Korkade ateister

Jag gillar inte ateister som Dawkins eller Maher direkt då de talar som om de vet att de har rätt. Och inte bara det... Jag minns t.ex. att jag tyckte tyckte filmen Religulous var rolig men gillade inte den predikande tonen Maher hade mot slutet. När det gäller Dawkins har han sagt saker i stil med "men idag vet vi bättre" när det gäller t.ex. Guds existens. Nej, det gör vi faktiskt inte... En verkligt vettig person (som jag anser mig vara) förblir neutral, tar inte sidor och är inte tvärsäker när det gäller saker som är omöjliga att veta. Sen tar jag i för sig sidor ibland men jag gör det i utbildande syfte...

Det finns faktiskt en hel del vetenskapen inte vet eller kan förklara. Ateister i allmänhet är ganska korkade och tror att Big Bang förklarar universums uppkomst och evolutionsteorin hur livet blev till. Big Bang förklarar inget alls utan bara beskriver en i mångt och mycket obegriplig händelse som inträffade för länge sedan. Varför inträffade Big Bang och till vilket syfte? Vad fanns före Big bang? Ingen vet detta men jag har en egen teori som några vetenskapsmän stöder till viss del...

En sak man kan fundera på är hur ett oändligt universum kan ha bildats under ändlig tid? Även om det började expandera med ljusets hastighet från singulariteten för ca 14 miljarder år sedan kan det omöjligtvis vara ändlöst. Ändå hävdar vetenskapen att det är oändligt då alternativet är otänkbart och paradoxalt. Så detta oändliga universum som uppkommit under ändlig tid expanderar kontinuerligt. Detta låter väldigt mycket vettigare och mer begripligt än det religionerna hävdar...

En annan sak är hur planeterna uppkom. Korkade ateister tror att vetenskapen har koll på hur det förhöll sig med detta, men så är långt ifrån fallet. Man har teorier om att gasmoln påverkades av den unga solen för mycket länge sedan, vilket ledde till att planeterna bildades med tiden. Detta är dock inget man vet utan bara rena gissningar. Det samma gäller livets uppkomst... Varför bildades liv i form av den första cellen i den ursoppa som tros ha existerat för länge sedan? Man har teorier som sträcker sig från åsknedslag i ursoppan till att jorden träffades av en asteroid bärandes på aminosyror eller DNA. Eller så tror man (vilket faktiskt är urbota korkat) att livet uppkom av sig självt bara för att så lång tid förflöt. Detta kan man mycket väl få tro men det bygger på obefogade gissningar, och är inte vetenskapligt eller reproducerbart på något sätt.

Så många frågor kan vetenskapen inte svara på. Orkar inte ens gå in på evolutionsteorin och hur lite bevis som finns för vad man tror gällande människans utveckling... Överlag är det jag retar mig mest på när det gäller vissa ateister, hur de i det närmaste i blindo sätter sin tilltro till vetenskapen. Ett argument är att det inte finns skäl att tro på religioner bara för att vetenskapen inte kan förklara allt. Detta må vara sant men men det är lika "dumt" att avfärda att något mer kan finnas bara för att man ännu inte kan bevisa det.

Både ateister och skeptiker är på sätt och vis religiösa då de har en tro som ligger bortom vetandet. I ateisternas fall en tro på att universum och livet inte skapats, att Gud och en andlig dimension inte finns, att den individuella existensen upphör vid döden, etc. De tror på detta inte enbart för det är "vetenskapligt" utan för att de vill tro på det. Att tro att detta livet är allt som finns och att man efter döden blir till intet, kan vara bekvämt att tro. Man ska dock vara medveten att det handlar om tro och inte på något sätt är vetande.

Nu är det dock som så att vi faktiskt kan säga att "Gud" inte existerar.
Det följer av definitionen av "Gud".
Man hävdar att "Gud" skulle vara allvetande och allsmäktig.
Det kan inte en människa avgöra.

Därav ger det att definitionen av "Gud" är påhittad av människor.
Alltså saknar definitionen av "Gud" en grund.
Därav finns det ingen "Gud" att förhålla sig till.
Och den som är korkad ser ut att vara du.


Ditt övriga gnäll är på än lägre nivå och beror enbart på att du är så obildad/dum.

Du har en poäng med att man faktiskt antar att man vet en massa saker som man faktiskt inte vet.

