Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Veckobrevet var ju sjukt kul faktiskt.

Hylan som blir påsatt av Allan.

Jo, det var lite lustigt men satan vad dålig Sigge är på att skriva. Jag kan inte tro att han är författare. Stolpigt, yxigt och helt utan det sköna "flow" som Alex har i sin text. Konstiga meningsbyggnader och onödigt konstlat språk där han övertydligt citerar sig själv. Så här skriver han:

Jag gissar att också nu – när jag försöker beskriva känslan – nu när Alex i tystnad läser detta veckobrev, så skrattar han högt för sig själv. Jag ser det framför mig, hur han läser stycket här ovanför (om hur ”jag tappar fotfästet, marken öppnar sig, jag faller, faller handlöst”) och hur han lyser upp då, hur han ler och börjar fnissa. Hans kropp bubblar av lyckokänslor, han skrattar högt, han kan inte hålla extasen inne. Trots att han är bland folk, kanske i mataffären, så frustar han av garv. Så underbar ter sig nämligen informationen för honom.

Det, är inte bra skrevet. Svårläst och krångligt.

Håller med. Alex är så jävla bra på att skriva. Målande, underfundigt och med bra flyt trots användandet av korta meningar och simpla ord.

Fick ni läsare se bilderna?

Kanske något för skvaller forumet, men har Alex så lång snorre tror ni?.

Hur kunde Ruben Östlund och Kyle ställa upp på att tala väl om Sigge, har dom ens träffats? är dom vänner på riktigt?

Det där var inte ett jota svårläst, han hoppar inte över ord...han skriver ungefär som jag kan jag tänka mä, med tanke på att jag fått samma trötta kritik från vanligt folk år ut och år in, på vilket sätt Alex sätt att skriva skulle skilja sig från dig eller nån annan det kommer jag aldrig uppfatta..
Vad innebär ett flyt?, utöver det uppenbara att jag lär sakna det hi hi, hur ser en kort mening ut kontra en längre?, ge exempel på nått målande i Alex texter

Skrevet?

Var är det svårlästa? Jag ser ingenting.

Underliga meningsuppbyggnader, oklart tempus, forcerade försök att skriva "elegant" vilket gör texten svårtillgänglig. Onödigt mycket text för att beskriva enkla poänger. Brister i logik; är Alex tyst när han läser eller skrattar han högt? Läser han nyhetsbrevet i realtid medan det skrivs eller i efterhand?

Det känns som Sigge skrev detta på fyllan och sket i att snygga till texten i efterhand. Jag fick verkligen kämpa mig igenom texten, den var inte njutbar alls. Bilderna kompenserade dock detta till viss del.

Alex skriver kortfattat, kärnfullt och finurligt. Meningarna flyter in i varandra och för läsaren vidare. Man stakar sig aldrig och det är väldigt lättläst, precis som blogginlägg / veckobrev ska vara.

I segmentet där Sigges bekanta berättar om hur dom tog emot dödsfallet så klantar sig Matsson på expressen när han läser in texten. Han har fått frågor skickade till sig som är byggda som om dom ställs av en intervjuare. Men Matsson läser även upp frågan vid ett tillfälle, typ:
'-Thomas Matsson, expressens chefredaktör hur reagerade du när du tog emot Sigges dödsbesked, ja det var ju en fruktansvärd dag..' istället för att bara läsa frågan tyst och sen svara

Du missade att han tänkte sig att han satt i Expressens TV-studio när beskedet kom och frågan får han av programledaren för webbtv-sändningen.

Jag vill triumfera med hur lite jag kan men hur jag ändå är måttstocken och proff Hans Rossling för dig, varför satte du citattecken runt ordet ellegant? det ska vara ' ' har jag bestämt.
Peka ut var "tempus" skulle kunna klämmas in i Sagges text?.
Vad än tempus nu innebar så är det mycket tråkigare att slava efter än att skriva direkt efter sitt eget tankemönster, och det är fulkultur det ni sysslar med.

Fel tecken ------->; vi använder
oss av : har jag bestämt igen.
Jag hatar dig för att du använder ordet kärnfullt, det betyder i praktiken ingenting utan är en subjektiv känsla som saknar värde.
Vad får vara svårläst för Mr formell då? om inte nyhetsbrev får vara det?

Det var ju Katrin Zytomierska, Alex ex, som för flera år sedan "outtade" att Alex är välhängd.

Angående Sigges brev. Ja, det var illa skrivet men så dåligt skriver han inte rent generellt att man kan ifrågasätta hans författarskap. Det ursäktar dock inte Sigges slarviga skrivande. En författare borde ju kunna uttrycka sig bättre även om han bara lägger ner några minuter på veckobrevet.

Jag får däremot känslan av att detta veckobrev är långt ner i priohögen hos dessa två herrar. Alex genomgång av sina mobilbilder i ett av breven är ju ett bra exempel på hur han lagt ner precis 0 eftertanke i materialet. Alltså ett steg sämre än hans fåniga tes om ketchupflaskorna. Men har man en stadig, hjärndöd fanbase som okritiskt slukar allt A&S skriver och säger så har man råd att skarva emellanåt.

Men det funkar ju. Sigge är ju den som gör mest och bäst research och oavsett vad man tycker om hans hemsnickrade teser och analyser så är det likväl material som håller podden igång. Alex har haft ytterst få tillfällen i podden där han kommit med något eget som varit intressant. I 9 fall av 10 reagerar han bara det Sigge bär med sig till bordet. Däremot som komplement så är Alex som person mycket mer humoristisk, hans sätt att vara på lämpar sig väldigt bra för humor och ibland är han nog omedveten om hur rolig han framstår.

24 cm och böjd åt höger har jag för mig att hon skrev. Skäms över att jag minns detta.

Angående Sigges skrivande. Jag har aldrig läst något av Sigge, så jag tog mig tiden att ladda ner både In i labyrinten samt Tid - livet är inte kronologiskt från biblioteket. Man kan säga så här: Ju mer kåserande och underhållande Sigge försöker skriva, desto sämre blir skriftspråket. Han bemästrar helt enkelt inte den stilen, till skillnad från Alex. Labyrinten är välskriven (har endast läst några sidor för att kolla språket), jämförbart med Läckberg eller vilken annan mainstream-författare som helst. I Tid ser man redan en klar skillnad mellan Alex och Sigge. Sigge gör det svårt för sig i språket, hans beskrivningar känns krystade och språket forcerat. Han vill egentligen inte göra detta medan Alex älskar det, det är känslan.

Hans veckobrev är bedrövliga. I nivå med en 18-årig raljerande bloggerska. Så här skrev han i ett tidigare veckobrev:

Det är torsdag kväll och min plan denna vecka är att gräva där jag står, eller snarare sitter, och helt enkelt föra lite anteckningar under den kommande natten, som jag (som vanligt) kommer att tillbringa här i soffan i vardagsrummet. Det kommer inte bli någon särskilt händelserik natt, jag kommer med största sannolikhet inte röra mig ur fläcken, men jag vill ändå göra ett försök att fånga händelseförloppet i text och bild, eftersom dessa ensamma nätter är en så stor del av vem jag är. Jag har ju berättat om detta i podcasten – att jag flera gånger i veckan undviker att sova, och istället är uppe och pillar och pysslar. De nätterna är natten oändlig, för det känns som att jag är den enda människan i universum som är vaken.

I fyllan och villan gick jag och köpte mig en biljett till den 9/3.

Jag lovar dock att jag ska vara lika full då som jag är nu.