Skillnad mellan beroendepersonlighet och icke beroendepersonlighet

Min beroendepersonlighet gör att jag blir totalt besatt av saker jag ger mig in på. Det blir det enda jag tänker på under vaken tid, och ofta drömmer jag om det med. Dom senaste åren har det varit kroppsbyggning, kost, steroider osv. Varenda gram jag ätit har vägits och räknats.
Till den gräns att jag mår dåligt av det. Men mår ännu sämre när jag drar ner på träning osv.

Fastnar extremt lätt i beroenden av sinnesförändrande kemikalier. I unga dar började jag missbruka droger. Mest amfetamin. Mådde skitdåligt 99% av tiden. Hela mitt liv var en enda stor avtändning.
Ändå så forsatte jag. I flera år.

Börjar jag dricka alkohol idag blir det väldigt lätt en vecka eller mer innan jag kan sluta.
Fast det bara skulle bli en kväll.

Min beroendepersonlighet avspeglar sig i allt som fångar mitt intresse och som jag börjar brinna för. Kan vara vad som helst. Det blir en besatthet...

beroendepersonlighet är inget annat än ett försök att fylla den tomhet eller om föredras känslostorm som skapats av förhållanden på grund utav exempel: skilda föräldrar, jobbig barndom, i stort sett allt som skapar en människa från början..

Har suttit på många behandlingshem och hört samma visa om och om igen.

Att beroendegenen går i arv och att om dina farföräldrar eller föräldrar har den så är chansen stor att DU har den, har suttit på tillräckligt många NA möten och lyssnat på folk som låter såhär: hej jag heter ..... och är en beroende.

Och att vi som ska vara en sån upplyst generation fortfarande inte fattar att narkotikamissbruk eller all typ av missbruk vare sig det är träning/ jobbmani/ samling är ett försök att döva sina känslor för bristen på det som fattades oss när vi var små eller nu.

Tillbaka till behandlingshemmet där tesen om att beroendegenen går i arv.

Självklart kommer du ha mer missbrukare från en sådan familj då du redan föds in i en dysfunktionell familj eller om jag fick välja "känslorik familj" som redan har problem med att fylla sitt eget skit, det har ingenting med en beroendegen att göra.. Men det har allt med livet att göra.


Det västerländska samhället eller det kapitalistiska samhället
välj själv:

Vi skapar sjukdomar på grund utav det systemet vi har du hittar depression som är en direkt följd utav hur systemet trycker på folk idag.

Diagnosen depression finns inte ens i afrikanska småbyar där dem lever som människan gjorde för flera tusen år sen, likväl i samma byar hittar du en gemenskap som du inte ens kommer i närheten av i dagens samhälle och grunden är enkel.. Dem kämpar alla för samma sak: sätta mat på bordet tillsammans.

Vi lever inte för samma sak vi kämpar enskilda, och desto svårare blir det då för människor att känna gemenskap och kärlek när samhället är så kallt.

Och det är här människor med mycket känslor fastnar i olika "beroenden" för dem kan inte hantera kraven och känslokylan som är så påtaglig för dessa själar som vill så mycket mer än de kan hantera..

För alla som har ett missbruk bakom sig vet att det enda som är värt någonting är gemenskapen och det var förmodligen den som fick dem att börja missbruka från första början.

Mvh.

Fast alla med skilda föräldrar, en pappa som utnyttjade en sexuellt, dåliga partnerskap, blir inte missbrukare eller anammar den form av beroendepersonlighet som myntats. en "flawless" uppväxt med mycket framgång i vuxna livet kan ha en beroendepersonlighet, men ja. Statistiskt finns det mer trasiga människor med beroendepersonligheten än dem med funktionella liv, p.g.a. att den som diktade beroendepersonligheten just riktade sig på dysfunktionella individer...

Ja, man säger att man är en beroende (person) då det är just vad som är sant i sammanhanget, vad bringar NA/AA/A* samman om inte "beroendet"? Om det är ett försök till hjärntvätt lämnar jag osagt.

