Förskola anmäld – Alfons Åberg gav barnet mardrömmar

http://www.sydsvenskan.se/malmo/alfons-anmaldefter-mar-drommar/


"I december visade förskolan ”Alfons och odjuret” för barnen på förskoleavdelningen. I sin anmälan berättar föräldrarna att på natten efter drömde barnet ”ohyggliga mardrömmar och kunde inte sova”.

När barnets rädsla inte gick över efter en vecka beslutade sig föräldrarna för att anmäla förskolan som de menar inte borde visat denna film på grund av ”dess förskräckliga art”."

Hur känsliga har inte dagens föräldrar blivit? Bör vi ha trigger varnings på Alfons Åberg nu?

Min brors 3åriga dotter kollar på Alfons Åberg varje dag och är inte det minsta rädd. Tror nog det är överbeskyddande föräldrar det är fel på...

Välkommen till Sverige 2016.
Landet som gått från trygghet till barnmassvåldtäkter på dagis. Muslimsk våldtäktsepedemi från MENA. Landet där terrorister lurar runt varje hörn. Landet där barn inte längre kan leka pga muslimpedofilernas framfart.
Dvs landet där SD skapat masshysteri över farligheter.

Föräldrar av i dag får det inbankat i sitt huvud varje dag om alla faror som finns o här ska minsann barnen skyddas. Vi skapar just nu en generation vuxna som kommer sitta hemma på sin fritid bakom fördragna persienner o rädsla för allt som finns utanför den trygga sfären

Allvarligt? :P Sådant här överbeskyddande är enligt vad jag har sett mer vanligt från V/S/MP-håll. De är mer inne på att detaljstyra så att inget barn behöver få några negativa eller ideologiskt felaktiga intryck. Det sär var ett riktigt fånigt försök att hämta politiska poäng.

Sanningen är snarare att föräldrar idag har gått samma väg som övriga samhället: Dom är lättkränkta och deras barn är lättkränktast. Så fort något sker med barnen så ska det pekas finger åt alla håll för att hitta den skyldiga som självklart alltid är någon annan än föräldrarna själva. Det är verkligen en väg jag ska kämpa för att hålla mig ifrån med mitt barn.

Jag blev faktiskt också rädd av Alfons Åberg då jag var liten (kanske samma? Ett monster med lysande röda ögon i ett mörkt rum?). Men det var mina föräldrar som försåg mig med den. Ska fundera på att anmäla dem för psykiskt lidande.

Det kanske är dags att sätta "trigger warning" på Alfons?

Jag var livrädd för den boken när jag var liten, så när jag började 5-årsgruppen så fick min mamma säga till lärarna att ta bort boken ur sortimentet. Så jag förstår dem

Men självklart är det inte ok att anmäla förskolan för det - anmälningar ska ske när något allvarligt har hänt.

Idioter bör inte skaffa barn alls. Och detta är ju uppenbart sånna. Jösses

Som tidigare svarare sa: "Välkommen till Sverige 2016"...
Tror det handlar om "Välkommen till 2016".
Må vara i min ensliga enfald jag tror detta kom till ytan för att vi just nu har tillgång till (och delvis makt över) kanaler som kan delge var och ens åsikt.

Jag hade jobbiga stunder över ett par bilder i en Elsa Beskow-saga när jag var liten.
När jag i min tur läste just denna saga för mina barn, sisådär femton år sedan, bläddrade jag vidare och hoppade över sidorna jag tyckte var otäcka för att inte projicera (och återuppleva) just detta jag fann jobbigt.

För att återanknyta... Det kanske hände ibland - förr i världen - att föräldrar som fick hem barn som "traumatiserats" av en saga, skrev en insändare till lokalblaskan, pratade med fröken (herr Fröken?), tröstade sin unge eller rent av inte brydde sig.

Vi skördar nu frukten av våra föräldrars, mor- och farföräldrars barn och barnbarn. Håll till godo till oss alla.

Snarare välkommen till föräldraskap à la 2000-tal. "Vi skiter i att uppfostra/fostra/prata med våra barn. Sånt får skolan och förskolan ta hand om."

Om man orkar öppna käften och fråga sina barn vad de gjort på förskolan så kan man som förälder kanske PRATA med barnen om deras upplevelser. Och om barnen får mardrömmar MÖTER man oron och känslorna istället för att skylla på förskolan.

Min son var paniskt rädd för flugor när han var liten. Vi kanske borde anmält Naturvårdsverket som lät dessa otyg flyga fritt istället för att prata med honom som vi gjorde...

Min favvobarnbok! Den är så mysigt läskig, och Alfons är för ovanlighetens skull boven i dramat. Men man känner ångesten han bär på för sitt tilltag, förkroppsligad i odjuret under sängen med de lysande ögonen. Mästerligt av Gunilla Bergström.

Mina barn ser Alfons nästan varje dag och jag läser böckerna några gånger i veckan för dem. Aldrig har de haft problem med Alfons & Odjuret.

Jävla barnsliga föräldrar, säkert frikyrkliga.

Mästerligt, för det är ju precis vad det är. Det är ju därför vi var rädda för Morran när vi var små t ex. Därför barn av idag fortfarande är rädda för de samma sagofigurerna men kan se konstiga blodsplatter-robot-poikemon-häx-tecknade serier på tv utan att höja på ett ögonbryn.

Själv tror jag det är bra att utsätta barn för hemskheter, jag hade en hemsk leksak överst i bokhyllan, en döskalle som man sprutade slime genom. Var livrädd för den i början men blev van med tiden att acceptera det hemska. Att bli rädd och lära sig hantera rädsla är en del av att bli vuxen.