Citat:
Ursprungligen postat av
kiss74
Jag kan se mig sjölv, men jag kan inte se Gud.
Kan vara för att du inte hänger dig åt det identitetsskapande rollspelandets gestaltningspsykologiska, du förlikar dig antagligen fullgott med placeringen "liten understjärnhimlen" och nöjd med att som person i stort universum, inte veta allt men ändå med bibehållen helhetskänsla i personlighetskärnan.
Att inte känna det, kan förorsaka kanske en existentiell sorg.. som börjar skapa sig föreställningar för att dämpa ångest el. känsla av otillräcklighet..
jag vet, det blir off topic.
Ändå : Som kan få till resultat att du till slut talar om dig själv i tredje person, introvert upprättar identifikationsmönster för tyst monolog som handlar om att behöva förskjuta det som står i förgrunden, det "som redan är, därför intenog så mystiskt och kan därav, inte ses som stort nog"
för att i bakgrunden etablera projektionen och fixera den .. för att det väl antagligen kan finnas ett slags behov för existentiellt resonemang. Tala -sig-själv-tillrätta.. med speglingen, i detta fall : gudsspegling som ger bättre distans och simultan illusion av att dt verkligen finns en lyssnare/mottagare.
Beundran ökar med avståndet, en gyllene regel i detta sammanhang!
Tycker det finns en svag likhet med det mer praktiska "ta sig själv i kragen" , medan gudsspeglingen sker på psykologiskt betydligt mer abstrakt plan men har fortfarande med
-identifikation- att göra.
Vad som än sägs.
Finns en bekant erfarenhet om hur människan inte alltid förmår uppskatta det som är alltför lättillgängligt, det ska vara svårtillgängligt (kanske också otillgängligt) för att vissa ska klara av att uppskatta djupet i värdet. För det finns då utrymme att fabulera.. om något som inte alla kan ha , ett låtsat mervärde.. som känns tillfredsställande.
Skulle "en gud" ge sig till känna, då skulle också all frälsningskänsla omedelbart förflyktigas och helt mista värdet. människan med olika ångesgrader, skulle inte förstå vad som skulle strävas mot, när hon ju har allt-annat, mitt framför ögonen och därför inte-gott-nog.
Gällande att förhöja sig, att vilja särskilja sig (kanske mindervärdeskomplex)
Det ska vara ouppnått.. : "gud"
måste i ordets bemärkelse, vara strikt ouppnåelig, för att öht BETINGA det VÄRDE som "gud" har.