Den stora filmprojekts-tråden (för filmtittaren)

Absolut, det är med en nypa vemodighet som jag avslutar detta. Hade kunnat hålla på i en evighet egentligen men känns helt klart rätt att avsluta det efter nästan exakt ett år.

Kul att du uppskattade och jag kanske kommer tillbaka med nåt liknande i framtiden..Haha, ja exakt. Det får vi snart reda på, men en sak som är säker är att det inte blir Ann Hui som får ta del priset.

Brutus asiatiska regissörmästerskap 2015/16!

Film #50 - Finalgruppen - The Stunt Woman
Originaltitel: Ah Kam
Regi: Ann Hui
Årtal: 1996

Handling: En film om Hong Kongs hårda filmvärld och om den svåra konsten att vara stuntkvinna.

Domarens omdöme:

Ja, vad skall man säga om handlingen egentligen som är ganska så kort sammanfattad här över. The Stunt Woman handlar om kvinnan Ah Kam (spelad av Michelle Yeoh mer känd som bondbruden i Tomorrow Never Dies) som jobbar som stuntkvinna (duh). Tyvärr ändras hennes liv lite och hon kommer i kontakt med lokala gangsters som inte gör det helt lätt för henne.

Första timmen är om än ganska meningslös fortfarande lite intressant då man får följa med henne som stuntkvinna, detta var ett spår som de borde fortsatt med och fördjupat sig i, för jag tror det också hade kunnat bli riktigt bra och det var det jag hade förväntat mig skulle ske. Men efter en timma så slår den runt helt och blir någon slags tråkig kärlekshistoria utan någon som helst ånga för att sedan i nästa sekund förvandla sig till ett ledsamt drama för att avslutas i någon slags tafflig gangsterhistoria.

The Stunt Woman har så många olika ingredienser i sig att sista halvtimmen blir en otroligt märklig och rörig soppa som jag verkligen har svårt att förstå mig på. Ann Hui är verkligen en duktig regissör vilket jag märkt på de tidigare filmerna jag sett av henne men här blir det tyvärr helt fel. Det finns en grundidè som är klockren och castingen av bland andra Michelle Yeoh, Sammo Hung och Richard Ng (trots att det är en väldigt liten roll) är klockren vilket också gör att min besvikelse är ännu större. Det här är verkligen slöseri av talang på högsta nivå. Jag måste säga att The Stunt Woman är en dålig film och det sämsta jag sett av Ann Hui.

Väldigt trist att hon avslutar turneringen på det här viset och att hon blir jumbo i finalgruppen är dessvärre ett faktum. Det finns en del filmer kvar i hennes repertoar som jag vill se, men det känns ändå som att jag nu betat av det mest intressanta och antagliga det bästa från henne. Det kan dröja en god stund innan jag ser något mer från henne. Men jag är ändå nöjd att ha fått uppleva filmer som Night and Fog och Boat People, där har vi riktig kvalitè. Tusen tack Ann Hui för timmarna du gav mig under detta projektet, vi ses säkert igen.

Ranking av hennes filmer

1. Night and Fog (2009) 4/5
2. A Simple Life (2011) 4/5
3. Boat People (1982) 4/5
4. The Story of Woo Viet (1981) 2/5
5. The Stunt Woman (1996) 2/5


Finaltabellen just nu:


Sedda filmer i projektet

Polanskis Chinatown som gick som nattbio igår i Svt höll inte för omseende. Den imponerade för 40 år sen när den gick upp i biosalongen. Men inte igår. Endast filmer med stort F gör det, håller för omseende, nästan hur många ggr som helst. Som Gudfadern 1, Citizen Kane, Heat för att nämna några av ca 20 totalt.

Originaltitel: Warui yatsu hodo yoku nemuru
Regi: Akira Kurosawa
Årtal: 1960

Handling: En man utnyttjar sin viktiga position inom ett korrumperat företag för att avslöja männen som står ansvariga för hans fars död.

Domarens omdöme: Då var det dags för sista filmen från en av mina nya favoriter Akira Kurosawa, denna gången var det dags för thrillern Onda män sover gott.

Filmen börjar med en fantastisk öppningsscen på ett bröllop som inte blir ett särskilt trevligt ett.
Det blir bland annat ingripanden från polisen, tal som kanske inte känns helt angelägna och ett hot till företagsmännen som gästat detta bröllop. Detta "hotet" som består av en tårta är starten på ett mysterium som bara blir tätare och tätare.

Trots denna fina inledning så måste jag säga att det är något rörigt, det är många namn som namedroppas och ansikten att hålla reda på. Den har gjort det mot den osv. osv och jag får aldrig riktigt grepp om hur saker och ting ligger till förrän ca 30 minuter in i filmen. Men när bitarna faller på plats så blir det otroligt bra. Filmen växer något oerhört efter detta och blir väldigt tät och spännande, ackompanjerat med ett som vanligt snyggt foto gjorde att jag kände att detta kommer bli riktigt bra.