Det som är mer märkligt är att du är beredd att försvara endast en av de oändliga teorier man inte kan motbevisa. Av någon outgrundlig anledning tillskriver gemene man mer insikt och förnuft till någon som tror på "gud" jämfört med någon som tror på exempelvis ett jättelikt geléhallon som gömmer sig i en osynlig bajskorv bakom jupiter varifrån det månadsvis snyter ut ett nytt universum, identiskt med det från månaden innan.

Ingen av dessa teorier går såklart att bevisa, men det är inte riktigt det vetenskaplig metod går ut på. Allt vi idag vet bygger på sådant som vi en gång trodde. Fortsätter vi bygga på de svar forskningen ger oss så kommer gårdagens gissningar inom tid att vara empiriskt bevisade.

Man kan hävda sig ha bevisat att en varelse sådan som Bibelns Gud tros vara omöjligtvis kan existera. Vilka attribut denna Gud har är dock omdiskuterat även bland troende men som du skriver anses han vara allsmäktig, allvetande och allgod. Fast som jag skrev är det omtvistat om han ens har eller kan ha dessa egenskaper. Alla kristna tror det inte och den synen har inte heller alltid funnits.


Du utgår felaktigt från att det finns en definition och verkar likställa honom/henne/det med den traditionellt kristna och bibliska beskrivningen av Gud. "Gud" är ett långt vidare och äldre begrepp och det står oklart hur och av vem det definierats. Jag kom själv efter många års meditation i kontakt med något som som stod långt över vanlig mänsklig erfarenhet och upplevelse. Upplevelsen var bortom ord, men jag förstod att min (och andras) världsliga tillvaro egentligen är meningslös.


Du har som argument för Guds icke-existens att definitionen av den samme är påhittad av människor och därmed saknar grund. Det du skriver om mig är påhittat av dig och saknar grund. Erkänn istället sanningen att du är ateist mestadels för att du inte vill tro på Gud och en tillvaro efter detta. Du har valt ateism för att det passar dig, vad du vill tro och hur du föredrar att leva ditt liv. Det är din fulla rätt att tro vad du vill men är du verkligen smart borde du inte bergsäkert tro att det är sanningen. Våga att söka och ifrågasätta det du tror du vet. Du kan bli förvånad över vad du hittar...

Du har en bra poäng men man kan inte utgå enbart ifrån vetande utan måste också tro. De flesta baserar faktiskt huvuddelen av sina val och sitt handlande på tro och antaganden. Man ska inte underskatta tro och inte enbart tro på det man kan veta.

Det finns två dimensioner av denna debatt vilket ofta glöms bort. Dels därför att det i den första dimensionen är en så mycket mer utbredd debatt och dels därför att debatten där utgörs av två tydliga motpoler. Kända ateister som Maher och Dawkins argumenterar utifrån denna dimension av debatten och den syn som finns på andlighet och religioner i deras hemländer. De argumenterar mot människor som tror på den ex. kristna guden, att jorden är 5000 år gammal eller att gud har "designat" alla djur och växter osv. Ren och skär idioti med andra ord.

Den andra dimensionen av denna debatt förekommer inte i dessa länder eftersom den fundamentala gudstron och religionstolkningen där är så utbredd. Det innebär att dessa ateister intar en överlägsen ställning eftersom oppositionen utgår ifrån så korkade synsätt och ståndpunkter. Men denna andra dimension av debatten som finns i mer civiliserade länder handlar mer om "men vi kan ju faktiskt inte veta" osv. Utgångspunkten i denna debatt ligger mer i ett accepterande av att alla större etablerade religioner bygger på mer eller mindre påhittade historier och att det i dem inte ligger någon som helst sanning av värde för den moderna andligheten. Att det skulle kunna finnas en högre makt är huvudfrågan i denna debatt, inte huruvida gud skapade Eva med ett revben från Adam, hur Jesus kunde födas av en oskuld eller om arvsynden finns eller ej.

