Jag misslyckades hårt med livet, så jävla besviken

Börjar närma mig 30. Utbildad, men arbetslös. Attraktiv, men singel. Lever på bidrag. Har gjort det mesta. Trött på att festa, resa och träna. Trött på kvinnor efter alla svek. Äger inget av värde. Ingen bil, inget hus. Har inga barn. Inget förhållande. Kass relation med familj, vi kommer inte överens. Mina dagar består av att kolla på serier och spela tvspel. Jag går runt med en obeskrivlig ilska, jag har varit nära att mista tålamodet flera gånger denna månad, och göra något som jag hade ångrat senare. Jag är arg, deprimerad och ledsen. Hatar människor, hatar livet, hatar hur jag inte lyckades med något. Inte nöjd med något alls.

Hur kunde det bli såhär?
Vad ska jag ta mig till?

Vad skulle du ändrat på om du vore 20 nu?

Jadu... Du har ju klantat till livet ganska ordentligt... Less kvinnofolk men klagar över att vara singel men attraktiv, utbildad men inget jobb, Ilska?

Ja nog är du misslyckad alltid, lathet och onöjd med allt med bra prioriteringar i livet(supa, luffa runt och vara kroppsfixerad)

Du vill väl få ett fint 9-16 jobb där du kan sitta och runka på dagarna och dra in feta degen eller? Kanske en ny merca s-klass som förmånsbil?

Jobb finns men du är lat och oengagerad samtidigt som du tror att du får allt på silverfat.

Hårda verkligheten är: Skaffa väckarklocka, gå ner på närmaste mack eller donken om du inte har B/C körkort eller inte kan/ids jobba med det du är utbildad för.

'Kidz dees dayyzz'

Så om du hade haft bil, hus, barn, fru. Hela paketet av vad som kategoriserar ett Svenssonliv. Hade du verkligen varit "nöjd", är du utan tvekan säker?

Jag tror om man INTE har det, finns ett skäl till det. Det måste ha funnits något som fick en att hellre gå mot strömmen och ta en annan (mer svår) väg för att finna/skapa ett lyckat liv.

Jag anar att du inte hade varit mer nöjd om du levt ett Svenssonliv. Det är bara så att det är en lättare väg att ta, den du är på är svårare att ta sig an och ja, den känns.

Misslyckats med livet har man gjort när man är död. Du är 30 år och har resten av livet på dig att göra vad du vill.

du har två val

1 sök hjälp, eller självmant ändra din livssyn och liv
2 skita i det och fortsätta i samma spår

står nästan i samma situation, just nu är jag på alt 2. får se om det ändras. Lycka till

Gjort det mesta? Det har ingen gjort. Nästa steg kanske kan vara antagandet att bemästra det sanna självet.

Har du lärt dig meditera?

Bli så pass självmedveten så att du alltid kan observera dig själv utan att döma? Lärt dig att bli så pass närvarande att det enda du är är observatören om medvetenheten i nuet?

Har du lärt dig att utforska dina undermedvetna trosystem som inte hör till ditt bästa välmående och lösa upp negativitet genom det?

Har du lärt dig self enquiry och att se igenom jaget?

Mooji, self enquiry:
https://www.youtube.com/watch?v=0Sxa6bCtlto
https://www.youtube.com/watch?v=ysb5BHLa-6E
https://www.youtube.com/watch?v=p4zArI0uqWY

Har du lärt dig att vakendrömma?

All negativitet är motstånd mot det naturliga självet. Har en liten bit kvar själv, men egotranscendens och ordentlig introspektion/self enquiry tror jag på fullt ut, så det är vad "jag" sysslar med hela tiden nu så mycket "jag" kan.

Definiera om vad lyckas är för något. Kanske finner du att din idé om vad att lyckas är för något kanske inte riktigt är sann, utan kommer från kultur och social programmering som inte tillhör dig.

Det här är en dröm... Ser mina händer... Det här är en dröm.

Misslyckats med livet när man är 30, hur hänger det ihop? Mitt liv började när jag var 50+, allt före var en praktik, prova dig fram, släpp alla ev krav, din tid kommer.

Samtidigt som jag håller med dig om att man ska prova sig fram och släppa krav och dylikt så är min åsikt att man inte ska ha inställningen -Äh min tid kommer.

Och om livets höjdpunkt är efter 50 så kan man ju inte direkt ses som en lyckad livsfarare då endast en fjärdedel av livet återstår innan man börjar bli begränsad av åldersskäl.

Man måste göra sin egen lycka precis som talesättet säger.

Mina farhågor är att TS helt enkelt är lat, passiv och helt enkelt gnällig.
Sen vad orsakerna till det är lämnar jag osagt.

Kan man visst.

Varför inte då menar du? Vad är din definition av att ha "lyckats"?

Nuet är det enda som finns.

Är det här en dröm?

Du e ju ett barn! Enda sättet att lyckas är genom en jävla massa misslyckande. Sluta bry dig om hägringar som dina vänners facebook-bra-leva för vad andra ska tycka-låtsasliv. När man är på botten kan man inte komma längre och är fri! Då kan man göra vad fan som helst, utmana dig själv. Starta en rolig buissiness som du brinner för. Nåt som du älskar o göra. Lr skit i allt o alla njut av att vara fri från hela skiten av krav. Du är väl frisk? Du har inte gott i konkurs ännu heller. Inte heller 100 miljoner i skulder? Så värst misslyckad e du inte ännu? Så du har lite kvar till botten sen vänder det alltid uppåt igen. Många har oxå en uppfattning att man måste umgås med sina släktingar, det behöver man inte alls. Känner man att det är riktiga idioter så skit i dem. Du är inte först på jorden som inte behöver sin familj. Va inte ovän med dem, men skit i dem bara. Skratta åt dem! Ofta vet de hur du tänker o spelar ett manipulativt spel med dig eftersom de är arkitekten till ditt tänkande. Så fråga dig själv! Vem är jag egentligen? Åk till ett öde plats o va där en månad utan telefon,tv,radio o internet så ska du se att det kommer mycket roliga tankar som är helt o hållet dina egna. Vi omges av för myck brus från skitmänniskor o media etc.

Haha du är inte ensam om att känna så. Men det hjälper inte att gnälla duude.