Du tar upp missbruk som om det är en rent filosofisk tes. Vi minns därför finns vi, eller vadå?

Sjukdomar skapar sig själva (som motreaktion ifrån genetiska svagheter), annars skulle det inte vara sjukdomar, bara poängterar ordet...

Här tar du upp något (i andra ord som) jag förmedla tidigare, nämligen att man (i västerlänsk kultur) blir uttröttad av tristess och fokuserar sin energi i ting som är negativt i relation till livskraft. Observera dock att det bara är en bråkdel av samhället som praktiserar detta, och depressionen beror i många fall p.g.a. tidig utfrysning i samhället, vilket mig veterligen inte sker i någon by med 5 familjer som har 2-3 barn var...

Vi alla (försöker leva) för att överleva. Således lever vi för samma sak men kämpar enskilt...

"Mycket känslor" eller uttröttad av tristess och utåtagerande p.g.a. nämnda. Konstigt att du accepterar själen men inte beroendepersonligheten, är du en konservativ liberal?

Apropå "beroendegen" och tolvsteg så har jag inte hört mycket om det i programmet. När jag någongång har diskuterat saken med fellow sektmedlemmar har dom haft ungefär samma uppfattning som mig. Att det är en hel del som tyder på att vi har olika grad av "biologisk skörhet" för att fastna i missbruk.
För mig är det inte så intressant att sitta och gräva i hur och varför jag hamnade i missbruk och blev en beroende.

Till och med de som påstår att beroendepersonligheter inte finns anser att det finns biologisk skörhet (om inte medfött så utvecklat) så det är lite spännande uttryckt.

Värt att poängtera för tillfrisknadsprocessen är att man måste gräva i orsak (det som varit) för att få bort verkan (omvända missbruket) oavsett vilken sekt man tillhör används detta till försvagande och som en lykta på andra sidan ån...

Helt klart sant, jag vet för jag är en. Har varit beroende av nästan allt.

Bra fråga, det mesta runtomkring åsidosätts helt klart . När jag är uppe i det gillar jag det absolut, men när det sedan planar ut kan ju insikten komma att oj det här blev allt lite väl extremt.

Om jag behöver det hmm, till viss del tror jag . Jag kan behöva gå in i min bubbla och köra på med vad det nu är för stunden det gäller.

Sedan finns det ju såklart negativa aspekter, partner kommer i andra hand osv. Särskilt illa är det ju när den där fokusen hamnar på drogerna. Vilken som tur är är sällan numera.m

Jag är helt klart en beroendeperson och en "allt eller inget" människa.

Må väl!

Nja det håller jag inte med om fullt ut , det är snarare så att hjärnan säger att "ska detta göras då jävlar skall det göras ordentligt"

Håller jag på med ett byggprojekt tex så är det liksom som att hjärnan och själen kommer inte till ro förens jag vet att det är klart . Hur sent på dygnet jag ändå måste köra på.

En sorts stress kanske, jag kommer helt enkelt inte till ro innan vetskapen om att jag är färdig.

Må väl

Precis så är jag också, därför kändes det helt menlöst att bara dricka 2-3 öl, ska jag dricka så ska jag också dricka ordentligt och bli redigt packad annars kan det lika gärna kvitta. Så var det redan i tidiga tonåren. Samma med träning, projekt, hobbies, ska det utövas så ska det göras riktigt ordentligt (till överdrift) annars skiter jag i det.

Då är jag inte ensam iaf!

Det är ju att leva med både en gåva och en förbannelse.
Beroende på vad man nu fastnar i för stunden.
I mitt fall har det nog gjort mer ont än gott i livet om
man ska göra en ärlig utvärdering .

Må väl

Word på varje mening.
När man kör gymperioden går det fint, eller musik.
Born extremist... Tjejen är likadan som tur är.

Eller full.