Själv brukar jag säga att de som förnekar Gud som allra ihärdigast, bekräftar guds existens i samma mån som de troende. Genom att förhålla sig till Gud (vare sig det är i positivt eller i negativ bemärkning) ger de utrymme åt tanken/begreppet om en högre, allsmäktig makt. De riktiga "trosmotståndarna" är de som förhåller sig totalt likgiltigt i de frågor (i andra ord: de som inte bryr sig).
De ateister jag har mött, har haft någon form av trosföreställning, som i deras fall tar sitt uttryck i en övertro på naturvetenskapen ("den är alltings skapare - allt kan förklaras genom naturvetenskapen!"). I längden kan man undra på vilket sätt tron på Gud och tron på naturvetenskapen skiljer sig åt, bortsett från uttryckssätten. Jag antar att vetenskapsdyrkare, lika väl som de religiösa (och alla andra för den delen också), tror på något eftersom det fyller vissa inneboende behov inom oss att tro på något.

Ateism är ett slags stelnat snusförnuft och religion är stelnad andlighet. Det finns dock ateister som inte förnekar andlighet, precis som det finns odogmatiska religiösa som erkänner materialistiska aspekter av världen. När religionen blir mindre fundamentalistisk kommer kanske ateismen också att bli det och man kommer få en syn på världen som kombinerar materialism och andlighet.

För att påstå sig vara agnostiker använder du väldigt många av teisters argumentsfel.
Den vetenskapliga metoden är långt ifrån en tro utan den bästa förklaringsmetoden vi har av verkligheten. Den bygger mycket på falsierbarhet och referentgranskning. Väldigt populärt av teister att försöka förminska den vetenskapliga metoden till religionens blinda tro nivå.

Ett till argumentsfel är en variant av "gods of the gaps" där du hoppar på vetenskapen bara för att vi inte vet allt om allt ännu. Vi har inte förklaringsmodeller för allt ännu, men vetenskapen jobbar på det och uppdateras allt efter bevisen som kommer. Religioner gör det inte.

Det finns ingen konsensus eller någon som påstår sig veta att universum är oändligt eller ändligt i den akademiska världen. Vissa argumenterar dock för ett eller det andra.

Det största felet du gör vilket gör hela inlägget komiskt, med tanke på att du kallar oss för korkade, är att du generaliserar ateister till en homogen grupp när det enda som knyter oss samma är våran brist på tro på någon gud. Det enda sättet man är en dålig ateist är om man tror på en gud.

Att sedan påstå att det finns lite bevis är skrattretande då evolutionsteorin är en av det mest belagda teorierna som finns. Ytterligare en av teisters favorit att angripa.

Alla dessa argumentsfel du gör tyder inte bara på att du är outbildad i naturvetenskap men även att du är en teist som med ad hominem argument försöka nedvärdera ateister.

Hur kan man logiskt härleda förnekelse av gudar till guds existens?
Man måste skilja på tro och tro i detta fall. Som på engelskan skulle kunna förklaras som belief och faith. Man har orsaker att tro att den vetenskapliga metoden förklarar den värld och verklighet vi lever i. Det finns inga orsaker att tro på att varken religion och gudstro har någon substans i sig och därför kallas det för faith på engelska. En blind tro skulle jag vilja översätta det till för att särskilja dem åt.

Skulle snarare säga att det är tvärtom, min upplevelse är ofta att det är troende människor som inte kan acceptera att deras liv kommer få ett slut. Tanken/tron om att det finns en gud som tar hand om oss efter våran död skänker nog många troende människor tröst. Medans ateister (enligt min mening) verkar ha en större acceptans inför slutet.

Du är inne på något viktigt. Ateister ser det som viktigt att förneka Guds existens och religiösa tror på honom. De är varandras motpoler och har därför något gemensamt. De har diametralt motsatta åsikter men delar idén om att Guds existens/icke-existens är något betydelsefullt. De som helt enkelt inte bryr sig kallade Ingemar Hedenius "de religiöst oskyldiga". De är dock inte några trosmotståndare egentligen. De kan vara religiösa för syns skull eller "ateister". De är dock totalt ointresserade av religion och om Gud finns saknar betydelse. Om alla var som dem skulle religion inte existera. Nu är det dock inte så men man kan inte se dem som aktiva "motståndare" i varje fall.


På ett djupare sätt kan man se extrem tilltro till vetenskapen som en sorts övertro. Vetenskapen har haft fel i det förflutna och det kan inte ge alla svar. I bästa fall kan man se det så att vetenskapen kommer ge ett svar, men det kommer av nödvändighet vara ofullständigt.