Men sedan rinner tyvärr allt ut lite i sanden, sista 30 minuterna är rent ut sagt ganska oengagerande då Kurosawa valt att nästan använda hela händelseförloppet i dialog. Det blir omständligt och ganska så tråkigt, det skall förklaras och förklaras. Det hela kommer fram via en styltig dialog istället för att engagera mig som tittare via bild. Trots att slutet egentligen är skrivit väldigt bra så är det lagt fram på ett så odramatiskt vis att jag blir något besviken. Efter all den uppbyggnaden som var så himla bra så lämnas jag med en stor saknad av ett fint avslut.

Tyvärr så avslutar Kurosawa icke med en femma eller fyra, det blir istället en väldigt stark trea. När Onda män sover gott är bra, då är den jävligt bra. Men den är också ojämn och det finns en del jag inte uppskattar, speciellt sista delen. Kurosawa faller lite på mållinjen här och det är synd för har har annars ha gjort en väldigt bra turnering. Men, han har ändå en stor chans att vinna vilket vi också får reda på imorgon när jag har fått sett Wong Kar-wai's Happy Together som behöver minst 9 poäng för att kamma hem priset i mästerskapet.

Tack för denna gången Akira! Vi hörs garanterat snart igen!

Betyg: 3/5 | 9+/15

Synd att The Hidden Fortress och Onda män sover gott inte blev några fullpoängare, men jag kan förstå kritiken. Den första är väldigt lättsam och saknar tyngden som Kurosawas andra samurajfilmer har, vilket jag tycker är både filmens styrka och lite av dess nackdel, medan Onda män är som du skriver väldigt dialogtung.

Fotot i Onda män är dock fantastiskt bra, snacka om visuell storytelling! YouTube-kanalen Every Frame a Painting har gjort en intressant analys på det hela där han skärskådar scenen när Mifune planterar pengarna i kollegans portfölj. Riktigt välgjort där allt är i en enda tagning (tror jag). https://www.youtube.com/watch?v=jGc-K7giqKM


Tråkigt att projektet slutar i förtid, men jag kan förstå att du vill avsluta det någon gång. Måste själv ta tag i mitt jävla Mitchumprojekt som stannat av helt och hållet...

Precis, jag älskade verkligen de tidigare samurajfilmerna från honom så att The Hidden Fortress var en sån besvikelse var riktigt trist. Men den höll verkligen inte samma nivå alls.

Angående det du skriver om Onda män:

Ja lite trist är det, men om man läser mitt originalinlägg så har det blivit mer filmer än vad som först var tanken samt att jag egentligen också skulle ha endast två filmer i finalomgångarna Så har egentligen inte ändrat planerna

Och i den första månaden, på den tjugofjärde dagen, kom han åter. Ich bin wieder da!

Projekt #3: Blitzkrieg - sammanfattning #3

Jag ändrar lite betyg, och slänger in de filmer jag sett sedan senast (vilket var väldigt länge sedan; det här projektet, och filmtittande i allmänhet, låg på is ett ganska bra tag i fjol) Full Metal Jacket har blivit 9/10 istället för 8/10, och Inglorious Basterds 9/10 istället för 7/10.

Where Eagles Dare (1968) 6/10
We Were Soldiers (2002) 4/10
Pearl Harbor (2001) 2/10 (ändrat till 3/10)
Twelve O'Clock High (1949) 5/10 (ändrat till 4/10)
Saving Private Ryan (1998) 8/10
Empire of the Sun (1987) 5/10

Rangordning av hittills sedda filmer:

Filmer som är kvar att se:

Hittills har de äldre filmerna tyvärr inte levererat så väl som jag hoppats på. Jag tror och hoppas på bättring framöver.

26 filmer kvar på detta mastodontprojekt. Kanske att jag hinner bli klar innan maj. Blitzkrieg är ju tänkt att gå fort, men detta projekt kanske, i slutändan, visar sig ta ett helt år. På återseende!

Brutus Asiatiska Mästerskap 2015/16!

Då var den här! Dagen D, det är nu det avgörs vem det är som får ta hem kanske internets mest åtråvärda och prestigefyllda pris! Det har varit en lång resa fylld med action, dramatik och känslor. Jag har letat över hela asien, från iransk dödsfilosofi till thailändsk surrealism efter den bästa regissören, nu är det dags. De började som 20 regissörer, men nu står det mellan endast två stycken minst lika värdiga vinnare. Kommer Akira Kurosawa hålla undan eller lyckas Wong Kar-wai med det otroliga? Att som redan utslagen lyckas ta sig tillbaka och dra hem rubbet? Dramatiken kunde inte vara högre och nervositeten bland dessa pionjärer kunde inte vara större. Följ med och läs följande recension av Lyckliga Tillsammans (1997) för att få reda på slutresultatet! Dessutom följer det med massvis av statistik som bonus såklart! Länk till första inlägget i projektet finner du här

Film #52 - SISTA FILMEN! - Finalgruppen - Lyckliga Tillsammans
Originaltitel: Cheun gwong tsa sit
Regi: Wong Kar-wai
Årtal: 1997

Ho Po-wing och Lai Yiu-fai är två homosexuella män från Hongkong som åker till Argentina för att försöka rädda sitt förhållande. Ganska snart grälar de och går skilda vägar som så många gånger förut. De träffar åter varandra efter en tid, Po-wing är nu prostituerad och Yiu-fai arbetar på en tangobar. Po-wing försöker förmå Yiu-fai att försöka igen, men Yiu-fai är tveksam till att förhållandet går att reparera igen. Yiu-fai träffar Chang från Taiwan, och denne ger Yiu-fai nya perspektiv på tillvaron.

