Är det någon som hittat sin själsfrände?

Jag undrar lite över detta med själsfrände. Ett himla snack om det. Är det någon som har hittat sin? Känns det direkt? Måste den andra också känna det, för att det "ska kännas" liksom? Tacksam för svar!

Hittar man vederbörande så känns det nog direkt, ja... om inte annat så i alla fall genom den genomgripande förändring av tillvaron till att övergå i harmonisk rytm i den interpersonella interaktionen som med största sannolikhet lär infinna sig som en nödvändighet för att ö.h.t. kunna relatera till vederbörande...

Det finns olika typer av "själsfränder".
Dels en vänskaplig och/eller kärleksfylld sort kallade "twinsouls"/tvillingsjälar och dels den sk verkliga själsfränden. "Twinflame".
Googla dig fram, finns massor mer eller mindre obskyrt i ämnet. Ffa i USA där det är en stor grej och där twinflames kan gå kurser och gud vet vad..

Jag tror inte på begreppet "själsfrände", men jag har hittat den man som jag vill dela mitt liv med. Det kändes direkt att vi trivdes i varandras sällskap och det fanns en naturlig dragning. Ganska snart visste jag att det skulle bli något seriöst mellan oss, allt kändes rätt och självklart. Han kände/känner likadant.

För mig är det känslan av trygghet och tillit som skiljer sig tydligast från tidigare relationer. Den här människan är verkligen intresserad av och värnar om mig som person. Den gemensamma värdegrunden är stark.

Kanske man endast kan hitta en själsfrände om man till att börja med tror att människan har en själ ö.h.t., vilket inte alla verkar tro... det verkar ju t.ex. vara ett kristet låneord till de nordiska språken till att börja med... så kanske en "andlig frände" kan betyda samma sak, fast utan den kristna vinklingen på begreppet som ordet "själ" uppenbarligen medför...

Min livsåskådning utesluter inte att människan har en själ, däremot att det är förutbestämt att två själar ska mötas, som är varandras "pusselbitar" ur något slags metafysiskt perspektiv. Två människor kan hjälpa varandra till helande - utan tvivel - men det betyder inte att de skulle vara halva utan varandra.

Aha...ett förhållande i trygghet och tillit mellan två i sig själva hela människor baserat på en gemensam värdegrund är alltså ett möjligt alternativ till begreppet "själsfrände" eller "andlig frände", vilka begrepp således används av personer som upplever sig sakna något obestämbart inom sin egen själ eller andlighet och därför inbillar sig att detta "något" kanske kan finnas inom någon annan människa, vilken med hjälp av detta "något" skulle kunna åtgärda eller "hela" denna upplevda avsaknad... det sistnämnda synsättet skulle ju i så fall kunna förklara denna upplevda brist på en "själsfrände" eller "andlig frände" som en slags själslig/andlig åkomma vilken hellre borde åtgärdas av en healer än en partner?

Ja, det lät ju lite förmätet genom din återgivning... Vad menar jag då egentligen? Min upplevelse är att ordet "själsfrände" är omgivet av antingen något slags ultraromantiskt skimmer eller används framför allt av människor som förespråkar nyandliga perspektiv på tillvaron. Inget av dessa kan jag identifiera mig med.

Jag tror alltså inte att man är förutbestämd till någon annan människa. Däremot tror jag att man kan uppleva kärleken till en annan människa som så stark och omvälvande att man gärna vill tillskriva mötet övernaturliga dimensioner.

Aha...en pragmatisk vetenskapligt förankrad världsbild kan således fungera som utgångspunkt för ett tryggt, tillitsfullt och stabilt kärleksfyllt förhållande baserat på en gemensam värdegrund, utan att personerna därmed behöva hemfalla åt diverse romantikskimrande nyandligt övernaturliga tankespår som orden "själsfrände" eller "andlig frände" automatiskt leder tanken vidare till...den omvälvande upplevelsen av kärlek som ett möte med en annan människa i bästa fall kan innebära skulle dock IYO kunna tillskriva ett dylikt möte med övernaturliga dimensioner, vilket såklart IMO innebär att en vetenskapligt förankrad världsbild IYO per definition alltså betraktar både själen och andligheten som övernaturliga fenomen...

Haft en kompis som var som en själsfrände. Vi funkade perfekt ihop. Sen hade jag en annan som funkade väldigt bra med mig.

Sambon och jag är på vissa plan och andra inte.

Tro vad du vill! Mer specifik tänker jag inte bli. Dessutom är vi ganska Off-topic.

Jo, jag hittade min. Det kändes inte direkt, utan kom som en spark i ansiktet när det var försent. Jävla skitliv.