Det är ju något märkligt alltså; här diskuteras som om fallet i Blomberg fortfarande skulle
vara en öppen historia. Som om ingenting egentligen var avgjort. Som om det stod och
vägde ifall herr balt skulle dömas eller ej för sitt bestialiska illdåd den 7 juni 2015.
Är det förhållandet att det ännu återstår att ta vägen förbi Högsta Domstolen som skapar
någon föreställning om att det kan gå hur som helst med ärendet? Då måste det
nog meddelas att den resan gör man förgäves, en ny advokat till trots hur käckt dennes
efternamn än kan förefalla vara. Det sura rönnbäret avlöses av ett björnbär med hurtig uppsyn...
Så här ligger det alltså till: det här har inte varit någon öppen historia knappt någon enda
gång. Åtminstone inte sedan man kunde konstatera att Nerijus DNA fanns på insidan
av mordoffrets byxlinning. Sen den stunden är det klappat och klart. Avgjort och stängt.
Den pappersbunt som man skickar på HD inom den närmaste framtiden åker ut lika
fort som den ramlade in genom brevinkastet. Den saken är hur säker som helst.
Fallet är avslutat. En lagakraftvunnen dom inväntas och sen är det godnatt Nero Boy.
Skåda nu slutligen den onde och rys och var innerligt tacksamma över att monstret
infångades så att ingen mer föll i hans mordiska händer:
http://urbotainskrankthet.spotlife.se/wp-content/blogs.dir/18402/files/2016/01/BIlevicius-Nerijus1.jpg