Hej.
Ja, jag blir väldigt självkritisk, många skulle kunna säga att jag är rätt hård mot mig själv, men sanningen är att jag oftast har rätt. Jag kommer fram till mina brister, och vad jag gör fel ( t.ex i sociala situationer m.m ) - jag är nog ingen höjdarperson, många har tagit avstånd eller t o m börjat hata mig ( dock följde vissa på, mest för sakens skull - gruppmentalitet är lite synd faktiskt, ) och jag börjar faktiskt förstå mer och mer varför. Vet inte om det går bättre, när jag sitter här nu så märker jag allt att vissa spår sitter fortfarande i. Jag är fan rätt värdelös ändå, mycket snack och lite verkstad, samt oansvarig drummel - det summerar mig bäst.
I alla fall, rökat hjälper mig att se in i mig själv och finna sådant - det jobbiga är dock, jag blir allt för fast i det, jag kan inte slappna av som man gjorde förr, man bara släppte allt. Istället sitter man här, oavsett musik, film eller underhållning framför datorn, och tänker på mina brister.
Det ironiska är att jag alltid glömmer bort det efter jag har rökt klart. Nu kanske ni tycker "skriv ner då?", och jag försöker - allt från små till stora rader. T o m när jag sitter här nu så glömmer jag hela tiden bort vad jag ska skriva, denna text är skitsvår då jag hela tiden hamnar ur fokus och glömmer bort vad jag talar om, således får läsa om texten om och om igen.
Men på något sätt lyckas jag ändå förbli självkritisk, även om jag skiftar situation/brist.
Ursäkta om texten är rörig eller konstig att förstå, men ställ gärna frågor så ska jag försöka svara de så bra jag kan.
Men vad gör att jag blir sån här? Röker för mycket åt gången? Borde röka grönt istället för brunt ( röker mest brunt )? Fel strain? Eller klarar jag inte av det psykiskt?
M.v.h.
Ja, jag blir väldigt självkritisk, många skulle kunna säga att jag är rätt hård mot mig själv, men sanningen är att jag oftast har rätt. Jag kommer fram till mina brister, och vad jag gör fel ( t.ex i sociala situationer m.m ) - jag är nog ingen höjdarperson, många har tagit avstånd eller t o m börjat hata mig ( dock följde vissa på, mest för sakens skull - gruppmentalitet är lite synd faktiskt, ) och jag börjar faktiskt förstå mer och mer varför. Vet inte om det går bättre, när jag sitter här nu så märker jag allt att vissa spår sitter fortfarande i. Jag är fan rätt värdelös ändå, mycket snack och lite verkstad, samt oansvarig drummel - det summerar mig bäst.
I alla fall, rökat hjälper mig att se in i mig själv och finna sådant - det jobbiga är dock, jag blir allt för fast i det, jag kan inte slappna av som man gjorde förr, man bara släppte allt. Istället sitter man här, oavsett musik, film eller underhållning framför datorn, och tänker på mina brister.
Det ironiska är att jag alltid glömmer bort det efter jag har rökt klart. Nu kanske ni tycker "skriv ner då?", och jag försöker - allt från små till stora rader. T o m när jag sitter här nu så glömmer jag hela tiden bort vad jag ska skriva, denna text är skitsvår då jag hela tiden hamnar ur fokus och glömmer bort vad jag talar om, således får läsa om texten om och om igen.
Men på något sätt lyckas jag ändå förbli självkritisk, även om jag skiftar situation/brist.
Ursäkta om texten är rörig eller konstig att förstå, men ställ gärna frågor så ska jag försöka svara de så bra jag kan.
Men vad gör att jag blir sån här? Röker för mycket åt gången? Borde röka grönt istället för brunt ( röker mest brunt )? Fel strain? Eller klarar jag inte av det psykiskt?
M.v.h.
Men visst vissa är mer mottagliga för dessa bieffekter.