Wong Kar-wai har för mig blivit en ny favorit, jag hade innan mästerskapet inte sett någon film alls av karln men här startade resan med Chungking Express och avslutas med Lyckliga Tillsammans (Happy Together eng. titel). Wongs signum är ju kärlek och här skildras den med två män i rollerna. De ha flyttat till Argentina i tron om att ha ett underbart förhållande men verkligheten förhåller sig inte som sådan. Vi som åskådare hoppar in under den sena delen i deras förhållande när allt verkligen är på väg att ta slut, men de kämpar för att kunna hålla ihop det, trots att det är så lätt att se att de verkligen inte hör ihop.

Det är ju verkligen inte lätt det här med kärlek som jag själv har fått erfara tidigare, jag känner mig gott igen i det här kämpandet i ett annars helt hopplöst förhållande. Man tror att man kommer få det till att fungera tillslut, man tänker att det kanske inte är så illa? Vi prövar bara lite till, men det blir att man bara sårar varandra mer och mer. Jag kan inte annat än skryta över Leslie Cheung och Tony Leung, deras insatser är helt fantastiska. De går helt upp i sina roller och deras smärta är så oerhört bra skildrat att man knappt klarar av att se. Jag får en så hög igenkänningsfaktor, man börjar göra saker som man annars aldrig kunde tänka sig gjort för en person som man egentligen hatar och man vet inte varför. Det hela är så klockrent och verkligt.
Ångesten som går fram och tillbaka mellan den högljudde och egocentriske Ho (Leslie Cheung) och den mer tillbakadragne och omtänksamme Fai (Tony Leung) märks på ett realistiskt och träffsäkert vis. Det här är helt otroligt filmskapande.

Fotot är också det helt fantastiskt, Buenos Aires känns som ett perfekt ställe för hela filmen och ger mycket extra för mig. Det känns verkligen helt rätt att inte låta den sig utspelas i HongKong. Varenda bild är ett mästerverk och det finns många minnesvärda scener som kommer sitta i länge, speciellt den otroligt melankoliska men vackra taxi-scenen.

Med långa tagningar och sparsamt (men klockrent) val av musik lyckas Wong hypnotisera mig och lyckas på ett sätt som bara Wong klarar av visa mig in i ett pars sönderfallande och trasiga kärna. Det här är verkligen underbart. Lyckliga Tillsammans når inte helt till In The Mood for Love's nivå (men vilken relationsfilm gör egentligen det) men kvalar gott in som hans nästbästa film enligt mig. Lyckliga Tillsammans är nära perfektion.

Som ni säkert förstår så tyckte jag om Lyckliga Tillsammans väldigt mycket, Wong Kar-wai visar sig vara den som lyckas prestera bäst när det gäller och jag har kårat en vinnare. Vinnare av Brutus Asiatiska Mästerskap går till WONG KAR-WAI!

Betyg: 4/5 | 12/15

Slutresultat Finalgruppen:


Sedda filmer i projektet



Statistik


Sammanfattning

Bra jobbat med mästerskapet! Riktigt trevligt men sådana här ambitiösa projekt. Flertalet filmer av Ann-hui och Hou Hsiao Hsien har lagts till i vill se-listan så det tackar jag för.

Strongt gjort! Riktigt kul att du som TS också verkligen sätter ribban för hur spännande och intressanta projekt ska se ut. Väldigt inspirerande!

Hade personligen hoppats på att Kurosawa skulle vinna men en silverplats är ju alltid något. Har fått en hel del finfina tips av dig direkt och indirekt genom det här projekt så det vill jag tacka för. Ser framemot vad du tar dig an härnäst i filmväg.

Filmprojekt #8 90-talsfilmer

#3 The Last of The Mohicans (1992)

Allmänt måste jag säga att detta inte var min typ av film, hade riktigt svårt att hitta något som var riktigt bra med filmen, den var helt okej men gillar heller inte filmer som handlar om histroriska krig som id enna filmen mellan frankrike och england. Detta gjorde mig något upprörd då jag alltid hört bra åsikter om filmen. helt okej däremot

5/10



#4 Fight Club

Riktigt grym film som tyvärr spårade ur sista halvtimmen, blev helt mindfuckad och tyckte den bara blev konstig. Detta är också en film som jag alltid hört att den ska vara så bra och måste faktiskt säga att den var det även om den spårade ur.

8/10

Blitzkrieg-fråga: när det gäller Apocalypse Now (1979), borde jag se Redux eller originalversionen?

Redux (det är förvisso den enda version som jag har sett, men jag vet att en del bra episoder som inte finns med i originalversionen finns med i den)! Sedan så tycker jag att du även borde slänga in L'ennemi intime (I fiendens närhet) och Battlestar Galactica: Blood & Chrome i ditt Blitzkrieg-maraton.