror jag knappast. Men kanske finns det en rädsla hos SD-ledningen för att dra igång saker som kan skena iväg utan att man har full kontroll över processen.


Nej, det tror jag inte heller. SD har ju inte blivit medias favoriter bara därför att alla andra partier nu förespråkar en politik som ligger nära den SD tidigare stått för.


Detta är nog den mest sannolika förklaringen. SD blev som alla andra tagna på sängen av flyktingkatastrofen men till skillnad från de etablerade partierna hade de inga rutiner för krishantering. När det plötsligt blev bråttom att lägga fram konkreta förslag - hur ska gränskontrollerna gå till, hur hanterar vi pendeltågen m.m. - hördes det väldigt lite från SD, trots att minskad invandring alltid varit deras profilfråga.

Man fick nästan intrycket av att SD var oförberedda på att få gehör för sin politik, och därför inte tänkt igenom hur den skulle implementeras när det plötsligt blev skarpt läge. De andra partierna lade däremot snabbt fram planer och förslag. En del förslag var inte så genomtänkta och fick dras tillbaka, men de gjorde i vart fall någonting. SD stod för det mesta bara och tittade på.

Det tror jag också. SD är för pissnödiga och ska lägga sig i vissa saker som de inte gynnas.

Mattias Karlsson är för petig. Nolltolerans är bra, men när dem används för att peta bort folk för att få SD framstå som proffs. Detta leder bara till korruption.

Jag har faktiskt inga bra svar på vad SD egentligen borde göra. SD har jobbat stenhårt. Jag skulle rekommendera SD att prata om lönedumpning en och jobben. Det skulle få SD öka.

Att S växer pch SD backar är lika troligt som att Jesus återvänder till jorden 2016.

Hur kan folk gå på så enkel propaganda.

Exakt. Det som saknats i SD:s politik är detaljerna. Utan detaljer som preciserar hur man vill genomföra sin politik är ett politiskt parti inte trovärdigt.

Väldigt komiska reaktioner på att SD gjort en liten tillbakagång i en enskild mätning. Till och med massa vänsterprofiler som jublar på twitter och menar att nu är klarlagt att man bara behöver ändra politiken lite så rasar SD:s stöd.

Att "priset" för att SD skulle backa marginellt var att gå ifrån 10 000 asylsökande i veckan till de senaste 7 dagarnas dryga 600 tycker vänstern nu tydligen är fantastiskt. För någon månad sedan var det nazism.

Men framför allt är ju Mattias helt opålitlig, för Mattias gäller bara hans egen person. Han har inga problem att ljuga och hänga ut partikamrater (även sådana han själv tillsatt) om han känner att de inte är tillräckligt lojala till honom.

Om han agerar så mot sitt eget folk i sitt eget parti, då kan man ju tänka sig hur han kan agera mot andra partiers politiker i en förhandling när Mattias känner att motparten inte är lojala till hans egna maktambitioner. Man litar liksom inte på psykopater.

Än så länge tycker Åkesson och sällskap att vänskapen med Mattias är viktigare än samtal med riksdagspartier. Det är i alla fall bilden som ges, men ärligt talat så ses ju Åkesson mycket sällan. Han är knappt på sin arbetsplats i riksdagen och han gör mycket sällan utspel i media. Många i SD har känslan att han helt enkelt inte bryr sig längre och inte gjort på länge nu.

Alldeles precis, SD måste redovisa konkreta åtgärder.
Man skulle t.ex. kunna förhandla med någon Negerkung, som går med på att ta emot alla utvisade från Sverige för några tusenlappar per skalle.
Andra konkreta åtgärder handlar om att göra vistelsen i Sverige så otrevlig som möjligt för alla lycksökare.
Max 100 kr per skalle och dag i totalkostnad utan några undantag vore också ett lämpligt förslag.