Citat:
Ursprungligen postat av
Brille68
...
Vilket leder oss till kvällens match.
Il Derby della Madonnina! Stort som fan. Men derbyts storhet brukar ligga i lagens kvalitet, till skillnad mot t ex derby della Lanterna och derby del Cupolone. Och det går inte att jämföra med hur det var 10 år sedan. Men båda Milano-lagen har trots allt varit bättre denna säsong, och visar äntligen tendenser på en genuin återhämtning. Om än såklart blygsam i sammanhanget. Och fansen har uppfattat signalerna.
Jag tror att Milan vinner, och tar upp jakten.
Från 2005:
http://crampisportivi.com/wp-content/uploads/2015/09/Materazzi-RuiCosta-681x346-620x346.jpg
Inter toppar publikligan i Serie A med 48.300 i snitt. Därefter följer Napoli 38.100, Juventus 38.000, och Roma 34.600. Först på gfemteplats kommer Milan med 33.500. Men som jag nämnt tidigare i tråden så förutspår jag att Milan klättrar upp mot ett snitt nära 40.000 innan säsongen är slut. Nu möter man Inter och man kommer också att möta Juventus och Roma på hemmaplan...
Serie As snitt är usla 21.900. Men det beror på att man har lag som Frosinone 7.500, Carpi 9.600, Empoli 9.900, Sassuolo 11.500 och Chievo 11.500. Små skitlag som jag kan förstå att ingen vill se (jag vet att sassuolo och Empoli spelat attraktiv fotboll!) men vafan i helvete de borde gå och se när artister från andra lag kommer på besök.
Oh påminner mig om
Frank Sinatra och hans turne i Sverige 1953. Fullständigt jävla vansinne.
”Men kanske värst av allt, värre än kylan, vinden och dåliga musiker - publiken. Knappt 3 000 personer stod där i Malmö Folkets park och Sinatra visste det inte, men Snoddas hade dragit drygt 13 000 i samma park.
Efter 50 minuters sång var konserten över och Sinatra rusade av scenen och in i den bil som stod och väntade med motorn i gång. Det var dags att åka till kvällens andra konsert - i Helsingborg.”
...
Knappt 1 000 personer hade kommit och fick bland annat höra Sinatra framföra "I´ve got the world on a string", en av hans nya Capitol-låtar:
- Life is a beautiful thing, sjöng Sinatra, men ironin i att han sjöng den textraden just då gick nog de flesta förbi, för både mikrofon och högtalarsystem hade sett sina bästa dagar.
Ingen i publiken kunde dock undgå att lägga märke till orkestern som nu spelade ännu sämre än i Malmö tidigare på kvällen. Några av musikerna hade nämligen lyckats bli så fulla att de knappt kunde sitta på sina stolar.
Publiken visslade när Sinatra lämnade scenen.
Den svenska pressen var inte heller imponerad.
"Bedagad och nonchalant Sinatra kyligt avtackad", löd rubriken i Helsingborgs Dagblad. Tidningen var dock något mer försonande i själva artikeln: "...visst kunde han sjunga. Det är bara det att det kommit flera lika bra och t o m. bättre sångare under de tio år han hållit på."
Den kluvna reaktionen var ganska typisk. Sydsvenska Dagbladet: "Nu är kanske Sinatra lite passé, vad vet jag. Numera är visst taktfasta cowboylåtar modellen. Ändå sjöng Sinatra bra i sin art: han har åtskilliga vokala utförsgåvor, och han är artist. Han sjunger rent, nyanserar ofta med särdeles delicatesse...
Bortsett från det tekniska emellertid: repertoaren var enahanda, för kanderad, sentimental. Man står inte ut med mycket av det slaget."
Skånska Dagbladet tyckte: "...det är absolut ingen märkvärdig röst. Tvärtom en ganska klanglös stämma. Men Frankie behandlar den rasande skickligt."
...
Det är fel. Publiksiffran i Finspång var visserligen den i särklass sämsta under hela turnén, men så impopulär att bara 38 personer ville höra honom var inte ens Frank Sinatra. 537 personer passerade vändkorsen för att se och höra Sinatra. Även om scenen var så förfallen att en planka gick sönder när Sinatra klev på den så var det ändå bättre än i Helsingborg för nu fungerade högtalarna och den blixtinkallade svenska orkestern var i alla fall nykter.
I Norrköping några timmar senare väntade nästan 4 000, vilket väl var det mest positiva med den konserten. Sinatra hade kört vilse på väg från Finspång och han var märkbart irriterad när han, kraftigt förkyld, började sjunga en halvtimme försenad. Hans enda leende för kvällen, när pianisten Bill Millers noter blåste i väg, var väl mest ett uttryck för vanmakt.
...
Tidningen Se tog till brösttoner i sitt referat och beskrev Sinatra som "en mager svarthårig kille, som man vid en hastig påtittning lätt kunde förväxla med ett lördagsfint cykelbud från Finspångs Ångtvätts AB".
...
"Hans sång har endast glimtvis någon tjusning, han värmer inte ett spår och man blir knappast glad av att höra honom. Och att se honom är ingenting.", skrev Morgon-Tidningen.
"Sinatra sjöng ganska många av sina nummer på repertoaren och några var inte så dåliga ... men det mesta var pretentiöst och affekterat med halstoner och överdrivet vibrato. Felet är att Sinatra tydligen inte vet sin begränsning", skrev Stockholms-Tidningen.
Aftonbladet tog fram den stora sågen: "Sinatra är produkten av det Amerika som fördärvat en hel världs musiksmak... En extra hes, dvs förkyld och ganska ful röst bjöd på resterna av ett nattklubbsnynnande... Annars låg det en air av imbecillitet i luften och den lär inte bli mindre när hr Sinatra i kväll skall söka förgylla Solliden med sin konst - så nära apburen som det ligger."
http://www.dn.se/arkiv/lordag-sondag/nar-sverige-sagade-frank-i-folkparken
För att styrka min tes om att svensk media är usel och att svenskar inte kan tänka själv. Dumjävlar som inte vågar ha en egen åsikt!